Livets viktiga och oviktiga frågor

AM - Livia är en sköning!!!

Hej hej, tassar in här och vinkar lite, har semester och ääälskar det. Har läst under veckan men inte kommenterat. Vi blev med kissunge förra veckan och det har varit fullt upp. I helgen firade vi vår första bröllopsdag, mysigt

Så till det jag kommer ihåg:

Snaily - Hoppas på BIM nudå! *kram*

Tinga - Grattis till hus! Och hoppas allt blir bra med sonden nu!

Vickan - Förstår att det känns skumt, kan verkligen förstå den där känslan vid Grattis, om det är ens första barn hur sjutton ska man veta vad man ger sig in på, ett grattis måste kännas så skumt. Men jag förstår ju dem som grattar, det är ju så man gör

Telis - Tror jag det var du som skrev om killen som hjälpte ett lesbiskt par med insemination, han bor i staden som jag inte längre bor i och en kollega till mig känner honom på långt håll. Han är tydligen fortfarande helt knäckt över det hela och har ekonomiska bekymmer pga det. Hans familj vet inget, han skäms så. Tycker det var så j-a fult av tjejen att göra så, när han hjälpt dem, blä. Sånt får mig att tappa tron på mänskligheten.

EA - Var är du?

Stora kramar till alla som behöver det.

Ego - Kunde inte somna i natt och låg och tänkte på vad jag håller på med egentligen? Jag vet inte om jag vill ha barn (jag tror det) och maken vet inte om han vill ha barn (han tror det), och ändå utsätter jag mig för detta varje månad, funderar på när ÄL är, sen nojar jag inför mensen. Om det hade gått fort och enkelt så hade jag inte behövt fundera, men nu när det inte går så fort så funderar jag. Maken föreslog att jag skulle skippa räknande och analyser och bara köra på utan tanke, men då är jag rädd att det aldrig kommer bli något med tanke på att inget hänt hittills. Men jag funderar alldeles för mycket på det här för att det ska kännas helt bra. Någon som har någon klok input?

MrsB - usch för att vara sjuk! Fortsätt krya på dig!

Koko, synd att inte vagnen funkade! Min syster har en stadig men sjukt trögstyrd syskonvagn, men med nackdelen att sitsen inte är vänd mot "föraren". Vet att hon också letade halvt ihjäl sig innan den hittades.
Skönt att trycket var bra!

Vänner - jag gillade också tapeten!

Och på tal om tapeter...
Tinga - låter som en bra idé att tapetsera över frukter och bård Härligt med nytt hus och grattis till Puffs steg!

BIM för mig, beroende på hur man räknar, är typ onsdag/torsdag den här veckan. Jag misstänker dock att det är proggen som håller spottingsarna borta och kanske även skjuter lite på mensen, så egentligen är jag sugen på att testa snart bara så jag kan bestämma mig för om jag ska sluta med proggen eller ej...

Snorkis - för det första - jag hade aldrig blivit gravid om jag inte hade råkat räkna fel. Och funderar gör jag fortfarande. HELA tiden.

Jag har kommit fram till att jag är inte emot barn och även om jag inte är stormande lycklig över att jag är gravid, så tänker jag att det blir jag nog när det dyker upp en ny människa. Inget säger ju att man måste stråla genom hela graviditeten... Jag deppar inte heller, är rätt neutral än så länge.

Det som gjorde att jag fick rumpan ur till slut var nog mest min ålder. Nånstans insåg jag att alla kriterier som jag hade satt upp (gift, fast jobb, bra ekonomi, hus osv) var uppfyllda och att jag i längden inte skulle förlåta mig själv om vi inte hade prövat.

Snorkis - kram tillbaka!

AM - Gillar Livias entré på dagis! Tänk om man själv var så entusiastisk när man kommer tillbaka till jobbet efter semestern...

Vickan - Jag tror jag tycker precis som du, jag vill ju försöka, för jag tror jag vill ha barn. Men jag tycker det är riktigt drygt det här att det inte blir nåt. Det gör mig inte mer övertygad om man säger så. Jag vet att det låter knäppt men så som du blev gravid hade varit min och mannens drömscenario. Vi körde ju med säkra perioder ett år innan och båda hoppades väl att de inte skulle vara så säkra så vi slapp ta något beslut och mer kunde konstatera att ja, nu är det så här. Sen vill jag ju gärna bli gravid men jag är inte så sugen på själva barnet, helt knäppt!

Eller hur!?
Det är tur att Livia är så rolig och charmig emellanåt eftersom hon kan vara så dj-la jobbig också ... Hon har ju en otrolig trotsattack just nu (kombinerad med lillebror-reaktion) men igår fick hon oss att gapskratta vid middagsbordet ...:
Hon älskar oliver och igår hade vi en skål på bordet som man fick ta för sig av. Hon mmsade snabbt i sig ca tio stycken och tittade sedan girigt på pappas tallrik och sa i ett enda andetag: "Jag tror inte du tycker om dom där (varpå hon tog hans oliver och stoppade dem i munnen) ... jag äter upp dom!"

Snorkis - och jag är inte ett DUGG sugen på att vara gravid, skulle gärna tryckt på nån knapp och fått en nyföding levererad.. (var inte sugen på det före missfall el illamåendet heller.. har alltid sett själv graviditeten som ett hot mer än en möjlighet...)

Och det låter inte ett dugg knäppt, det är mitt drömscenario också.. eftersom jag var och är så osugen på just graviditet så har jag ju lyckats komma undan väldigt länge...

Sen har det ju visat sig att jag är fertil av mig.. och det är ju inget man varken väljer eller vet i förväg...

Vickan - Det är SÅ skönt att höra någon som tänker lite som en själv *kramar*

Snorkis - *kram tillbaka* det där velandet fram och tillbaka har jag ägnat mig åt typ sen jag träffade maken... och mer aktivt de senaste tre åren... nu hoppas jag att naturen och min felräkning löst frågan åt mig...

Idag är jag f ö störtnöjd över att ha varit sugen på kaffe och njutit av den ädla drycken.. jag kanske får må lite som vanligt igen?!? Har inte spytt sen i torsdags.. vore ju najs om illamåendet minskade!