I vått och torrt och väntan

Jag håller också med! Min Katja hade kanske också strukit med om hon inte fått så bra vård när hon drabbades av det elaka RS-viruset bara 2v gammal. Vi fick ligga på isoleringen på det stora länssjukhuset där hon fick hjälp med andningen, inhalera Bricanyl och pulmicort (mot den medföljande lunginflammationen). Vi var där en vecka och många tankar hann man tänka under den tiden... Denna gång funkade sjukvården, när vi som mest behövde den

Leksi: STORT GRATTIS!!! Strålande, underbara nyheter!
Fjällis: Jag ser det framför mig. Och hör hur du låter åt dina barn, he-he, trodde jag var ensam. Får också dåligt samvete nån sekund efteråt. Men grattis till kantarellerna *dreglar*.
Skönt att det stabiliserat sig med syrran och tvillingarna.
På tal om twins. Min fd kollega har fått två kill-tvillingar.
Hon fick första barnet rätt sent (självvalt), vid 40. En pojke.
Sen ville de ha ett syskon nu när pojken blir två. Och, se där, ni väntar tvillingar. VA?!?! Tur de hade köpt stort hus och inte tre rum på 90 m2. Men bil måste de byta (de hade precis köpt en ny fin kombi). Tänk er; tre bilbarnstolar på rad, ryms inte i en vanlig bil direkt. Och från att ha varit ensam (hon flyttade ihop med pappan till barnen ett-ettåetthalvt år innan sonen föddes) så vips var de FEM i familjen! Vilken omställning, men vilken LYCKA!
Pojkarna är jättefina, allihop !

Ingis: OIIIIIIIIII!!!! Så spännande! Lycka till

Hon är nog och drar i sig luftgas allt vad tygen håller
Gud, så spännande!

Ingis; Gud vad du lurade oss där VAr övertygad om att du låg och svor och svettades med lustgasmasken i ett fast grepp inne på BB...

Lanovia, har glömt säga att jag förstår dina känslor ang hunden och du får förstås kramar av mig också. Vilken tur att ni var där, skönt för hunden.
Jag avlivade min vovve för fem år sedan, när jag var "nygravid" med min andra flicka. Det var supersvårt, jobbigt och hemskt, eftersom det var mitt beslut. Hon var 10 år och började bli lite "kollrig" och mådde inte så bra.
Jag var med hela vägen och hon dog i mina armar lugnt och stilla *nu börjar tårarna välla upp i ögonen på mig för jag saknar henne fortfarande så mycket*. Jag tog henne som valp vid 8 v ålder (såg henne första gången när hon var 4 el. 5 v) och så trogen som hon varit kände jag att jag måste vara med henne ända in i slutet. Det ångrar jag inte, men hemskt var det, men ändå fint på nå't vis.
MIn man var så orolig att jag skulle få missfall eller nåt, för jag var så upprörd. Jag grät varje dag i 3 veckor, sedan började det klinga av lite.
Men nu droppar mina tårar här på tangentbordet... Måste sluta.
Kram allihop!

Ankan, jag blir alldeles glad och varm inombords
Vilken arbetsgivare... det finns hopp om mänskligheten!
Jättestort GRATTIS!
*vinkar och kramar alla andra* Rusar vidare......

Daa-vännen; nu blandar jag mig i här. BRY DIG INTE OM den där idiotiska kommentaren från kollegan. Jag har träffat dig IRL och jag VET att du kan och BÖR unna dig minst ETT sånt där jättelass både till lunch o middag. Så det så! Hon eller han kanske bara var förvånad att du kan äta så mycket och ändå vara så där himla smal. Ett uns av avundsjuka kan också ha legat bakom den kommentaren. Så ignorera såna där kommentarer total, HÖR du det?! *
OCH, jag var väldigt smal innan barnen och blev inte gravid så där jättesnabbt. Min BM sa att det kan vara värt att försöka lägga på sig lite. Det är tydligen varken bra att vara för smal eller för tjock om man vill bli gravid. Lagom är, som allid, bäst.
Skickar kramar till Daa och till er andra också.

Ja, eller hur?! Hur kan man komma på att ens kommentera storleken på andras portioner, bara sådär?

på dig Daa, du är fin och bra och lagom och äter som du ska så skit i burdusa kollegor!

Ninnis: Väldigt hungrig, väldigt trött, och lite småagressiv... *vissel, vissel, vissel*