Jag känner sälv att jag inte vill gå med min kille nerför gången. utan han skall stå där framme..
Vi är dock gifta men det var borgerligt och ingen var där då vi ville göra det själva.
MIn syster ska vara tärna som ska gå in med vår son före mig.
Vet ej om pappa skall gå med mig eller är det ovanligt nu förtiden?
Kanske gå själv?
Säkert så, men det behöver inte betyda att de har en klar åsikt. Det skulle lika gärna kunna betyda att de inte tycker fråga är viktig helt enkelt.
Jag har faktiskt också frågat ett par stycken och jag sa att det förekom en debatt och kort att det fanns två ståndpunkter och vad de tyckte. Eftersom de jag frågade visste att jag inte gifter mig i kyrkan och vidare visst de att vi ska gå in tillsammans min blivande man och jag till den borgerliga vigselförrättaren borde de snarare hållit med om att det är "fel" om de inte velat tjafsa med mig? Men det gjorde de inte alls, utan ställde sig helt oförstående till frågeställningen och ansåg att man gör som man vill (om nu prästen accepterar det).
Om någon vill påstå att min bekantskapskrets inte är tillräckligt upplyst el dyl, sådana antydningar har ju förts fram ovan betr vissa arbetsplatser t e x ber jag att få slippa sådana kommentarer redan nu på förhand. Jag tycker att sådana påståenden är rent ut sagt oförskämda. Bara för att människor inte är med i all debatt kan de fortfarande ha en åsikt som är lika god som en mer s k upplyst människas. Tekniker där man avfärdar andra som mindre upplysta när de inte har den åsikt som man själv har kan jag varken respektera eller ens förstå. Det är på samma låga nivå som s k härskartekniker som feminister har för vana att anklaga vissa (män) för.
Vi må inte dela andras åsikter men det ger oss ingen rätt att komma med personangrepp eller svepande påståenden om främmande människors ev avsaknad av bildning/upllysning, ska det ens behöva påtalas?
Underbat! Nu är det tre brudar vi har lyckats övertyga. Det glädjer min feministsjäl!
Jag menade det inte som ett personangrepp men jag tycker att man måste våga se sanningen i vitögat med tanke på att det finns ett tydligt samband med högre manligt uttag av föräldraförsäkring (dvs mer feministisk aktivitet) och högre utbildning.
Därmed inte sagt att icke-akademiker är puckon- jag har själv min familj/släkt/uppväxt i extremt icke-akademiska kretsar och vänner i de akademiska. Och som jag påpekade ovan så tror jag inte att så många ens i de akademiska kretsarna som i enlighet med sambandet fp-uttag-högre utb. vorde vara upplysta är så värst upplysta.
Det är helt enkelt inget personangrepp (jag anser att man är mer än den klass man tillhör för övrigt) utan en analys över hur spritt det feministiska tänkandet är beroende på vilken typ av utb. man har. Kanske är det dock bara en unikitet i förhållande till fp-frågan men jag ställer mig faktiskt lite tvivlande inför det. Personligen tycker jag mig själv se strukturer mkt tydligare nu efter många års utb- även om det inte är helt relevant.
Och varför är det viktigt i vigselakten?
Bride in the city - you rock!!
Tack för ditt inlägg.
JD; Jag tycker att frågan om kvinnor i förvärslivet är värd att debattera, men det är och förblir en fråga för sig. Att bunta ihop den med misshandel som gjordes tidigt i denna tråd är för mig obegripligt.
Det har funnits inlägg här från ett par kvinnor som jobbar och tyckt att de kunnat hävda sig väl i yrkeslivet, men dessa har lämnat tråden. Från tidigare debattsajter har jag en liknande erfarenhet. Jag tror att klyftan mellan t e x kvinnor som lyckats väl i näringslivet och mellan feminsterna som känner sig frustrerade i många fall är mycket stor och det kommer att inverka menligt på era ev ambitioner. Utåt uppvisas en bild av kvinnor som inte kan samarbeta. Det är bara en av alla stötestenar.
Min erfarenhet är att det finns alla sorters människor. Och att jag mött en mängd män som stöttat mig, medan en hel del kvinnor faktiskt haft svårare att uppvisa stöd när det gått bra för mig. Det är män som talat om för mig att jag borde satsa högre, det är kvinnor som talat om för mig att jag inte kan få igenom mina löneanspråk. Jag kan förstås inte summera mitt yrkesliv ännu, jag har bara jobbat i 20 år efter min examen, förmodligen blir det +-0 i slutändan. Men för mig blir det inte underläge för männe, jag ser dem inte som en grå massa som utöver patriarkatets makt. Jag ser dem som människor med brister och med samma rädslor som vi; att bli förstådda. Precis som kvinnor ofta litar med på andra kvinnor, så litar män mer på andra män i vissa frågor. Det är säkert så att saker kan ändras, mycket har ändrats sedan efterkrigstiden. Men allt har inte varit ont, jag är övertygad om att det alltid funnits gott om bra, respektfyllda äktenskap i alla tider.
