Tantvarning 5
*kramar hårt*
Man borde bunta ihop dem och sänka dem i Brunnsviken med ett cementblock!
dfk skrev 2009-09-30 19:58:07 följande:
Fjällbruttan, det är bra råd om att ta till att gå till soc/försäkringskassa mm, för det kan avskräcka rejält. Det är bra att dra in en tredjepart när det inte går att prata!Jag vet inte hur det hade gått om jag och mitt ex hade fått barn tillsammans. Det han utsatte mig för då räckte gott och väl.Det har verkligen satt sina spår, och jag kan vakna kallsvettigän idag av mardrömmar om honom. Jag kommer nog aldrig helt och hållet slippa honom i mitt liv heller för han har dykt uppi andra sammanhang när man minst annat det. Men nu längre är jag inte rädd.Det här var för några år sedan. Jag sitter på pendeln och har halvslumrat till lite. Jag hör en röst som frågar efter min biljett, när jag öppnar ögonen. Vem tror ni står där? Jo mitt ex med ett flin på läpparna. Jag visste inte hur jag skulle bete mig. Jag kände nästan hur marken rämnade för fötterna. Blev helt skärrad och skakig efter. Han kunde naturligtvis inte göra eller säga något olämpligt på tåget då han var där i sitt arbete, men blicken... Då hade vi inte setts på bra många år och helt plötsligt så står han bara där.Jag tog mig av tåget med skakiga ben och kvar på perrongen vid slutstationen vänder jag mig om och han har då också klivit av tåget och står på perrongen och vinkar till mig i sin uniform. Naturligtvis vinkar jag inte tillbaka, utan tar mig snabbast därifrån. Det kändes som han hade gjort ett intrång på mitt liv och det jag har byggt upp igen. Det kändes i det ögonblicket som att han kommer alltid att finnas som en skugga bakom mig. Men nu var det här några år sedan och jag har tagit igen mig. Nu känns det som att kom an du bara! Han är ju en riktig fegis, en normal karl skulle inte bete sig som han. Jag har genom årens lopp många gånger tittat mig över axeln av rädsla att han är bakom mig.Jag förstår verkligen inte vad jag såg hos honom alls idag.Men det går inte att backa bandet tillbaka och jag försöker att tänka att jag har istället lärt mig massor om mig själv och om andra. Jag ser världen med andra ögon nu. Jag uppskattar mitt liv på ett nytt sätt och jag är glad för den fina familj jag har idag!
