Bröllop 2010 del8

Tack så mycket för stödet. Men det känns som att det kommer att lossna lite den här klumpen i magen om vi bara hittar den där lokalen. Den är så pass viktig så jag inte vill att vi hyser in oss var som helst typ och jag vill verkligen ha den fest jag /vi drömt om. Det ska erkännas att det är viktigare för mig än honom.
men det känns som jag vridit och vänt på varenda vrå i stan med omnejd för att hitta lokalen, men nääe. Nu funderar vi åter igen om vi ska söka på hans ort ( Göteborg )eller i närheten där jag bor, men jag va lite orolig för min pappa som nyss hade en stroke om han skulle orka komma, och sen blir det krångligt för då måste man hitta hotell osv . frågan är om min familj har råd att göra det. Dom är nämligen inte lika täta som m2b's fam

suck va svårt. Tiden går ju och alla lokaler blir uppbokade

Idag har jag vart och LETAT efter en lokal folk pratat om men inte kommit på namnet på men jag HITTATDE den , och den är stor och ligger vid vattnet. Men det är ju mycket som behöver göras i den lokalen för att få den som vi vill. Fast en sak i taget ;) så vi har mejlat och frågat vad den kostar sen får vi se vad nästa steg blir

anoli

stora hallen på laxön är det - vet du något om den`?

Nepp. INTE avis . nope, inte aaalls

Måste fråga er en grej- Kan ni stanna upp ibland och fundera över om ni verkligen är rätta för varann. Är han den rätte för dig? När man är nykär eller när nykärheten har lagt sig lite men det ändå finns spår av nykärheten kvar, då är det svårt att tänka frammåt och realistigt.Men efter nått år så måste man ju märka om man pasar för varann- eller märker ni att allt inte är som det va i början men ni kör på iaf ?

Dela gärna med er av era tankar?

Joo det ÄR väl så man ska känna och det gör jag , periodsvis. Men på sista tiden har jag känt en klump i magen varje gång vi planerar detta bröllop. Märker ju hur olika vi tänker och är

Jaaa jag är helt enkelt rådvill

Tusen tack tjejer för era svar- Vad gulliga ni är

Han och jag är bra på prata,så det gör vi och kan prata om det mesta och det har väl vart våran räddning hitils.
Och vi har vart ihop i 8 år men det som jag tror sliter är dels att vi inte har bott ihop under den här tiden,utan bor 60 mil ifrån varandra med ständiga resor som sliter både på orken och ekonomin.
Och dels att hans fam/släkt är så olik min samt att hans bror inte gillar mig och det blir himla spänt mellan oss ( brorsan) och mig varje gång vi ses. Vilket min pojkvän inte tycker är så kul.

Det är såhär att hans mamma tycker att dom ska vara tillsammas HELA tiden och göra saker hela tiden och det gör dom vilket är mycket tröttsamt för mig. Varje gång jag kommit dit ringer dom och vi ska ses, vilket är helt ok för m2b men jag åker ju inte dit för att umgås med dom.och vi tjafsar som följd :-s
tror han har svårt att lämna dom för att bo med mig. Hans bror är ju en riktigt morsgris som vägrar klippa navelsträngen dessutom. dom är som ett gammalt par :-s hemst att se. vid 32 års ålder borde man vara mera intresserad att skaffa egen fam tycker man, men men.

Det är dessutom svårt att planera ett bröllop på avstånd ska ni veta, speciellt då det är ständiga missförstånd.Då kommer klumpen i magen bla

han ska ju flytta hit men han vill gärna inte säga upp sig från jobbet på volvo då dom slet för att få behålla honom under uppsägningarna,vilket jag isf förstår. Men hur länge ska man vänta ?

Nåja-- idag hände lite ROLIGT iaf ang bröllopet och det va att jag fick hem favorpåsarna vi ska använda .Köpte 20 st via ebay först för att kolla, men köpte 20 st till idag :-d nu fattas bara 10 st tror jag

ursäkta att det vart låångt inlägg men TACK för ni orka läsa
ni är faktikst guld här i tråden tjejer