Livets stora och små frågor

Tinga, nej, det blir mycket sjukdomar i början på dagis så det är nog för tidigt för er men så småningom så kanske en del ordnar till sig där också. När jag började jobba igen så var jag så deppig på att vara hemma och orkade inte ta hand om Iris själv en dag till kändes det som och hon var väl ungefär 14 månader när hon började. Då tyckte jag i och för sig att hon var lite liten och det var skönt att maken var hemma två dagar i veckan med henne hela första hösten men för min del behövde jag verkligen komma hemifrån för jag höll på att bli deprimerad. Så jag beundrar er verkligen som tänker vara hemma ett helt år till! Tur ändå att ni har möjlighet att vara det när det nu är som det är och de verkligen behöver er hemma. Jag förstår också att ni inte vill ha avbytare, man vill ju inte att någon Iris inte känner ska komma och ta hand om henne.

Iris kom hem från dagis med en tomatplanta hon odlat själv i händerna igår och var så stolt över sin planta. Nu gäller det bara att vi klarar att ta lika bra hand om den hemma så att den klarar sig!

Lapinette, hur gick det med skorna, blev det några?

Nu har jag gett upp jobbandet och åkt hem, ska vila en stund och sedan hämta Iris på dagis. Har ställt korsdrag, får se om det hjälper. Katterna verkar inte vilja gå ut i alla fall, trots öppen ytterdörr.

Muggles, men grattis! Har du fått fram ett BF-datum nu?

Vickan, trist att illamåendet inte höll sig borta.

Men varför i hela friden har Page avreggat sig bara så där, det var ju jättekonstigt!?

Det går bra här på Öland med våra kissar men tyvärr så har mina föräldrars katt blivit så skrämd av att våra är här så hon har inte tordats komma in på ett helt dygn.

Nu kommer kissarna äntligen överens! Kanske var det miljöombytet som gjorde att de kom närmare varandra. De är lite tveksamma till att vara ute fortfarande, i alla fall lilltjejen, men Oskar börjar gilla att vara med oss ute.

Vickan, ska du inte be om Lergigan i alla fall, varför må så illa när man inte behöver, det tar så mycket energi. Jag har inte heller något tålamod med att må dåligt längre.

Imorgon åker vi hem och så får vi se om vi åker tillbaka ner på torsdag eller fredag.

Jag tycker som någon annan sade, konstigt att Page brydde sig om att avregga sig, hade det inte räckt med att sluta skriva. Jaja, hon har väl sina andledningar.

Har varit på mysigt fik nere vid havet idag och tittat på båtar med Iris.

Vad det gäller foder till katterna så är det lite rörigt just nu när kattungarna äter av mina föräldrars katts mat och hon äter av deras kattungefoder! Jaja, förhoppningsvis tar de ingen skada av det under så kort tid.

Sorry, gillar inte plåsterryckning något vidare men lam ursäkt godtagen, ha det så bra med vovven och hoppas att sommaren på kolonin i övrigt blir bra också!

Hemma från Öland igen, usch vad det är långt att åka och så ska vi bara vara hemma ett par dagar och så ner igen torsdag eller fredag. Skönt att vi inte har Iris och katterna med oss i alla fall.

FruLLan, hej! Roligt att höra från dig även om du inte har det för lätt just nu. Skönt att höra att förlossningen gick bra och att lillkillen mår bra. Vilken himla tur att du kommer bra överens med psykologen också.

Vickan, tror aldrig att det kan hjälpa att ta en tablett på kvällen för att den ska verka på morgonen, du måste ta tabletten typ en timme innan du ska gå upp. Jäkligt trist att må så illa i alla fall, jag lider verkligen med dig, själv kräks jag fortfarande var och varannan kväll när jag försöker borsta tänderna, på morgnarna går det lite bättre, just nu sitter jag och mår jätteilla trots att jag tagit en tablett för inte så länge sedan. Det blir nog tidig sänggång.

Nu har ni ju redan ätit lunch men man får ha hund med sig in i Sturegallerian, när vi suttit och fikat på det där stället i hörnet, det som är del av nattklubben, minns inte vad det heter, så har det suttit folk med hund vid borden bredvid. Vete sjutton om man får ha hund med sig upp till restaurangen en trappa upp dock.

Vickan, har du lyckats ta dig till jobbet idag? Hm, i så fall tittar du väl inte in här förrän ikväll. Nåväl, det jag tänkte säga var att jag tror att det är precis tvärtom så att man är som mest golvad efter just sju veckor. Det var ju i vecka sju som jag blev inlagd på sjukhus förra gången tex.

Sweet, vad du skriver och väldigt fint är det också!

Själv börjar jag bli ruskigt nervös inför kub i eftermiddag, maken gick upp tidigt i morse för han drömde ändå bara mardrömmar, själv har jag haft en jäkla huvudvärk sedan igår och nu vill jag bara få det överstökat. Har drömt att vi blivit tvungna att skaffa större hus i natt.

Tinga, stackars, stackars liten som kräks så mycket, det måste ju vara hemskt.

Hej, är precis hemkommen från restaurangbesök, nu ska jag gå och duscha och sedan ska jag läsa ikapp om en tjugo minuter eller så, men Vickan - jag fick börja med gravbyxor innan jag fick mage förra gången helt enkelt för att jag inte stod ut med att någonting satt åt om magen. Den här gången har jag "klarat mig" med byxor med resårmidja hittills men vanliga byxor har jag fått skippa den här gången också.

Jippi, fick bra värden på kub och allt såg bra ut och hjärtat pickade, hade hoppats kunna hänga med er här under eftermiddagen men den jäkla huvudvärken jag haft sedan igår tvingade mig att sova istället. Drömde att Iris råkat ut för en olycka på Öland men ringde sedan när jag vaknade och då var allt bra, pust.

Angående restaurangbesöket förreste, usch vad det var kallt att sitta ute men mysigt att få sitta och titta ut över vattnet ändå. Lite si och så med servicen men så gott med skaldjur. Kunde inte läsa menyn när vi först kom dit för det bara vände sig i magen och förrätten satt jag och petade i och mådde illa men vartefter så släppte det och sedan var allt riktigt gott. Åt bara kall mat förstås, tomat & mozarellasallad, skaldjursplateau och jordgubbar med glass. Klarade faktiskt ett glas alkoholfritt till, fick skippa det i början men sedan gick det bättre, Fre tror jag att det var, smakade inte vin det minsta men var roligare än att dricka vatten.

Kramar till Lapinette, Snigeln, Nenne och Blivande, tidigare har jag inte haft en aning om hur många det är som har så svårt att bli gravida oförklarligt. Den här tråden har verkligen gjort mig mer ödmjuk inför livets oförklarliga frågor och mer fylld av tacksamhet.

Men hörrni, ni som ännu inte står i adoptionskö men som inte riktigt fått till det än, ställ er i kö, det var väl "bara" ett par tusenlappar och det känns väl som att det inte är värt att spilla någon tid på det när det är så jädrans lång kö. Det troligaste är väl att det lyckas för er framöver men jag tror på att göra som Lapinette gjort i fall att, det skulle i alla fall jag gjort.

Nej, nu ska jag gå och duscha, återkommer.