Livets stora och små frågor

Lappis - spännande med förväntad långtidsodling. Med tanke på det kalla väder vi har fått nu känns det passande med eskimåer. Håller som vanligt alla tummar för dig!

Nenne - skönt att höra att du trots allt mår bra.

Muggles - attans tant till att inte fatta när hon är ovälkommen. Tråkigt när cykeln konstrar också, men mönstret blir kanske klarare om du utgår från att den är några dagar kortare än tidigare.

EA - vad spännande att du också börjat med akupunktur. Nästa gång vet du iallafall någorlunda vad du kan förvänta dig, i form av smärta och liknande. Hoppas innerligt att det gör susen!

Vänner - trist med minus, men det finns ju chans till plus så länge tanten inte dykt upp.

Mycket hundprat var det här; vi hade hund när jag växte upp, men jag har aldrig i vuxen ålder känt någon längtan efter att ha en egen, kanske för att vi reser så mycket och att det mest skulle bli besvärligt då. Men jag hoppas att mina föräldrar skaffar en ny hund om några år, när de blivit pensionärer, så kan man få lite hundmys ibland, utan att ha hela ansvaret.

FruLlan - du frågade hur det går med ätandet här och jag får säga att det faktiskt går hyfsat nu. Puff krånglade lite förra veckan, men de senaste dagarna har det gått bättre igen. Piff kör på med sitt vällingätande, men dock i lite större mängd och utan ilskeutbrott. Vi provade med gröt igår, för det var hans favorit tidigare, men det lilla jag lyckades få in i munnen puttade han raskt ut med tungan igen.

Idag var vi på neo igen, för uppföljning av besöket för två veckor. Både Piff & Puff hade gått upp ca 200 g vardera och det tyckte doktorn var bra. (Vi föräldrar tyckte också det. ) Dock är de ju smala i förhållande till sin längd, så för att försöka få lite extra skjuts på vikten ska de nu få näringslösning istället för välling, fast inte i sond, utan de får äta på flaska. Det tycker vi känns jättebra, för näringslösningen har nästan dubbelt energiinnehåll mot vällingen och så är vi såklart jätteglada för att det inte blir sond i detta läget åtminstone.

Telis - ett konto kan väl aldrig bli fullt? (Inte om det är mitt, åtminstone. )

Telis igen - äsch, vi åker ju till Helsingfors på torsdag; hur ska jag kunna vänta ända tills söndag på att få höra om det tickande hjärtat?!? För det är nämligen ett tickande hjärta som ska synas på VULet, det har jag bestämt. Känner mig också mycket lugnare nu när du regelbundet berättar om dina symptom.

Telis - nu har jag inboxat dig. Fast du sover väl redan sött!

Nenne - stor grattiskram på födelsedagen! *trumpetfanfar* Det är verkligen en gullig make du har, som fixar överraskningsutflykt på det viset.

Lappis - jag läste ditt sista inlägg lite snabbt, så jag tyckte att det stod "jag kissade i sängen i söndags".

FruLlan - jättebra att du fått en psykologtid nu, om än det borde varit för flera månader sedan. Förhoppningsvis får du träffa en bra psykolog, så att du åtminstone kan känna att du är på rätt väg när Roffe väl föds. Stor kram!

Telis - kommer att hålla tummarna för dig imorgon från att jag kliver upp (blir väl sådär vid 05; hur kunde vi vara så dumma att vi bokade ett tidigt flyg till Helsingfors ) tills jag får sms.

Ore - lycka till på RUL imorgon! (Lyckönska får man, va? )

Tack för alla grattis till Piff & Puff! Det känns verkligen skönt att de gått upp en del de senaste två veckorna och att vi nu slipper sonder, åtminstone för tillfället. Läkaren var helt inne på vår linje att eftersom de nu äter bättre är det bättre att uppmuntra det, än att sätta sonder. Skönt när man är överens. De kommer dessutom att följa oss noggrant de närmaste månaderna, så om två veckor ska vi tillbaka för ny uppföljning. Vi är glada för att de nu tar problemen på allvar, men känner lite som FruLlan att varför kunde de inte fatta allvaret lite tidigare?!?

