BRÅK om småsaker

Det hela kan ju handla om att ni behöver hjälp med att kommunicera med varandra på rätt sätt så att inte irriation väcks. Det kan vara småsaker som att använda "alltid" och "aldrig" när man prata om den andre.

Jag tror nog vanligare än man tror, tyvärr så är det ju lite tabu för det betyder att förhållandet är dåligt - fastän det inte alls behöver vara så utan att det snarare är en satsning på förhållandet.
Jag skulle själv gärna gå någon slags "bråkarätt"-kurs för att kunna få ut så mycket som möjligt av bråken utan att man lägger för mycket energi eller sårar den andra. Detta vill jag även fast vårt förhållande är toppen!

jo, så sant att det är en satsning såklart.. vi kan inte kommunisera, så är det... så hjälp behövs absolut!

Då tror jag precis som annmka säger, att det är bra med någon som medlar.

Hade inte min sambo och jag gått och pratat med nåågon för vvad blir det nu...8-9 år sedan, då hade det som nu är tio år gammalt knappt hunnit börja och vi hade sepaprerat, det är jag säker på.
Vi lärde oss mycket om oss själva och varandra under den tiden. Vi kommer från MYCKET olika miljöer vad gäller hur man kommunicerar och hanterar både känslor och konflikter.

Att nå fram och förstå varandra och att hitta balans bland alla olika behov i familjen, det fortsätter man ju jobba med hela resten av ens liv ihop tror jag. Då är det bra att ha fått vissa nycklar till att lösa saker.
Jag vet att i stockholm så kan man få gå via Svenska kyrkan och då tror jag det var helt gratis om jag inte minns fel.
Själva gick vi via mödravården, för jag var gravid och hade en depression när vi blev skickade på våra samtal.

Jag har för mig att varje kommun ska erbjuda familjerådgivning gratis. Det ligger under socialtjänsten tror ja(inte så hemskt som det låter).

Vi har en förmåga att börja tjafsa när vi mår lite dåligt, tex jobbar mkt eller så. Tror det e viktigt att se till att man mår bra själv och att man har egentid. Men oxå att man hittar på saker tillsammans. Ibland går man ju bara på rutin då brukar allt bli lite trist efter ett tag.

Jag känner att jag har problem med mig själv. Jag stör mig på saker som jag bara borde acceptera. Förutsätter att han ska se mina behov tex.

Ett typexempel: när vi ska iväg nånstans. Skulle till köpenhamn häromdagen. Allt är frid och fröjd under dagen. Sen precis innan vi ska iväg så ska jag bara fylla en vattenflaska för det brukar jag alltid ha med, kan vara på bio, om man ska köra en bit osv. Hittar ingen flaska och får smått spel över det och rotar runt. Sambon tycker att vi kan väl köpa vatten om vi blir törstiga. Säger åt honom att han kan väl tänka på sånt här nån gång han vet ju att jag alltid brukar ha vatten med + att jag frågar om inte han har nån träningsflaska som han kan hämta istället för att bara stå och titta på (jag i irriterad ton...).

Han blir upprörd över att jag förutsätter att ha ska veta vad jag vill ha och att han aldrig skulle förutsätta att jag skulle packa med saker som han vill ha med. Och detta får jag ju hålla med om och känner mig som en skit.

Antagligen behöver jag en syndabock.

Det som jag känner stör mig mest med honom är att han är så ohändig/otekniskt och inte kan förutspå ett förlopp. Jag kommer från en familj där man i stort sätt kan jobba under tystnad för alla ser/kan förutspå när man behöver hålla lite extra här, rätta upp grejen där, skicka en hammare osv osv. Han behöver instruktioner i varje steg om det så gäller att bära en byrå.
"-Nej du kan inte hålla så fattar du väl då måste ju jag hålla emot jättemycket här för att den inte ska välta. -Ja men säg var jag ska hålla då -Men kan du inte räkna ut nåt själv" och så blir jag sjukt irriterad, + sur på mig själv för att jag snäser åt honom.

Usch det låter som att jag är en riktigt bitch.

Jag känner igen mig. Kan oxå bli irriterad för smågrejer. Jag försöker jobba bort det. men det är inte lätt. Antar att man måste försöka förstå sig på varför man gör som man gör. själv e ja inte säker på vad det är...

Hannaz, det där låter som mina sambo och jag litegrann. Vi har inte någon tyst kommunikation (jo, kanske lite), som jag till exempel har med min mor, vi förstår varandra så bra. Det gör inte sambon och han hänger inte med i mina tankesprång.

