Vi fortsätter vårt umgänge och hänger med i alla livets svängar...
...förra tråden:
www.brollopstorget.se/Forum-5-21/m3414645.html
Du som läser här gör det på egen risk, ty här räds vi icke sjukhus, kroppsvätskor eller prat om sexlivet.
Gemensam faktor har varit längtan efter barn. Såhär flera långa trådar senare är det vänskap som förenaar, minst lika mycket.
Blommis: härligt att få prata med en urtrevlig människa. Bra jobbat att ringa vidare. Nu är ni igång! *peppar* 
Lanovia: det är klart att du inte är äcklig och oattraktiv! *peppar vidare*
Sonja: hoppas att de kryar på sig och att resten av familjen klarar sig från att bli sjuka.
Kapitlet makar: min man var väldigt dämpad idag när jag kom hem från jobbet och efter att jag bearbetat honom lite kom det fram att han var lätt traumatiserad efter gårdagen. Han hade tyckt att det var riktigt jobbigt att se sin hustru så otröstlig utan att kunna göra något och vi konstaterade att jag inte låtit så trovärdig när jag med tårarna strömmandes snyftade "men jag är bu-huu inte så ledsen som jag snyft som jag bu-huuu låter!" Att se mig gråta sådär hade dessutom väckt upp hans gamla känslor kring MF:et. Utöver det hade han blivit besviken över att det inte blev nån bebis den här gången och grubblade över om det kanske är fel på honom.
När han är ledsen blir han tyst och eftertänksam. Helst vill han vara ensam och jobba med något. Jag uppfattar honom som avståndstagande och känner som om det är jag som gjort något fel (även om det inte är det han tycker). Där har vi en källa till trubbel, särskilt eftersom jag måste dra ur honom: 1. att han är ledsen/bekymrad över något, 2. vad det är som gör honom ledsen/bekymrad och 3. att det inte (om det inte) är mitt fel.
Idag fick vi iaf ett bra samtal om vad vi egentligen håller på med (alltså, försöka få barn) och vad vi tänker kring det. Han verkar lite mer harmonisk nu efteråt.
*vinkar till alla*
Jag vet vad det är som försegår.....det är Alla Helgona som spökar!! Tror det är en massa oroliga självar som ställer till det, hur skulle detta annars kunna vara möjligt?! Med allt som hänt samtidigt här!! 
Men änglarna ser iallafall till att det inte blir katastrofer...
Jag ska ringa o prata med försäkringsbolaget på måndag o se vad dom säger....hoppas ju så innerligt att dem ska säga att olyckan inte var mitt fel 
Fjällis, herregud va läskigt!!!! Lastbilar är skrämmande!!
Passionis, ska läsa tråden snart!!
Och så hade vi diskussionen om män.....Ja ibland undrar man vad männen är bra till.....allt dem kan, kan ju liksom vi också och sen ovanpå det är dem sååå jobbiga b.la när dem är sjuka......men ändå älskar man dem så
Soldemor, jag förstår hur du inte kunde lämna den lilla charmörskan!!!! Herregud, om din man inte tinar vid synen av henne så är han gjord av sten!!! För övrigt måste han ju prata med dig nån gång tycker jag......säg att tant-armén tycker det är dags att lösa detta!!!
Och tack för era kommentarer om frissan 
Ronja har jag blivit kallad som liten och jag älskar den sagan!!! En stark,envis och underbar tjej som älskar livet, hur kan man inte tycka det är ok att få hennes namn?! (vill döpa min dotter till Ronja...om jag får en dvs..)
Imorgon blir det visning på 5rok, 114km2....några tips? Hur vet jag om mäklaren säger att det är ett bud, att dett stämmer?? Han kan ju ljuga ju...??
tycker det låter som ett steg i rätt riktning Daa, när man märker att man _kan_ prata så händer det oftare
Kramar på dig och skickar vidare till honom me!
jag tror min data är förhäxad....trodde jag skrev i tantvarningen!
Hej lillabruden!
Maken och jag tänker ganska lika i det mesta, det är bara när vi är bekymrade och ledsna som vi bearbetar på helt olika sätt. Han vill som sagt vara tyst och ensam medan jag vill prata, analysera och bli kramad. Det är nånstans i mitten vi får försöka mötas.
Kram tillbaks! Och ja, din nya frisyr är jättefin.
Hihi. Förstod det. Funderade på om jag skulle svara här eller där 
Blommis; håller med de övriga om att det var knäppt av gyn att ifrågasätta er tidigare historik och vad skönt att de på Linnékliniken verkar vara bra!
Och angående det där med att folk ibland verkar ha "film-förhållanden" så kan jag säga att så är inte fallet här iaf. Som många andra sagt så kan man ju bli otroligt trött och förbannad på karlsloken ibland men det är han och jag mot världen! Vi är rätt bra på att säga förlåt till varandra också
Bruttan; men huvvaligen så läskigt!! tur att ingen skadade sig!!
Daa; många kramar!! Din beskrivning på din make låter som min så jag vet hur du känner.
Kramar till alla!
Med risk att låta som en terapeut....ni verkar ha ett hälsosamt förhållande 
Och tack!! tycker mer o mer om frissan faktiskt!
Man ska ju alltid leta vidare om man inte trivs med en läkare...sen är ju det något som bara du/ni kan bedömma...
Och sambon hanterar det hela riktigt illa...men jag gissar på att om han sett det hela som från en annans perspektiv, så hade han nog hållt med dig! Man är 2, därför ska man ju inte 'dra lasset' själv!! *kramar*
