hmmm... min blivande är rädd att exfrun inte vill byta tillbaka till sitt flicknamn för att hon då kommer ha annat namn än barnen.
jag bryr mig egentligen inte trots att jag kommer ha samma efternamn som hon eftersom hon behöll hans efternamn efter skilsmässan.
ska jag känna obehag inför detta? vet inte hur jag ska ställa mig. någon med liknande erfarenhet?
OT (sorry..):
Att folk byter namn överhuvudtaget...
Det ska beslutas/grälas om vems namn man ska ta, mannens, kvinnans, båda, eget osv osv.
I många fall blir det mannens namn, och år senare när kvinnan gifter om sig får hon heta som sitt ex, eller inte heta samma som barnen. Och hennes nya barn heter som deras pappa och inte samma som sina syskon, ojojoj...
Jag ser ingen som helst poäng med att byta namn. Samhörighet sitter väl knappast i några bokstäver på ett papper.
Men nu har ju detta inget med ts att göra...
Jag tror det här händer ofta, många väljer nog att behålla sitt namn för att man har barn. Så det är väl inget konstigt. 
Vid havet skrev 2009-06-22 09:40:22 följande:
hej,
tack för alla bra svar och synpunkter. det får helt enkelt bli så att jag inte kommer göra detta till en stor grej. om exfrun vill behålla hans efternamn får hon göra det. hur hon och barnen sen arrangerar med ev tillägg av hennes flicknamn är upp till dem.
tack igen för bra svar - jag hade en "gut feeling" men var osäker, så det känns bra med era kommentarer
kay
La Kay: Jag önskar att jag var lika cool med det som du är!
Det är inte kul att störa sig på att exfrun har namnet kvar
Inte för att det stör mig jättemycket men lite gnager det i alla fall.
Men jag kommer att ha dubbelnamn tror jag så det löser sig ändå
Egentligen är det väl inte så märkligt att man behåller ett namn efter en skilsmässa. När vi gifter oss så har vi beslutat att jag och dottern ska ta sambons namn. Det gör vi frivilligt och planen är att vi byter efternamn helt, inte "lånar" det av honom på nåder tills dess att han kräver att vi ska lämna tillbaka det.
Jag menar, det blir ju mitt namn, sen kan jag heta så (förhoppningsvis för alltid) men kanske 5, 10 eller 30 år. Skulle jag då vara tvungen att byta för att vi inte längre är gifta? Då ska man byta alla id handlingar och uppdatera allt som är knutet till sitt namn... jobbigt. Ok om man gärna vill byta tillbaka men det är något annat. Jag kan med andra ord förstå båda alternativen och tycker att det är bra att man får välja hur man vill göra.
Så TS jag tycker inte alls att du behöver känna obehag. De riktiga och viktiga banden mellan din blivande och hans ex är ju borta och det är ju det som räknas.
Om du blivande verkligen tycker att det är jobbigt så kan ju ni två ta ditt namn.
Jag tycker inte att det är ett DUGG konstigt att man "får" behålla sitt namn efter en skilsmässa. Har man bytt namn så har man och det är fortsättningsvis ens namn lika mycket som det är den andres-även om den hade det först och oavsett om denne gifter sig igen.
Ens namn är en stor del av ens identitet och det är inte konstigt om man inte vill ändra på den hit och dit. Det är heller inte konstigt om man inte vill ha kvar samma namn som någon man skilt sig från naturligtvis. Men man har ingen som helst anledning att titta snett på en före detta fru som inte byter tillbaka till sitt tidigare efternamn. I synnerhet inte när det finns barn med i bilden.
Om man har ett namn man trivs med så känns det som ett övergrepp om någon skulle försöka tvinga en att byta till nåt annat. Snacka om att våldföra sig på ens identitet! Jag förstår att du reagerade som du gjorde, Vid havet!
Haha, helt sant. Men att göra det frivilligt pga något positivt bröllop eller motvilligt pga att ex mannen kväver det tycker jag känns som olika saker. Jag trycker nog inte att andra kan ha rätten att bestämma sådant.
jag tycker visserligen inte heller det är konstigt att man får behålla efternamnet vid skilsmässa...min m2b:s ex har kvar "hans" efternamn fortfarande...och ja om han en gång "gett" det till henne har hon ju all rätt att behålla det..Men för det betyder inte det att jag tycker det är roligt att ha samma efternamn som henne...Kan ju ha och göra med vilket förhållande man har till exet också men, ja det är nog väldigt olika hur vi känner inför detta, och jag hade verkligen föredragit att känna som man "bör" exet har rätt till efternamnet och då stör det mig inte...men nä så känner dessvärre inte jag :)
