Ekonomi för bröllopet?

vi fick hjälp från föräldrar, mina föräldrar bekostade allt m mat o musik samt transoprt, svärmor betalde mannens kläder elelr en del avd e & de e vi väldigt tacksamma för.
Jag ahde aldirg tagit lå utan fått ra ner på det i så fall. från början planerade vi ett enklare bröllop men fick tack varae mina föärldrar vårt dröm bröllop( jag har länge drömt om bröllop i den lokalen) vi la undan lite varje månad, med poängtering på lite då jag pluggar m csn o vi har villa o 2 barn. handlade lite för de vanliga "leva" pengarna men fick ta en stor del av våran kostnad fr¨n sparkonto. vi kom upp i över 100 000 trot att de inte var tanken, pengarna springer fort. men i den summan ingår allt!

Jag skulle personligen ALDRIG låna för ett bröllop. Överhuvudtaget lånar jag inte till något som inte har ett bestående värde, på något sätt. Dvs jag skulle aldrig ta lån för att köpa en bil heller...

Men men, vet man att man kan betala tillbaka lånet relativt fort så är det ju mer "istället" för sparande. Eftersom man aldrig vet om man blir arbetslös, långtidssjukskriven eller liknande, så skulle jag inte vilja vara bunden vid ett lån någon längre tid.

Angående ekonomi så la vi 70-75 000 på vårt bröllop. För oss är det typ 4 månaders möjligt sparande (då vi inte köper jättemycket kläder, gör någon dyr resa eller köper några dyra prylar men annars lever som vanligt). Så det var inga problem. Hade vi behövt spara längre, så hade ju avvägningen blivit "gifta sig snart och med budgetbröllop" eller "senare och dyrare". Våra föräldrar bidrog, men det var inget vi räknat med.

Vi hade ca 100 inbjudna gäster, och ville ha ett "prisvärt" alternativ. För oss innebar det hitta lokal, och fixa dukning själva. Mat från cateringfirma, alkohol från Tyskland, inhyrd serveringspersonal. I övrigt gjorde vi en hel del annat själva, men mer för att få det personligt än för att spara pengar på det... För jag hade lätt kunnat hitta billigare färdiga inbjudningar, än vad de jag pysslade ihop själv kostade Men jäkligt snygga blev de...

Angående att "betala allt eftersom" förstår jag inte poängen. Visst ska man köpa om man hittar saker till ett bra pris. Kollar man ut vad man vill ha långt innan, kanske man kan utnyttja någon rea, extraerbjudande eller liknande? Eller att man köpt ring innan guldpriset helt plötsligt skjuter i höjden, eller passar på att köpa något från USA när dollarkursen är låg etc. Annars så tjänar man inget på att ligga ute med pengar, det är bara känslan att man inte betalar så mycket för att kostnaderna blir så utspridda. Å andra sidan, krisar det till sig rejält kanske man är gladare att ha pengarna kvar på kontot än att man har en brudklänning hängande i garderoben ett halvår innan vigseln?

Vi resonerar lite som du, att lånet på en del av kostnaden för bröllopet (kanske hälften) är istället för sparande, före våren 2010 kommer det ju att vara tillbakabetalt Lite får vi därmed lida för att vi var spontana....

Vi har heller inga lån på varken huset eller bilen och bor ändå i sthlm där huspriserna är astronomiska, så det känns som att ett konsumtionslån under 4-5 månader är "OK". Hade vi däremot redan haft en massa lån, hade jag nog inte velat låna till bröllopet också.....

Jag tyckte att det var lättare att betala lite eftersom, inte att jag köpte onödiga saker lååång tid i förväg men vissa sparar lite eftersom till ett bröllop. Om man vet att man ska gifta sig om 12månader kanske man inte har sin budget på 50 000:- i fickan just då, men VET att man kan spara ihop till den på ett år (får spara ca 4000-5000:-/mån). Vi sparade ihop till vår summa och köpte samtidigt vissa saker (som går att köpa i förväg) eftersom för våra 'vanliga' pengar, vilket gjorde att vi hade mer pengar när det var dags än vad vi trodde. Oftast är saker dyrare än vad man hade tänkt också och jag har varit tvungen att revidera budgeten många många gånger om när jag väl betalat summan. Så har man jättesnäva gränser för sin budget är det ju bra att få lite avbockat i tid, så man inte får en chock sedan när det är dags att betala och pengarna inte räcker.

Min klänning väntade i 8månader på mig att få användas, men så är jag en tidspessimist också som har ALLT klart i god tid. Men det var bara som jag resonerat och de råd vi fått! Fungerade bra för oss!

Jag ser inte heller riktigt vitsen med att betala allt eftersom, det innebär ju bara att man inte har det samlat hur mycket man egentligen har lagt ner. Jag har hellre lättare koll på hur mycket man har lagt ut...

Oj, om ni bor i Stockholm och inte har något lån till huset känns det som ni borde kunna betala bröllopet utan att låna! : - )

Vi väntade med att sätta ett datum tills då vi sisste att vi skulle få ihop pengarna.. Inget lån för party för min del, då kan det vänta..
Sedan valde inte vi de dyraste eller det billigaste som fanns utan helt enkelt det vi tyckte var finast
Vi hade gott om tid på oss och lyckades givetvis att fynda en hel del

Hur kan man inte ha koll på hur mycket man har lagt ner/lagt ut bara för att man köper vissa saker eftersom?

Fast man kan ju inte äta ett hus, eller betala med...

Nja, möjligen hade vi kunnat pynta upp allt i nov om vi inte åkt på dyr 3 veckor semester i juli...som vi betalade cash för utan att spara mer än 1 månad, men men, det var planerat sedan länge medan bröllopet var ett spontanbeslut sent i våras. Vi skulle utan problem kunna betala för festen i november med hjälp av en kredit som vi har, men kostnaden för att använda den "nödhjälpen" är högre än kostnaden för ett mindre lån, och jag tycker krediter på kort är värre än ett vanligt banklån.

Vi får väl se hur mycket vi hinner lägga undan till nov, det är ju några månader kvar!