I vått och torrt och väntan

Jaaa, jag vet, det var så min sambo sa också Vilket jag visste att han skulle. Typ "Ja? Och hur är det VÅRT problem?"

Medan jag får ågren för att lilla kissen inte har det bra.
Det är ju heller inte det bästa i längden att ha honom här, för natyren är liksom funtad så att honkatter med tiden rätt så bryskt stöter bort sina ungar. Nu ska jag dessutom sterilisera dem på fredag och då är de ju opererade, och kommer han hit och härjar med dem då så är det nog inte så lyckat.

Skit!

Jag tror jag gör så här: Uppmanar dem att se till att få ut en annons på Blocket NU och sätta upp lappar. Om ingen läsning kommit till måndag så hämtar vi honom. Då ska vi nämligen ändå till Kalmar på IVF-samtalet och mina honkatters sår har fått några läkdagar. Det här paret bor ågra mil utanför Kalmar, så det är en bra bit för oss att åka. Eller så får de fixa fam en bil och köra hit honom...

Måste prata mer med honom om saken. mn han har fått hoppa in på en rättegång som vakt idag (den åtalade är våldsam..) så han har inte telefonen på. Jag ska finslipa min plan till dess vi kan prata...

Bruttan, krya på dig!
Det märks att det är November och fulla Sverige med höstbaciller!

Snart ska jag gå på utvecklingssamtal i sonens skola. Ska kolla om fler än han är febriga tänkte jag, när jag ändå är där.

Alltså, jag tänkte inte tempa barnen utan fråga fröken om det är fler som r sjuka...

*sparkar Bruttans make i arslet tillräckligt hårt för att han ska ramla ut på den där Ockelbon och i hast fara-obs-fara iväg för att i pur kärlek inhandla allehanda förnödenheter*

Medan han sitter där och kör drabbas han ockås av nostalgi och nyförälskelse vid minnet av den unika avfärden med den -förmodligen-enda skoter som tillika är alldeles privat altarring.

Den där känslan hade jag häromhelgen när jag bara grät och grät i flera dagar och ville att någon skulle trösta MIG nån jäkla gång!

Underbar kan du vara själv förresten!

Ta nu och ligg lågt, håll dig lugn och KRYA PÅ DIG!

Pumpkin, du måste se till att inboxa Ingis din mailadress, för om man gör det, så får man se fiiiina bilder på lilla Esther som är Hvidis dotter-fd arbetsnamn Lillmuffin, och på Isabella, Ingis dotter som också kallas Bellabus.

Fru Bygg fick också en liten tös alldeles nyligt och hon heter Ella. (för det heter hon väl så jag inte gör bort mig nu??? ) Det är total girl-power i den här tråden!

Hejom fejom!

Idag har jag sovit uuuut och det var bra för jag känner ju att något skräp är det i min kropp, så sömn är nog bra att mota bacillerna med. Det har inte brutit ut, utan är mer ngt som ligger och lurar så jag är seg som bara den.

Min son har knappt någon feber idag, 37,3 så nu hoppas jag det håller sig så. Igårkväll var han över 38, så det växlar.

Jag fick gå utvecklingssamtalet igår utan honom givetvis. Men det var nog bra,för jag ville ventilera en del av allt det här med hans hemlängtan.
Vi har pratat om vad han är br på och vad han ska sätta upp som mål att bli bättre på och så gjort upp en plan för att nå dit.

Samtalet utgår ifrån en intervju man gör med barnet innan. Där får de berätta om trivsel, om de har kompisar, om allt möjligt som rör samspel och så. Han hade ringat in att det var ok på skolan typ-men inte "mycket bra", och det visste jag ju. Sedan var det frågan om han hade kompisar i skolan då var svaret "några" men när frågan gällde fritiden så var det en ring runt det allra ensammaste lilla ordet "ingen" jag någonsin sett.

Nu vet vi ju att han lekt med flera stycken efter den intervjun och att det känns som att det börjar komma lite av en vändning nnu, men ändå. Jag kan inte beskriva hur ont den där lilla ringen och det enda ordet gjorde i mig och jag har det inbränt på näthinnan. Jag snyftade till när jag satt där hos "fröken" och fick skärpa mig som fasen för att inte bara storgråta. Jag börjar tröttna på att jag inte kan hejda gråten vare sig det är på af eller i skolan jag sitter.

Hursomhelst, så är det ju inte troligt att han kommer att skriva "ingen" framöver, men att ha flyttat honom från en situation där det funnits massor av kompisar till att han ens skulle behöva uppleva "ingen" i sitt liv, det är mer än jag riktigt står ut med.

Ingis: Mattorna ligger i salen och kattorna tror att de ska vara för att sätta frambenen i och "kloa" sådär som de gör när de sträcker sig bakåt. De fattar inte att de leker med döden...

Soffan hade vi med oss hit i flyttbilen. Had fått sitta på golvet annars ensam med sonen tills sambon kom hit. Det gick ju inte!