Vi fortsätter vårt umgänge och hänger med i alla livets svängar...
...förra tråden:
www.brollopstorget.se/Forum-5-21/m3414645.html
Du som läser här gör det på egen risk, ty här räds vi icke sjukhus, kroppsvätskor eller prat om sexlivet.
Gemensam faktor har varit längtan efter barn. Såhär flera långa trådar senare är det vänskap som förenaar, minst lika mycket.
Herregud, Sonja! 
Men HUR kan de ta fel prov samt missa att skicka in det?! Det ska väl inte behöva vara så att man själv måste kontrollera allt för att vara säker på att man får rätt behandling och undersökning? Jag har nog en övertro på läkarvetenskapen, inser jag... Min pappa är ju läkare, och jag har alltid känt mig trygg när jag har varit i kontakt med vården, men man kan ju undra vad de pysslar med ibland.
SKÖNT att det verkar gå bättre och att du orkade bråka så att det blev rätt till slut. KRAAAAAAAAAAAAAAAAAAM! 
Mina favvosar: "Karl Bertils ömma moder fick något religiöst i blicken. Detta utspelade sig nämligen vid den tiden då vi firade julen till minne av Kristi födelse" är jämte "Ska´ru lukta på glöggen pojk" helt oslagbara! 
Den sista inklusive tillhörande bilder skrattar jag kanske mest av alla åt bara föratt jag haft glasögon sedan barnsben och vet PRECIS hur den där imman på glasögonen är.
"Jag har närt en kommunist vid min barm!"
Bruttan:
www.brollopstorget.se/Forum-1-12/m3583551.html
Du ligger fett efter!
Ooops... ska läsa lite i den romanen när min bok tagit slut
Hej på er!
Sonja: vad de missade! Men nu verkar lilla Katja ha blivit ordentligt undersökt iaf. *kramar om er*
Bruttan: bra jobbat idag 
Ååh, vilket segt illamående för dig.
Lanovia: jobbigt att du är så trött. Fint sagt av maken om er som det oslagbara teamet. (*host* har f ö inte heller sett ett avsnitt Karl-Bertil Jonsson i sin helhet 
Men vad ska man göra när Kalle Anka prioriteras?)
Ninnis: oj, tuff kväll! Så kan det bli... Bra jobbat iaf.
Blommis: bra jobbat du också, i brudöverlämningstråden 
Frestas ibland att lägga mig i där, men hinner inte med i svängarna...
Vi har ett arbetsmiljöproblem här. Två som jobbar nära varandra kommer inte riktigt överens. Igår gick en av dem hem för hon mår så dåligt (är hemma idag också). Idag har den andra gråtit för hon fick höra på avvägar i morse (!) att det var pga henne som kollegan gick hem igår (rörigt förklarat: skyller på att jag är hungrig ) och tror att alla vi andra har utmålat henne som boven i dramat. Nu har jag hört bådas versioner och hobbypsykologiserat ihop nån sorts diagnos, inte helt överraskande: bristande kommunikation, förhastade slutsatser, antaganden som görs till sanning samt människor med två olika personligheter som ska jobba tillsammans på en liten yta. Kanske även lite ovilja att se sin egen del i att det blivit frostig stämning.
Vet inte riktigt vad jag ska göra härnäst. Om jag ska göra nånting annat än att vara trevlig mot båda, inte ta ställning för någon och avvakta chefens drag. Kanske skicka ett hejsan-sms till hon som är hemma?
(plötsligt kommer arbetskamraten med "Chattis"-sången och tvingar mig att sjunga med. Han har även utvecklat texten en hel del. Kan inte låta bli att skratta )
*vinkar till alla*
:-P
Oj, så långt det blev...
Gör ingenting, du fick mig att skratta
Kan du spela in sången??
Daa, man kan lägga sig i i sin egen takt.
Mycket bra idé att sms din kollega och i övrigt göra som du sa också för den delen.
Dessutom kan det kanske vara läge att vara öppen och tydllig med att "detta får ni se till att hantera för det blir ett problem för alla om ni inte kan samarbeta"
Skitlätt att sitta här som värsta tipsnissen, det är ju skitsvårt med jobbkonflikter, men dock!
