I vått och torrt och väntan

Inga pluttar som lyser gröna förutom Daas. Det betyder alltså att jag har en ny chans att spämma lite. Känner mig något mer alert än sist, så det kanske går bättre nu. *stretchar lite*

*gääää-äsp!*

Kanske hade fel om det där med att vara mer alert...

Igårkväll var vi på 30-årsfest.
Det var makens kompis fru som fyllde år. Man skulle väl egentligen kunna säga att vi är rätt bra kompisar alla fyra.

I somras sprang vi på henne på en gatufestival. Det var första gången vi träffade henne sen vårt MF. Hon beklagade och berättade hur mycket hon gråtit för vår skull när hon hörde den tråkiga nyheten.
Det kom jag att tänka på igår när jag körde från stan efter att ha inhandlat present. Där i bilen, fick minnet mig att börja gråta. Under två sekunder skakade min kropp till av en snyftning och tårarna steg upp i ögonen. Sedan var det lugnt. Förutom att jag blev lite chockad över min reaktion.
Innan maken och jag hakade på den här försöka-göra-barn-cirkusen brukade jag gråta, på en höft, i snitt en gång i halvåret. Märkligt, hur annorlunda man kan bli...

Hihi. Visst är det ganska lätt att hitta tillfällen att kika in liite?

(och lite jobbigt när man inte lyckas hitta de tillfällena... )

Tappade förresten farten i mitt spammande. Det är kanske inte min grej, helt enkelt.

Har man sett. Det var första gången jag fick ett sånt tror jag. Och vilket toppeninlägg det var! Int.

Kanske finns det lite spam-potential här, trots allt...

Hej Ninnis!
Vilken mysig promenad... *får en bild av den lyckligt springande vovven*

Kramar tillbaka.