När det gäller praktiska saker har han en förmåga att få mig att känna mig jätteklumpig genom att säga till mig som du säger till din sambo, typ "fattar du inte att du står i vägen för ljuset, jag ser ju inget" eller, "vi måste vända, tror du att jag är en krabba som ska gå baklänges??" och liknande. Jag blir väldigt sårad av det. Hoppas att din sambo inte tar lika illa upp

Tack för era ord.. och att ni delar m er av era erfarenheter... skönt att höra att man inte är ensam om detta..

Jag o min sambo har precis det där som många berättar om.. och mkt beror absokut på mig!! Jag har otroligt dålig stubin o blir lätt stressad över småsaker... Tycker absolut att han ska kunna förutse saker... men hur sjutton ska han kunna det? Jag måste såklart tänka på sånna saker... Vi är så otroligt olika o tänker så olika... sånt som är självklart för mig är uppåt väggarna konstigt för honom... sånt i vardagen är jobbigt...

Det där m vattenflaskan är så bra exempel på hur jag kan bli mot min sambo... jag blir stressad o nått går fel... då behöver jag en syndabock... Min älskling får stå ut m mycket, han är underbar! Men hur ska jag få honom o förstå att han inte är en ängel??

En till här som kan bli väldigt irriterad över småsaker emellanåt. Och som ngn skrev, jag jobbar på det men det är inte alltid så lätt heller. Ibland om vi har börjat diskutera ngt, kan jag känna att jag kommer bli mer irriterad om jag inte får vara ifred en stund. Då kan jag förebygga genom att säga det till min sambo; "Nu måste jag få lugna ner mig lite själv" och sen lugnar jag ner mig och kan se objektivt på det hela och så är det frid och fröjd. Vad har ni andra för tips? Hur tänker ni och hur jobbar ni bort det?

det är troligtvis en ganska stor ansträngning som krävs av båda parter för att få ordning på kommunikationen när man bråkar om allt och inget, därmed inte sagt att det inte går :)
Jag tror som någon innan mig skrev att det är viktigt att tänka på vilka ord man använder till varandra. vill man ha hjälp med något, lägg till ett "kan du vara snäll och.." visa tacksamhet efteråt, ett tack går snabbt att säga men kan göra mycket.
Inte heller använda anklagande ord och meningar som "Du måste väl ändå fatta.." osv..

har läst om en kommunikationsteknik där man inte får lov att använda negationer (nej, inte osv), utan man måste göra om meningen med andra ord. svårt men kanske kan hjälpa? Tex istället för "gör inte så!" så kanske, "prova gärna att göra så här istället".
Men främst, nån av er måste börja med att sluta var så snarstucken! innan man reagerar med att bita tillbaka så får man fundera på, vad menade h*n egentligen med det där, kan det vara så att orden kom ut lite fel och det var därför det lät elakt? ofta känns det som att det är missförstånd bakom såna här konflikter..

Dr Phil brukar säga :"Do you wanna bee right or do you wanna bee married?"

Det ryms en del visdom i den frågan.

Sedan kan det vara nyttigt att fråga sig om man skulle tilltala en vän likadant-då får man skämmas!

För ens partner är ju inte en soptunna där man kan ösa sin allmäna frustration.

Har man VÄLDIGT mycket sådan, och det inte är begränsat till ett par dgr i månaden, måste man nog också analysera vad det är i ens EGET liv man har det jobbigt med.

En hel del kyrkor har börjat med äktenskapskurser de senaste åren. Speciellt i större städer. Vi var med på en (för sambo, förlovade och gifta) i en frikyrka i början av året och den kursen var väldigt givande och bra upplagd. Där fick vi prata igenom, på tu man hand, hur man tänker om allt från ekonomi till hur föäldrarna har påverkat en osv.

Tänker på filem "Bröllopsprovet" ... haha, den är ju lite mkt men har ett gott budskap

Jo det är jätteviktigt att tänka på hur man yttrar sig... Istället för att säga "...det är såhär..." så brukar jag tänka på att säga " Jag anser..." eller "Jag upplever/känner att..." För då attackerar man ju ingen, då är det bara vad JAG känner! Det finns ju många knep.
Men någon slags rådgivning behövs nog för oss... SKa ta tag i det.

Kul m en diskussion om detta Nödvändigt att ventilera lite

Vi ar precis likadana. Helt vansinnigt onodigt och dumt!!