Förlossning hemma på egen hand???

Japp! Lustgasen andades jag så in i baljan att jag blev helt full Stod och hängde på en sådan där gåstol(typ) och sluddrade

"de é när man må så här på festen de é dags å gå HEM....
...men dé vässta som kan hända där har ju redan hänt...

...så ja stannar kvar..."

Då garvade barnmorskorna...

Sedan sa de"vill du ha epiduralen ska vi nog ta den nu"

"Okej, jag behöver en paus" sa jag och då lade de den.

All smärta bara försvann! jag sa till sambon:ät dina mackor(som vi hadetagit med tillhonom ifall det skulle bli långdraget) och sov lite, för nu är det paus! Och sedan sov jag i sisådär en 30-45 minuter åtminstone!

De satte senare värkstimulerande dropp eftersom värkarbetet gärna kommer av sig lite vid epidural.

passionsblomman: haha! min systers väninna har också sagt lite härliga saker när hon fick lustgas till sin man: "du.. du ska ALDRIG få stoppa din stora *** i mig NÅNSIN igen!" o lite annat smått o gott mitt bland läkare och barnmorskor

Ha hah aaa!Ja du ! det är nog MÅNGA sanningens minuter och ord som genomlevs i derrummen! tänk om man fick läsa en sådan där bok med citat!

Annars är "NU GÅR JAG HEM" rätt vanlig, liksom "MEN FÖR FAN-GE MIG KNAAAAARK!"

fröken sjunfors skrev 2009-02-18 19:55:01 följande:

Hahaha, vilka härliga kommentarer dessa barnmorskor får höra!

en jobbar kompis till mig hade skrikt "DÖÖÖÖÖÖÖDA MIG" varav BM hade svarat "vi sysslar itne med den sortens verksamhet här"

hahaha

flåt lite OT

Det går inte att föreställa sig hur det kan kännas att föda, och jag är faktiskt ganska rädd för det....

Kan absolut respektera att det finns kvinnor som av olika anledningar gör ett val: Att föda barn i sitt eget hem...med eller utan hjälp av barnmorska eller vårdteknisk utrustning.

Däremot är det absolut inget jag skulle välja!

Just därför man helst är på sjukhus omgiven av experter...
Jag var också rädd, men jag litade på att barnmorskorna hade koll - och det hade de!

Och lita inte på din mamma!
Min mamma sa:
"Det är inte så farligt, det gör faktiskt inte alls speciellt ont..."
Jo hejsan! Hon var med och skjutsade in oss till BB (maken hade inte körkort då).
"Gör det verkligen så ont? Tänk, det kommer jag inte alls ihåg..."
Aaargh, men man glömmer faktiskt (om det går bra) annars skulle nog de flesta bara ha ett barn tror jag.

Och har du tur så är du som min retsamma kusin som knappt märkte att hon födde barn (verkar det som när hon berättar i alla fall)!

Jag jobbade väldigt medvetet i min skalle med att inte gå och vara rädd för att bli rädd om du hänger på vad jag menar. För om man blir sådär rädd spänner man sig och stretar emot tänkte jag.
Så, mitt enda och stora mål var att våga släppa taget och hänga med kroppen istället för att jobba mot den.

Jag gick tom ute på åkernhär utanför vår stuga och sa högt "jag är inte rädd, det här är inte farligt, jag kan föda barn det här kommer att gå bra" som ett mantra den dagen värkarna hade börjat och jag visste att det förr eller senare de närmaste dygnen /dygnet skulle var dags på allvar.

Det gick JÄTTEBRA!!!
Det ENDA jag önskar, är att jag inte lyssnat så noga på flerbarnsmamman som sa

"öppningsskedet är det värsta, när det blir dags att krysta är det nästan skönt, för då får man göra något och det är som attgå och skita ungefär"

Yeah-right! Har man haft epidural så ska den ha verkat klart till krystningen, såman int går sönder och kan ta i på rätt sätt.

Så ont som det gjorde just de minutrarna när huvudet skulle ut, var jag inte alls mentalt inställd på. Hade jag jobbat medvett med att det skulle vara en riktig utmaning, så hade jag varit mer laddad och då hade det känts mindre smärtsat är jag övertygad om. Nu blev jag rädd just då och trodde ngt var fel.
Det är det enda, och även det gick ju bra.

Någon sa att det är en positiv smärta. det stämmer, för jag ha tex haft fruktansvärda menssmärtor ochdet är bara en känsla av att ngt är fel, eller den helt överjävliga tandvärk jag hade när jag både hade inflammation i pulpan i en tand och en infekterad visdonstand SAMTIDIGT.
Då skrek jag att jag förder brarn varenda dag bara det här går över!

Värkarbetet är som en stor kraft som så tydligt visar att något ska HÄNDA, det är inte bara ONT liksom.

Jag tror faktiskt mest att vi västerländska tjejer är så otroligt vava att ha full kontroll och kunna styra allt i livet. Här behöver man vara följsam och hänga med sin kropp istället.

Måste skriva in att när jag fick barn nr2 som jag föde.. Nr1 blev det sövd urakut kejsarsnitt.
Men nr2 fast det tog 15 timmar så gjorde det inte alls ont..
Det kom inte alls något ljud av mig..
Jag sov på slutet när det kom lite värkan innan lillen kom ut..
Var lite slut..
Annars var det en härlig drömförlossning..