Livets stora och små frågor

Sweet - usch, vad jobbigt och trist med ert bostadsdilemma. Det är ju som med allt annat i livet, att har man inte obegränsat med tillgångar måste man prioritera. Det suger ju förstås extra att göra det om det handlar om något man verkligen skulle vilja egentligen, men man måste ju tänka sig för både en och två gånger när det gäller att tänja på sina ekonomiska marginaler.

Det är klart att din man blev besviken när du kom som "sanningssägare" och pajade hans fina planer. När det är något man verkligen vill kan det ju lätt hända att man gör lite "glädjekalkyler" och så tänker man att det fixar sig alltid. Det brukar det ju göra, men frågan är ju till vilket pris? När du kom med dina argument verkar ju din man ha kommit fram till samma prioritering som du, att hellre bo mindre och betala mindre, men eftersom han var mer inne på det här med att flytta blev väl fallet desto hårdare.

Dessutom blir det kanske svårt för dig att "trösta", eftersom det var du som kullkastade planerna, även om han egentligen höll med.

Nä du, jag har väl inga tips eller råd att komma med egentligen, utan ni verkar ju ha löst situationen med er diskussion, även om det känns jobbigt nu. Jag vet inte hur noga ni håller koll på era utgifter, för annars kan ju en idé vara att under några månader verkligen slaviskt protokollföra _allt_ ni lägger pengar på, för att få full pejl exakt på vad ni lägger era pengar. Isåfall kanske ni kan se vissa saker ni kan tänka er att undvara, för att ha råd med ett större boende.

Äsch, nu konstrade BT igen!

Nenne - jag läste ikapp med hjärtat i halsgropen, men ser att det ännu finns hopp.

Piggelin - vi har visningar av lägenheten nu i veckan, så jag hoppas att det snart blir såld.

Frejis - attans myom till att ställa till det för dig. Kan det på något sätt bli farligt för dig eller lillan att myomet är där, eller är det "bara" (extremt dåligt ordval, men jag hoppas att du förstår vad jag menar ) smärtan som är ett problem? Det är ju fasansfullt nog att ha så himla ont som du har, men ännu värre om man vet att det kan vara farligt för en av er eller båda. Stor kram!

Snaily - inget litet chokladsug idag som jag kan fresta med mina nybakade nougat- och chokladrutor? Jag har blivit hemskt sugen på att baka de senaste dagarna, så det gäller att rida på vågen och passa på att fylla frysen.

Var på jobbet idag och bjöd på brownies, som jag bakade i förra veckan. Enkelt sätt att bli poppis på! Passade på att få datorn fixad också - den har varit lite konstig den senaste tiden och det visade sig att jag fått virus i (på?) den!

Nu ska jag nanna kudden och hoppas intensivt att det blir alltmer progesteronvitt hos Nenne igen. Är datorlös imorgon (besvärligt virus att bli av med ), så jag får tåla mig tills kvällen med att läsa ikapp. Men mina tankar kommer att vara hos dig, tjejen!

Förresten, FruLlan, jag kan bara instämma i tidigare talares förnuftiga råd om att se till att få prata med en psykolog så fort som möjligt. Ge det en ärlig chans! Det kan omöjligt bli värre än vad det är nu.

Dessutom tycker jag att du ska akta dig för att bara tänka att "jag är så här och jag kan inte ändra på mig", för det antyder att du verkligen inte _vill_ älska ditt barn. Jag vet att du har många fasta principer som du inte vill rucka på, men du kommer ju att göra dig själv, och kanske även barnet, otroligt illa om du bara fortsätter att borra ner hakan. Du måste, som en ansvarstagande förälder, se till att höja blicken till en vidare horisont och åtminstone försöka _vilja_ älska ditt barn, oavsett kön.

Jag tror att du behöver hjälp för att kunna höja blicken litegrann, för mår man dåligt har man nog med att hålla näsan över ytan. Jag vet av egen erfarenhet, för jag mådde själv väldigt dåligt under en period när vi var på neo med Piff & Puff.

Jag vill inte på något sätt vara elak, utan skriver det här av omtanke om dig och barnet. Hoppas verkligen att du hittar kraften att söka den hjälp du behöver! Stor, varm kram!

EA & Izzie ? håll till godo med receptet. De blev riktiga godisbitar, de här kakorna.

Smält 150 g smör på spisen och blanda i 1.5 dl strösocker. Rör sedan ner 4 dl havregryn, ta av från värmen och låt svälla i ca 5 min. Bred ut smeten på en plåt klädd med bakplåtspapper och baka i 200 grader i 8-10 min. Hyvla sen 100 g nougat tunt över kakan och låt smälta (jag stoppade in allt i ugnen en kort stund, för att underlätta smältandet, och bredde sen ut nougaten över hela kakan). Smält sen 100 g mörk choklad och ringla över kakan (jag bredde ut den, så att hela verkligen skulle täckas). Strö sedan över 2 dl hackade hasselnötter, skär i bitar (ca 40 st) och ställ i kyl att stelna.

Page ? grattis till nyfödd vovve! Får vi en förlossningsberättelse?

Koko ? vilken storlekshistoria med era dansdräkter!

Sweet ? grattiskram till 1-åringen! (Och kram till dig med. )

Cicci ? juste välkomnande från BB!

Snaily ? vad skönt att bollen är i rullning nu i alla fall, även om det inte verkar finnas någon ?quick fix? (säger hon som blev gravid första och enda gången med Pergo ). Det var väl inte mer än rätt att din man också fick placera sig i gynstolen!?!

Vänner ? tyvärr har min cykel spårat ur igen; jag hade två med 28 dagar, sen blev nästa 35 och den senaste 32, så ingen regelbundenhet här inte. Fast det är i alla fall färre dagar i respektive cykel jämfört med innan jag blev gravid. Hur ser dina cykler ut?

Kängu ? grattis till examen och fint UL!

Telis ? vad skönt att huvudvärken lugnat sig lite. Hur ofta brukar du få migränanfall? Om det inte är så ofta har du kanske passerat tre månaders graviditet när nästa gång ?borde? vara. *hoppas*

Nenne - men, åh, supergrattis! Vilka härliga nyheter att få en fredagsmorgon! Tårarna trillar och jag sitter här fånleende, samtidigt! Jag kan verkligen inte tänka mig en bättre start på den här dagen! Så härligt att ääääntligen få gratulera dig till ett plus och att få skicka lite glädjekramar istället för stöttekramar.

Nenne - nu läste jag om TV-puckhögen igen, och det blev ny kraft till tårarna!

Åh, här loggar man in, glad i hågen av Nennes plus imorse, och så läser man om en massa blod! Bläh, så ledsen jag blir, vilket naturligtvis inte ens är en bråkdel av vad du, Nenne, och din man är. Jag skickar jordens varmaste kramar till er! Usch, vad trist det här var.

Nenne - vad skönt att höra att ni trots allt kan se det positiva i det som hände; att ni faktiskt fick ett plus. Tänkte på det imorse, men vågade inte skriva det, av rädsla för att låta sådär jobbigt hurtfriskt optimistisk och positiv. Hade den stora blödningen kommit en dag tidigare hade ni ju inte fått uppleva pluset, och även om det kändes surt först så ger det ju ändå en ljusare bild av fortsättningen. Pricken måste ju ha fäst, eftersom du fick ett plus, och då gäller det ju "bara" att se till nästa gång att Pricken II delar sig som h*n ska. Stor kram igen till dig och P, och jag beundrar verkligen er styrka i hur ni hanterar det här. Hoppas att ni får kul på matchen ikväll!