Ångra sig?
Ni som ska gifta er:
Seriöst nu, känner ni att er partner är "den rätte"?
OBS. Om han/hon inte är den rätte och er partner är datakunnig ska ni nog undvika att svara!
-
-
Svar på tråden Ångra sig?
-
Vackert och träffande om "realistisk" kärlek
Svanboet skrev 2009-03-03 09:03:52 följande:Jag kan ärligt säga att det vid ett flertal tillfällen har dykt upp tvivel i vår relation och oftast är det jag som proppsar på allt mellan himmel och jord som behöver ventileras. Han är trygg, stabil och min älskade. Han är min familj och min vän. Det är honom jag vill ringa till först när det händer saker som är viktiga i mitt liv och det är bredvid honom jag vill somna på kvällen. Jag också ärligt säga att jag vore inte den jag är idag om det inte varit för att jag haft honom i mitt liv, han är min och jag är hans, så enkelt är det.Efter 10 år tillsammans är han kanske inte den som väcker de mest passionerade känslorna jag har i kroppen och han är uppenbarligen inte lika romantisk och gulle-pluttig som många andra karlar jag hör talas om. Men om han ryktes från mig, från livet eller på annat sätt lämnade mig, så tror jag inte att jag skulle orka kliva ur sängen, orka leva vidare... ja, sorgen skulle vara enorm. Han är en del av mig och jag en del av honom, vi hör ihop. -
Klokt resonerat. Men jag skrattade till vid första meningendidis skrev 2009-03-03 08:49:32 följande:Rätt och rätt - jag har liksom vant mig vid honom Vi har klarat oss igenom barn, eknomiska svårigheter och andra kriser och vet att vi står pall. Som jag skrivit i talet till honom (ungefär):du känner mig som ingen annan, kan mina svaga sidor och accepterar dem - om än inte alltid med glädje.Mer än så kan man väl knappast begära av en livspartner, att bli accepterad och älskad för dem man är??
-
Det gjorde jag med, faktiskt väldigt träffande. Har liksom vant mig vid alla olater (och underbara egenskaper också).
Fru 310910 skrev 2009-03-03 09:12:11 följande:
Klokt resonerat. Men jag skrattade till vid första meningen -
Tackar, tänkte inte på det förän jag själv läste mitt inlägg.
nångång skrev 2009-03-03 09:10:58 följande:Vackert och träffande om "realistisk" kärlek -
passionsblomman skrev 2009-03-02 21:06:51 följande:
Jag har valt honom att vara min rätte. Har inga planer på att ändra mig. Skulle han -hemska tanke-göra det, så skulle jag bli tvungen att välja en annan. Men det gör han inte. Vi har valt varandra.Valt att vara rätt, med alla våra sidor och avigheter.Kloka ord. Visst handlar det om kärlek men lika mycket om kompatibilitet och aktiva val.
[/citat]didis skrev 2009-03-03 08:49:32 följande:[citat]
Rätt och rätt - jag har liksom vant mig vid honom Vi har klarat oss igenom barn, eknomiska svårigheter och andra kriser och vet att vi står pall. Som jag skrivit i talet till honom (ungefär):du känner mig som ingen annan, kan mina svaga sidor och accepterar dem - om än inte alltid med glädje.Mer än så kan man väl knappast begära av en livspartner, att bli accepterad och älskad för dem man är?? -
Känner du Kalle32 att det inte är rätt?? Du har nog fått kalla fötter bara!!
-
Jag har inte tvekat en enda gång, däremot hoppas jag verkligen att min fästman inte kommer att ångra sig eller vakna upp en dag och tänka "Oj, var det så här mitt liv blev..?". Han visar absolut inga sådana tecken nu men han är väldigt ung och jag hoppas hoppas att han kommer att stå pall i vått och torrt. Jag vet att jag gör det iallafall. Vi har varit med om mycket jobbiga saker som hänt oss men vårat förhållande har stått stabilt. Det är roligt att få gifta sig när man fortfarande är så otroligt nykära (snart två år)!
Men jag tycker inte att det är konstigt att man funderar på om man gjort rätt beslut, alltså att man vänder och vrider argumenten sakligt. Så länge man kommer fram till att man ändå vill leva med den människan blir det ju bara en extra bekräftelse. Men jag anser ändå att det MÅSTE kännas "Yes!" att gifta sig, tvekar man så...njae... -
det har varit rätt i snart 10 år och vi har valt att kämpa när de har varit tufft och de vi har gjort har vi gjort tillsammans pluss våra två vackra barn vi har tillsammans så kommer de någon motgång så tar vi det som vanligt tillsammans.
-
Rätt och rätt, hade jag någon minsta tvivel på oss i nu läget skulle jag aldrig genom föra vårat bröllop, bara för att bli gift. Nu har ju vi bott ihop i över 10 år x antal barn ihop.
Livet är ingen dans på rosor kommer alltid komma upp saker ibland som vi får fajtas/disskutera om fortfarande.
-
Alltså, jag har nog en helt för hög testosteronhalt för ett giftemål. Tjejen är bra, den bästa jag träffat. Men jag dör vid tanken att aldrig kunna sätta på någon annan tjej (läs väldigt många andra). Känns inte som att det ligger i en mans gener att gifta sig. Ändå ser jag vänner runt omkring som är nöjda med sin tjej och knappt bryr sig. Så va fan är den rätte? Känns som om att ni tjejer försöker lura oss killar att tro att man bara ska vara med en kvinna. Det borde i och för sig ligga i ERA gener. Eftersom att ni vill att mannen enbart ska ta hand om era barn.lipaj skrev 2009-03-03 09:27:41 följande:Känner du Kalle32 att det inte är rätt?? Du har nog fått kalla fötter bara!!
Äh, luktar blåsning, det är allt. WHAAAAT TTTHHHEEEE FUUUUUCCCK!