I vått och torrt och väntan

*vinkar till EA*

Hej hej!

*tittar upp i taket*

lanovia 08 skrev 2009-11-05 16:18:40 följande:

Lanovia : Ja

EA: Ja.

Fast bara en gång när det NOG var läge, så det är inget jag egentligen ens tänkt på, för jag vet inte alls om jag everkligen hade ÄL eller ej då.

Men, en mikroskopisk möjlighet finns ju faktiskt om jag tänker efter.

Well, än är det bara dag 26 och jag vet ju inte vad jag ska vänta mig i fråga om längd på cykeln nu. Det är min andra månad utan hormonebehandling och förra månaden TROR jag det var 29 dgar, för jag skrev aldrig ens upp det. Nu brukar jag ju ha typ 32-35 dgr väldigt ofta, så det är ju ingen idé att vissla sig torr i munen förrän typ efter helgen. Dag 30 är på måndag.

Eh, -God natt! *tittar förvånat på klockan*

Kolla länken i min nya tråd!

www.brollopstorget.se/Forum-2-18/m3592733.html

*vink vink Andbeyond!*

Min ledsna visa:

(ni som hänger i tanttråden kan scrolla)

Här har vi haft skilda meningar idag vilket blev ritkigt skitjobbigt.

Min sambo hade mer eller mindre bokat in att han skulle åka upp till Sthlm och gamla jobbet och "köra långpanna" dvs jobba 8 dgr på raken i julruschen där.

Hörde honom säga "visst, ska bara dubbelkolla med familjen här först" till gaamla chefen.

Jag har aldrig ens andats något positivt inför de förslaget utan tycker tvärtom den tanken känns skitjobbig.
Här är allt rätt skört redan som det är, med nytt jobb föör honom, inget jobb för mig, hemlängtan för sonen och allt som bara är nytt nytt nytt.
Ivf-samtal och stora beslut ifall vi ska eller inte ska och det ena med det trtedje. Jag käner att vi behöver vara nära varandra och tillbringa tid ihop och ta saker i så lugn och ro det går, samtidigt som vi har massor att ta tag i här.

Tror heller inte att det gynnar honom inför chefen här vad gäller att komma ifråga för en fast heltid-som han vill ha mer än något annat just nu.

Dessutom var han inte här de första veckorna härnere, utan jagfick sitta här med allt ensam och det vill jag inte fler veckor i höst. I synnerhet som jag just nu inte har någon bil och detknappt finns några bussar här, sonen inte får gå på fritids och jag därmed inte tar mig någonstans och heller inte kan hitta på grejor utanför byn med min son för att dämpa längtan efter pappa.

Dessutom ska ju min sida familjen komma och fira jul här i år, så att vara ensam här med allt julfixande inna de kommer lockar inte heller.

Han fattade INGET utan blev bara skitarg.

Sedan ville jag ha paus i diskussionen och att jahn skulle ta och tänka efter lite också han KANSKE kunde förstå mig lite.

Istället satte han sig med annat så vi inte hann prata klart för jag skulle till AF.
När vi sedan sammanstrålade på badhuset hade han redan ringt chefen och sagt nej till jobbveckan, vilket gjorde mig skitarg, eftersom det jag främst var ute efter var att han skulle förstå mig och mina tankar och känslor ich att vi kunde prata oss fram till ett gemensamt beslut.

Nu fattade han ett själv istället och det är FET risk att jag förr eller senare får äta upp det, och att det kommer iform av bullshit som "jag fick ju inte åka för dig" eller som han sa nu idag då

"ja, för vi har ju visst så jävla mycket pengar som helst att röra oss med att det bara är att skita i att jobba och strö dem omkring sig"

Om jag blir arg när han säger sånt? Ja fråga dem som var i badhuset...

Och sedan kommer en liten passus där han säger lite mer sansat att han fattar att det kanske skulle bli jobigt för mig, men intemycket mer och så håller han bara klaffe och nämner inte saken mer.

Om nu intee JAG drar upp grejen igen och vinnläggermig om att allt verkligen ska vara ok och bra, ja då hör jag väl inget mer förrän nästa gång vi inte kommer överens om en sak, men DÅ kommer den här skiten igen. Eftersom jag lever med en långsint jäkla tjurskalle som GÄRNA drar upp 10 år gamla saker närman ska diskutera.

Så, det var min klagovisa.

Min glada visa:

Min nya handläggare på min nya AF på min nya hemort är en PÄRLA och jag blev gladare av att träffa henne än jag blivit på länge!

Fast jag var så ledsen över grälet med min sambo att jag lipade därinne sa hon : "Jaha du Passion, det här ska bli intressant att hänga med i , du är en kvinna med mycket energi!"

Det värmde ända längst in i novembermörkret.

ÅH Ankan vad mysigt med buffar!

DET är verkligen något jag kan längta efter sådär intensivt att få uppleva igen. Det där magiska och ofattbara och ändå så påtagliga att man bär en annan människa inom sig-och känslan när den "hör av sig" med buffarna och allt.

Ta vara på den här tiden. Den är så kort så kort.