Livets viktiga och oviktiga frågor

Telis - trist med hostan! Snart kommer du att hålla grannarna vakna av barnskrik . Själv hörde vi vår granne skrika högt på deras typ 4-åring. Sen hörde jag lilltjejen gråta förtvivlat. Händer väldigt ofta men bättre nu än för ett år sedan ... då var det dagligen.

Ore - självfallet kan mycket hända i livet som gör att planerna inte införlivas men jag och maken kommer att ha svårt att stå inför soc och säga att det enbart är svenska som gäller i vårt hem. Som sagt, vi har redan klargjort att åtminstone 2 språk är ett måste. Sen får de tycka vad de vill! Maken tog upp vilka sidor i det materialet han har läst på om adoption som talar för fler språk i familjen. Hon blev paff och skrattade ... hoppas vi får henne som vår utredare.

Nenne - håler tummarna för ett superstarkt guldägg imorgon

Snaily - skönt med en ledig dag, men jag tycker att du ändå verkar jobba

Kängu - det låter härligt med en jobbdag och AW

Hm, skulle skriva något mer, men har glömt det...

muggles - sorry, är skitdålig på att dra lögner.

Sen som sagt, vet jag andra par som fått adoptera som inte pratar svenska hemma. Har bl a fått lite kontakt med en tjej som är gift med en fransman (och genomlevde den där kursen) och de pratar franska hemma.

Frejis - snart är det dags! Hur mår du och har du fått något svar på proverna du tog?

Lappis: dvs inte ljuga men försköna sanningen

Telis: det var både huset och tomten vi föll för. Det var en ljus fin entré och när man kommer in i huset så ser man rätt igenom huset bort till vardagsrummet och de stora fönster som vetter mot baksidan av trädgården (fönstren går ända ner till golvet). Och i slutet av tomten är det en klippa och den ser man när man kommer in - så himla läckert. Vi tänkte direkt att man kan sätta lite belysning på den klippan - fatta vad läckert på kvällen! Sedan var det en ganska insynsskyddad baksida med en stor altan. Och bortanför den där klippan så börjar skogen och där kommer det aldrig att bebyggas så teoretiskt kan man nog känna att tomten inte tar slut vid tomtgränsen för det finns ingen fysisk gräns. Och då tycker jag det räcker med en liten 450 kvm tomt med liten gräsplätt om Moa + kompisar ändå kan smita upp i skogen och leka vidare. Så det var entrén och det man såg direkt när man kom in i huset plus själva tomten som avgjorde. Själva huset i sig (planlösning mm) är nog ganska likt det vi hade reserverat. En nackdel med det vi hade reserverat var att det var byggt som ett L och husen låg väldigt tätt bredvid varandra såhär:
L L L L
Vardagsrummet låg i den långa delen av l:et och innebar att du stirrade rätt ut på grannens husvägg, dvs ingen trevlig utsikt. Vet inte om jag lyckades förklara men det var det som vi blev tveksamma till - blir vi nöjda över att stirra in i en husvägg från vardagsrummet el kommer vi att börja leta efter ngt bättre?

Ja, vad händer Frejis?

Dessutom, om jag ska fortsätta mitt klagande, så snubblade jag inatt när jag var uppe för kissa, trillade på alla fyra och har nu ett stort sår som gör ont på ena knäet. Det här var verkligen ingen kul sista vecka på semestern.

Lapinette, ja men det är väl minst lika bra, att ni pratar franska hemma? Hakade de inte upp sig på att engelska skulle vara inblandat som ett tredje språk? Fast jag säger som de andra, det var helt klart andra saker inblandade också.

Lappis: jag menade absolut inte att du ska ljuga, det tror jag inte håller i längden. Men om man säger att man har intentionen att prata svenska (och franska) med barnet hemma - då ljuger man väl inte? Sedan exakt hur mkt svenska det blir (kanske blir en del engelska också), det vet man ju inte.

Muggles, jag tycker nog att det låter som ni ska leta efter något annat om ni inte får visningshuset. Risken är ju att ni inte glömmer den finare utsikten/tomten från visningshuset och det är ju inte kul att sitta och titta in i grannarnas husvägg.

Vi var ju en sväng på sjukhuset igår eftersom jag drabbades av fullständigt hejdlösa gråtattacker igår förmiddag så att maken kom hem vid lunch och fraktade iväg mig (mot min egen vilja ch på doktorns ordination ) till sjukhuset. Själv kände jag att jag bara vill vara ifred, sitta på en båt och meta... inga människor eller så...

De var supergulliga på avdelningen, tog alla möjliga prover, ctg etc. och sedan fick vi träffa en läkare. Ännu en i mängden, kände jag, men han var faktiskt superbra. Det visade sig att jag inte har någon havandeskapsförgiftning och att man inte behöver plocka ut Bumsis i förväg eller hålla på med någon provtagning på mig så att det verkar ha blivit en felbedömning av den tidigare läkaren som jag träffat.

Sedan gick han lite snabbt genom min journal för att se hur många läkare jag träffat och det är iaf fler än tio. En riktig vårdkarusell han skulle iaf se till att jag nu ska träffa samma läkare i fortsättningen och så skulle jag ringa kurator för att försöka få en snabb tid till henne.

Kan vara läge att börja lappa ihop mig som person för att jag inte längre vet vem jag är. Och jag lär nog inte bli gladare om sådär två veckor när Bumsis kommer så att någon form av samtalshjälp behöver jag nog få. Buuu....