Jag känner sälv att jag inte vill gå med min kille nerför gången. utan han skall stå där framme..
Vi är dock gifta men det var borgerligt och ingen var där då vi ville göra det själva.
MIn syster ska vara tärna som ska gå in med vår son före mig.
Vet ej om pappa skall gå med mig eller är det ovanligt nu förtiden?
Kanske gå själv?
Det var länge sedan jag såg någon som inte vill vara med och diskutera breda ut sig och ta så mycket plats just i en diskussion. Ett fascinerande upphetsat sätt att visa sitt totala ointresse.
Faktiskt bland det mest komiska jag sett den här dallrande heta dagen.
Om du inte har bättre saker för dig än att gäspa folk i ansiktet, sucka och skrika dig blå, så kanske du kan överväga att klura ut något annat att använda din tid till.
Du framstår inte som att du bryr dig föga. Du framstår som fullständigt rasande och synnerligen förorättad.
Till båade dig och TS säger jag: Ja, det finns mångas svar på frågan om hur man brukar göra idag, vilket sätt som är vanligast och hur vi alla göt/har gjort.
TS har fått mycket stor respons i sin tråd, ingen har angroipit henne eller någon annan, men flera av oss har en del att belysa vad gäller den inbillade traditionen med överlämning.
Det väcker-som alltid-känslor.
Jo men svar på HUR NI GÖR eller ska göra har jag inte fått bara en massa det är kvinnoförnedrande, gammal tradition.. osv..
Såhär svarade jag i mitt första inlägg bla:
"Jag som gift kan säga att den finaste stunden på hela dagen var när vi stod tillsammans bakom kyrkdörrarna och hörde klockorna slå. Sedan att hålla min man i handen hela vägen fram då han blev väldigt rörd av stunden, det kändes så bra att ha varandra och det hade känts otroligt fel att blanda in pappa i detta! Hur älskad han än är av mig..."
Jo det läste jag och det lät väldigt fint. Vet ej ännu om vi ska ha kyrka så jag & min gubbe har inte diskuterat hur vi ska göra och hur han vill göra. men får väl göras snart.
OK: Eftersom det alls inte är en Svensk tradition övehuvudtaget är det inget jag sett som något för mig.
I synnerhet inte som det som ÄR en Svensk tradition-att brud och brudgum träder in i kyrkan tillsammans-är en genomtänkt, medveten symbohandling som Svenska kyrkan mycket tydligt värnar om.
Det gör mig glad och stolt att Svenska kyrkan lyfter fram kvinnan som likvärdig och jämställd mannen. Särskilt som kyrkan ofta får klä skott för all möjlig skit ocm att vara bakåtsträvande, och så vidare.
Här är kyrkan modern och framåtsträvande.
Då känns det sorgligt och patetiskt att kvinnor själva verkligen anstränger sig för att knyckla in alternativ som är så bakåtsträvande att klockorna stannar och som utöver det helt saknar legitimitet då det alternativet inte alls behövs överhuvudtaget. Annat än för att någon säger: men jag VILL.
Jaha, vill det i någon kyrka som har den vigselordningen då. Varsågod.
Har aldrig sagt jag SKA göra det utan lekt med tanken. därför ar jag nyfiken på hur ni gjort det. men jag tror nog jag skiter i denna tråden för folk drar det bara vidare och vidare..
dessutom vem har sagt vi ska vara i kyrka..? det är ännu ej bestämt
Faktiskt du själv eftersom det är en välsignelse över borgerligt ingånget äktenskap (eller du tänkte ha en borgerlig välsignelse över ett borgerligt ingånget äktenskap)??? Oavsett om du har en välsignelse med präst i kyrkan eller utanför kyrkan så gäller svenska kyrkans ordning.
Ja är din nyfikenhet stillad så har ju tråden fyllt sitt syfte. Då brukar trådarna småningom dö ut och man går lite mera upplyst eller informerad vidare till nya. 
Vi hade heller inte fått bedriva företagsverksamhet eller behålla något vi tjänade själva. Ett av din far arrangerat äktenskap med för honom fördelaktigt parti hade också legat närmre till hands än val baserat på dravel och oväsentligeher som känslor och kärlek.
Och tråkigt? Tja, det är en hel del som är tråkigt här i livet mitt i sin påtagliga nödvändighet. Det ser jag som ett stort ansvar att lära min son och det är för dig som för honom bara att tugg i dig, att så är livet beskaffat, evare sig du gillar det eller ej.
