Livets stora och små frågor

AM - det var på nätet som strl 74 inte fanns. I min lokala butik fanns inte den blå överhuvudtaget.

Frejis - jo, det hade varit fint om de små matvägrarna kunde äta lite ordentligt framöver. Piff har inte bättrat sig de senaste dagarna, men vi får väl se vad som händer framöver. Losec hjälper iallafall, så han har inga sura uppstötningar längre. Hoppas att det hjälper upp aptiten.

Puff har (peppar, peppar) ätit bra hela förra veckan och jag hoppas att det fortsätter så. Har just avslutat en strulig lunch med honom, men han fick iallafall i sig hyfsat med mat, även om han var hemsk att mata. Gapade bara med en pyttliten springa, så mycket av maten föll av skeden och fick lastas in, igen, igen och igen och så for han som en guttaperka i stolen och skulle kolla över axlarna hela tiden, än på det ena än på det andra hållet, vilket naturligtvis slutade med mat från öra till öra och från panna till haka. Jaja, det viktigaste är ju att han får i sig maten, men man hinner bli ganska irriterad, för det tar ju lång tid när han bär sig åt så. (Tog runt 40 min att ge honom lunch idag.)

AM - gulle dig , men jag beställde tröjor via länken som Snaily tipsade om.

Det är verkligen skillnad i hur barn äter! Jag har en brorson som är knappt fem månader äldre än Piff & Puff (korrigerat) och jämt när jag ser honom äta har jag tänkt att så där kommer vi att ha det om några månader (i positiv mening, för han älskar mat och är jätteduktig på att äta). Nu har jag ju insett att Piff & Puff ligger mycket längre än fem månader efter kusinen när det gäller mat och ätande, så de snabba måltider de klarar av kan jag bara titta i månen efter.

Liten - tufft att inte veta vad som väntar på jobbet. Hoppas att du kan få bra svar snart, så att hjärtat kan åka ner till sin rätta plats igen. Fast det kanske är positivt med frågetecknet vid "din" tjänst - de kanske har andra, bättre och roligare, planer för dig? Kram i vilket fall!

Förresten, när jag nu ändå håller på och tjatar om kläder; hur gör ni andra med kläder på stranden till era barn? Jag har funderat på om man ska köpa sådana där särskilda strandkläder med SPF 50+, men vet inte om det är bra. Hörde någonstans att de inte är gjorda för att bada i, utan bara att ha när man är på stranden, och då tycker jag att de delvis förlorar sin poäng. Man vet förvisso att de verkligen inte får någon solstrålning på sig då, men även vanliga kläder kan ju göra det jobbet i princip lika bra.

Våra killar älskar ju att bada på babysimmet, så jag misstänker att de kommer att gilla havsbad också, och då vill man ju vara smart rustad när det gäller utrustning. Både maken och jag gillar att vara på stranden, så att stanna hemma eller åka till skogen med skugga istället är inget alternativ. Dessutom ska vi ju luffa runt i Thailand till vintern, och då blir det ju verkligen aktuellt med bad, eftersom där dessutom är så varmt i både luften och vattnet.

Nenne - ha, du är bara skenhelig!

EA - förstår att det känns drygt med dina knasiga cykler; det var ju likadant för mig och det känns som att 28 dagar är långt nog. När det börjar gå upp emot och förbi 40 blir man ju galen. Inte nog med att man misslyckas; det är långt emellan försöken också. Kram!

Nenne - börjar snart få kramp i tummen av allt "hållande" för dig!

Nenne - nej, nej, nej och nej igen! Det får bara inte vara så. Stor kram och min tumme får allt finna sig i att vara misshandlad några dagar till.

Nenne - jag sällar mig till skaran som oroligt undrar hur du mår? Hoppas av hela mitt hjärta att det bara är lite ofarligt brunt som ville ut. Kraaaam!

Nenne - so far, so good. *pustar ut litegrann, men fortsätter att hålla tummen hårt*

Sweet - usch, vad jobbigt och trist med ert bostadsdilemma. Det är ju som med allt annat i livet, att har man inte obegränsat med tillgångar måste man prioritera. Det suger ju förstås extra att göra det om det handlar om något man verkligen skulle vilja egentligen, men man måste ju tänka sig för både en och två gånger när det gäller att tänja på sina ekonomiska marginaler.

Det är klart att din man blev besviken när du kom som "sanningssägare" och pajade hans fina planer. När det är något man verkligen vill kan det ju lätt hända att man gör lite "glädjekalkyler" och så tänker man att det fixar sig alltid. Det brukar det ju göra, men frågan är ju till vilket pris? När du kom med dina argument verkar ju din man ha kommit fram till samma prioritering som du, att hellre bo mindre och betala mindre, men eftersom han var mer inne på det här med att flytta blev väl fallet desto hårdare.

Dessutom blir det kanske svårt för dig att "trösta", eftersom det var du som kullkastade planerna, även om han egentligen höll med.

Nä du, jag har väl inga tips eller råd att komma med egentligen, utan ni verkar ju ha löst situationen med er diskussion, även om det känns jobbigt nu. Jag vet inte hur noga ni håller koll på era utgifter, för annars kan ju en idé vara att under några månader verkligen slaviskt protokollföra _allt_ ni lägger pengar på, för att få full pejl exakt på vad ni lägger era pengar. Isåfall kanske ni kan se vissa saker ni kan tänka er att undvara, för att ha råd med ett större boende.