Livets stora och små frågor

apeselut! HAHAHA det var ju tom svårt att stava det rätt!

god morgon

Lapinette
tänker tänker tänker tänker på dig. *kramar*

Mrs B
Hoppas det löser sig, har ingen aning om vad du bör göra eftersom jag aldrig pluggat och inte vet vad det är för skillnad på rapport och analys, hhahaha! Men OM jag hade det så skulle jag bli lovligt förbannad om hon sagt en sak och sen rättar efter något annat.

hej sweetiepajsaren! Jag vet tyvärr inte vilken sida det var på men någon kanske kan leta bättre än jag. på dig!

Hejjjjjj kängu och grattis än en gång! Vilket vackert namn och vad härligt att bara få sitta och titta på underverket!

BIM på gång, någon??

åååh jag vet inte hur jag ska göra... Jag är bjuden på ettårskalas på fredag men som jag mår nu så vet jag inte om jag orkar gå. Samtidigt vore det kul att träffa mina vänner som jag varken sett eller hört av på hur länge som helst. Men hur kul är det att sitta och lyssna på allas försöka att säga att just deras barn är smartast/ligger rätt på kurvan/kan gå flest steg/säga flest ord och försöka känna sympati för att de inte har bajsat på hela dagen ? egentligen? Särskilt när man är så långt från den vardagen som det bara går. Och om de skulle fråga hur jag mår så tror jag bara att jag skulle börja gråta hejdlöst. Vilken partydödare. Men går jag inte så får de ju heller inte reda på hur dåligt jag mår och att det är därför som jag inte orkar höra av mig till dem (om de nu tror att jag bara skiter i dem). Fast de har väl glömt bort att jag finns redan.

kuken. kuken. kuken. kuken. kuken.

page
tack page! ja, jag får se om jag orkar. ibland tror jag inte att de förstår någonting eftersom de slutat höra av sig. Eller också är det mitt eget fel men varför är det den utan barn som de dessutom vet mår dåligt över det som ska vara den som håller kontakten?

ge mig arseniiiik
ba pa baaaaaaaa

snorkfröken
vem har sagt att jag inte är mentalpatient?

för övrigt så blir man nog knäckt ganska tidigt och det behöver du inte be om ursäkt för.
jag utgick iofs från att det skulle ta tid så det tog ett år innan jag blev riktigt, riktigt sänkt även om man blev ledsen varje månad, men det var i samband med att en vän blev gravid på första försöket och först då förstod jag ju att det inte fungerade som det skulle.

EA
jag vet itne - alla har ju fått barn förra året med en månad emellan varje unge så de är nog insnöade i sitt, kan jag tänka.
Jag vet ju också att de inte blev gravida med flit för att reta mig en ändå känns det som något elakt de gjort, som man har kvar som en tagg. Men jag är nog mest arg på min egen kropp att den inte vill fungera och när den väl GÖR det så spottar den ut ärtan.

snorkis
det går i vågor. Vissa gånger harjag känt mig blasé och bara konstaterat kallt att "jaha, naturligtvis fungerade det inte den här gängen heller, vad fan trodde jag". Och mest ledsen blir jag när jag läser om din mamma för att det finns folk som har de synpunkterna. Annars kanske vi inte känt det som något misslyckande. Hoppas att det löser sig snart för er del!

Lappinettisen
låter som en härlig dag på Djurgårn! Jag hade ju kunnat hantera en mamma med barn (framförallt en som inte predikar om föräldraskapets fantastiska värld och "du förstår nog sen är du får barn") men en hel drös...hmmmm ja som sagt, det är en dagsformsfråga.

hehehe en lunch är ju ändå en hel timme lång!