hmmm... min blivande är rädd att exfrun inte vill byta tillbaka till sitt flicknamn för att hon då kommer ha annat namn än barnen.
jag bryr mig egentligen inte trots att jag kommer ha samma efternamn som hon eftersom hon behöll hans efternamn efter skilsmässan.
ska jag känna obehag inför detta? vet inte hur jag ska ställa mig. någon med liknande erfarenhet?
Jag tycker inte att det finns anledning att känna obehag om det bara handlar om namnet.
Låter vettigt att hon vill behålla samhörigheten med barnen.
Jag har själv tre barn från ett tidigare förhållande (vi var aldrig gifta) som har mitt efternamn idag. När jag gifter mig behåller jag mitt ?flicknamn? som mellan namn för att behålla samhörigheten med mina barn.
Alternativet är att hon tar tillbaka sitt flicknamn och barnen byter till samma, men det kanske din blivande make inte vill?
om du inte känner obehag så är det ju inga problem!
Han kan ju inte tvinga henne att byta efternamn om jag förstått saken rätt. Jag vill helst inte att mannens exfru heter samma i efternamn men det kan vi inte göra något åt tyvärr.
Egentligen undrar jag varför man får "behålla" ett efternamn efter en skilsmässa 
men det är mest för att jag vill att hon inte ska få ha det efternamnet nu när jag ska få det
tack för synpunkterna. tycker också det är konstigt att man behåller efternamnet efter skilsmässa, men då är ju frågan vems namn barnen ska ha... ja, ja.. jag tror nog inte att det är en så big deal egentligen.
men min blivande skall berätta om våra planer för sina barn imorgon. han friade förra söndagen och har inte träffat barnen förrän nu. sen åker vi på bilsemester till frankrike i två veckor. hoppas de är ok med nyheten. tror det, för de verkar har väldigt stort förtroende för sin pappa. är dock lite mer orolig för vad exet skall säga när hon får reda på att vi skall gifta oss... :-s
Jag kommer att ha samma namn som exfrun men det gör mig inget alls. Däremot använder hon sitt flicknamn som mellannamn nu även om hon egentligen inte har ändrat det. Dottern har kvar pappans namn.
De kan ju ha två efternamn, både mammmas och pappas. Det är vanligare än man tror
Jag är själv frånskild med dubbelnamn, mitt flicknamn och min exmans efternamn... behöll det av enbart praktiska skäl... kändes så besvärligt att ändra namn på alla kort etc.
Samhörigheten med barnen sitter inte i efternamnet, anser jag... mina barn har sin pappas efternamn... och det är inte ngt som jag ägnat en enda tanke faktiskt.
Jag kommer att ta min blivande mans efternamn och vårt "nya" barn kommer att få sin pappas efternamn... och hans exfru har kvar hans efternamn... Lat eller sentimental, jag skiter i vilket, hon är historia!!! Så tänk inte mer på det.
Min exman utövade länge påtryckningar för att få mig att ändra mitt efternamn efter skilsmässan (det visade sig att hans nya fru inte ville ta hans namn så länge jag hette så...) och det gjorde snarare att jag höll fast vid det längre.
Din blivande har ju inga rättigheter att få henne att ändra sig och jag förstår att hon vill heta samma som barnen. Har man gift sig till ett namn lämnar inte automatiskt tillbaka det. Det är rätt krångligt att byta namn, både kostsamt och svårt att vänja sig (och andra) så om man har ett namn man trivs med så tycker jag det är ok att behålla det.
Problemet uppstår när man själv vill gifta om sig. Då blir det helt plötsligt lite svårare tycker jag. Jag kommer nu göra det jag önskar jag gjort för ett par år sedan, nämligen ta ett nytt eget namn åt mig och min dotter. Men det kräver ju att pappan är med på saken (vilket han är i mitt fall).
Du behöver absolut inte känna ngn oro för det här - det är bara ett namn.
Vid havet skrev 2009-06-22 09:05:14 följande:
Jo, hans väldigt intensiva påtryckningar om detta och hans "jag struntar i vad vår dotter heter" gjode att jag tänkte att jag minsann inte skulle byta bara för att han ville det. Det är inte direkt så att det namnet var något han var ensam om i Sverige heller så jag tyckte han var rätt löjlig.
Inte så moget men vem är mogen efter en uppslitande skilsmässa där ens ex-man dessutom gifter om sig precis när den går igenom...
Jag har hört om en kvinna som var på semester med sina barn (cyoern tror jag) och när de skulle hem igen så var det nästan så hon inte fick ta med sig barnen. De hade inte samma efternamn och det genomgicks en utredning om hon verkligen var deras mamma och inte en kidnappare. Till sist fick exet kontaktas och på något sätt verifiera att hon var mamman. Men så snopet. Och om det då är groll mellan exen vill man inte vara utlämnad till den andra för att kunna åka utomlands med barnen.