Vi har förresten sålt vår lägenhet också nu; skrev kontrakt igår eftermiddag. Det blev en helt OK budgivning, så priset gick upp 15% jämfört med utgångspris, som vi ändå tyckte var OK. Nu slipper vi garanterat topplån på huset och behöver heller inte känna att vi måste snåla med något när det gäller den renovering vi ska göra i samband med inflyttningen.

BS - grattis på bröllopsdagen!

Enligt dietisten smakar näringslösningen ungefär som välling, men vi får väl se vad finsmakarna säger. Det var några dagars leveranstid, så det blir först i början på nästa vecka som vi kan testa. Går det inte på annat sätt så får vi ju blanda välling och näringslösning tills de vant sig vid smaken.

Mrs B - tror inte att jag har någon uppdaterad mailadress till dig, men inboxa mig den du använder så ska jag skicka bilder till dig. Huset ligger här i Lund, så både maken och jag kan fortsätta att cykla till våra jobb.

Lappis - oj, vilken berg-och-dalbana det blev för dig idag! Jag tycker som flera andra att din make resonerade klokt angående äggens kvalitet och överlevnad. Har du förresten fått klarhet i huruvida man kan frysa in långtidsodlade embryon igen? Stor kram till dig och jag hoppas att det blir åtminstone ett toppembryo (eller blastocyst heter det kanske? ) till dig.

AM - vad skönt att allting såg så bra ut på efterkontrollen! Det är ju lysande om det inte är ett bråck och bra att det slutat göra ont. Om det knappt syns och inte gör ont så är det förhoppningsvis ok att leva med det, oavsett vad det är.

Oupsie - jag inboxar dig angående området; så öppen vill jag inte vara i tråden.

Frejis - heja, heja! Dagarna tickar ju på och blir till veckor, så rätt som det är har de där minimi-10-veckorna-till gått. Sen hoppas vi förstås på att det går ännu längre än så.

Lappis - tänker på dig hela tiden fram tills lördag!

Nu åker vi till Helsinki! Ses igen på måndag! Kram allihop!

Hej tjejer!

Ligger massor av sidor back och hinner inte läsa ikapp just nu, men var ju tvungen att gå in och kolla hur det gick för Lappis. Och ser man på - en fin liten blastocyst som flyttat in! Nu kommer det att hållas tummar och tår så att de blir blå i det här hushållet. Stora kramar!

Vi har haft en bra långhelg i Helsingfors; lite trassel med sömnen och Piffs mage, men på det stora hela har allt varit bra. Idag kör vi utan-blöja-dag, för att Piff ska få lufta sin stackars såriga rumpa (fy tusan så frätande hans bajs är ), så att det ska bli ordning på huden igen. Men han verkar inte lida av det själv; klagar aldrig när man gör rent.

Åh FrulLan, vad härligt att läsa att du faktiskt fick ett bra samtal med psykologen, att du gillar henne och att det känns som att det finns hopp för framtiden. Jag sitter här med tårar i ögonen, av rörelse och glädje. Det är klart att det inte är ett problem som kan lösas med bara ett samtal, men nu har du ju tagit det första steget på vägen. Super! Stor kram till dig.

Jag tillhör ju också skaran som träffat psykologer i lite olika sammanhang; första gången när allt var knas på jobbet, andra gången i samband med Piff & Puffs födelese och vistelse på neo och nu tredje gången i samband med deras matproblem. Även om jag som sagt är inne på tredje vändan känner jag mig inte som något psykfall för det; däremot kanske man blir det om man INTE tar tag i problemen. Nä, jag tycker varken att du ska skämmas eller vara ledsen för att du faktiskt börjat prata med en psykolog nu, utan ta till dig det goda med det istället.