Ska vi nu finna ett sammanhang där män och kvinnor deltar efter sin förmåga så väljer jag för min del bort feminsterna, jag vill samarbeta bredare. Det har gett mig bra framgångar i yrkeslivet, många män har lyft mig och trott på mig och gett mig fina referenser när jag sökt jobb. Jag accepterar inte synen på män som förtryckare. Jag accepterar inte heller synen påa tt det finns ett system som männen, medvetet eller omedvetet, deltar i. Däremot finns det rädda människor eller människor som bara vill samarbeta med sina gelikar; gällande det sistnämnda Där är feministerna och vissa högt uppsatta män (de som väljer sina manliga polare som kollegor, styrelseledamöter osv) lika goda kålsupare!
Alla är värda att lyssna till, men man måste också tro på att människor kan fatta beslut som är kloka för dem och på just den punkten tycker jag att feminsterna trampar snett här gällande brudöverlämning. Jag försåtr vad ni vill signalera, men det är inte ni som avgör vad andra signalerar. Ni har fruitt tolkningsutrymme, men det är faktiskt allt. Hur många gånger ni än upprepar er syn, blir den inte mer sann. Er åsikt finns, andra åsikter finns. That's it; det är faktiskt bara åsikter.
Önskar alla en härlig kväll.
När jag och min blivande man talade om det här med överlämning eller inte hade de den åsikten att det inte passade här. Detta pga tanken är ju lite granna att den oskuldsfulla bruden överlämnas till sin blivande make och de ska påbörja sitt nya liv ihop. Hur ofta är det på det sättt i Sverige idag? Majoriteten av alla brudpar har ju levt tillsammans nästan som gifta redan länge innan de faktikskt gifter sig. En del kanske har varit gifta redan, har barn osv osv. Det här med den oskuldsfulle bruden blir ju bara lite löjligt då...ja, det var kyrkans åsikt det.
Min åsikt är allt alla gör precis vad de f-n vill.
Väldigt bra skrivet!
Bride in the city skrev 2009-07-02 16:10:56 följande:
Bride in the city: Ok, det är ditt val att inte se strukturer- alla feminister gör det inte så om du inte vill dra männen över en kam kanske du borde undvika det här också.
Det finns dock en hel massa tjusig vetenskap som påvisar strukturer och visar på samband mellan högre utb. och ökat uttag av fp vilket also påvisar att utb. kan sammanhänga med feministisk förståelse.
Jag förstår inte riktigt var du vill komma med ditt inlägg. Själv samarbetar jag med såväl feminister som icke-feminister, kvinnor som män och jag går inte runt dagligen och delar upp folk i fack. När jag analyserar komplexa frågor använder jag dock mig av det vetenskapliga tänkande som väl närmast kan klassas som postmodernistisk strukturalism.
Att kvinnor motarbetar varandra är ett problem som också brukar tillskrivas patriarkatet. Att media späder på detta beror inte på att feminister inte samarbetar med kvinnor (även om jag ser att det finns en viss klyfta mellan feminister och feminister) utan att media är en del av ett system som faktiskt förtrycker kvinnor, believe it or not- det finns rätt klar statistik om det fungerar bättre.
Sanningen i den feministiska synen ligger kanske i att flera av de som hade tänkt sig bli brudöverlämnade faktiskt har tänkt om- ngn logik ligger det alltså i våra resonemang. Hur många brudöverlämningsmotståndare har blivit omvända på grund av att vi här tolkas negativt? Ingen såvitt jag vet.
Jag måste protestera mot din schablonbild av feminister!
I det första stycket jag citerar så ställer du KVINNOR som har lyckats i näringslivet mot frustrerade FEMINISTER.
Betyder detta att en feminist är en individ som har misslyckats i näringslivet på något sätt?
I det andra stycket verkar du antyda att endast kvinnor är feminister??
Jag skulle vilja hävda att t ex min man är en större feminist än jag. Mycket på grund av att han tänker mer och är mer upplyst än jag. Han har tillrättavisat mig ibland när jag fallit i "antifeministfällan" den som många går i där man bemöter argumenten genom ett förlöjligande av den som uttalar det (frustrerade, kan ej samarbeta osv.). Jag har lärt mig mycket av honom och hur jämställdhetsfrågor faktiskt hanteras och sopas undan med argument som får med sig även de som BORDE kämpa för samma sak.
I det tredje stycket så antyder du att bara feminister är emot brudöverlämning. Jag känner flera personer som tycker illa om det, men jag tror varken att de själva eller andra skulle se dem som utpräglade feminister.
Dessutom så borde vi alla vara feminister, män som kvinnor tills vi alla kan betraktas som individer och bedömas utifrån det istället för kön.
Bride in the city skrev 2009-07-02 16:37:52 följande:
