Väljer ni vigseltexten...till döden skiljer oss åt ?

"Till livets slut" hade vi.

Vi valde tills döden skljer oss åt. Jag är inte rädd för det ordet(död) och tycker att det är både vackert och romantiskt. Att höra min man säga "tills döden skiljer oss åt" gav mig gåshud, mäktigt, starkt och alldeles fantastiskt!

Vi valde "så länge vi lever". Inte för att ordet död är skrämmande i sig, det är ju faktiskt en del av livet...

Men våra funderingar gick mer åt tanken på att vi inte vill skiljas efter döden. Lever man vidare efter jordelivet, som vi båda tror att man gör på något vis, så vill vi ju även där fortsätta att leva tillsammans!

Jag håller verkligen med om det här! Jag tycker dessutom att det är tydligt att det är det enda jag vill ska kunna skilja oss åt-döden alltså OCH det ligger ju en stor innebörd i att man också visar där och då att man liksom "godkänner" att döden löser den andre. Alltså, om jag dör före min man vill jag att han ska veta ända in i hjärtat att jag naturligtvis hoppas och önskar att han får uppleva mer kärlek med någon annan och inte lever ensam resten av livet av trohet mot vårt äktenskap.

Jo ok säger båda "så länge vi båda lever" så blir det konstigt, varför inte bara säga "så länge du lever"? Det blir mer korrekt och mer personligt.

Burre Präst skrev 2009-09-29 15:30:33 följande:

Såhär sa vi:

NN, Du är allt jag har kunnat önska mig. Min kärlek till Dig är oändlig. Från denna stund ska vi tillsammans möta allt som kommer i vår väg. Genom regn och sol vill jag vara Ditt stöd och Din trygghet. Jag lovar att älska Dig och att vara Dig trogen i all min tid.

Dock är det ju ingen självklarhet att prästen godkänner den här formuleringen, även om vår präst gjorde det.Tror mig ha läst ett inlägg av en av prästerna här på BT att "ett löfte ska vara ett löfte och inte en massa känslopjunk"

Det blir ju också fel om man själv dör först.

Fast jag syftade på grammatiken inte livet i sig. Man är ju inte gift längre om den ena dör, då är man fri att antingen leva vidare med minnet eller att gifta om sig. Så jo det stämmer bra att säga "du" istället för "båda" om du frågar mig.

För den som lever vidare blir det rätt, det håller jag med om. Dock beror det ju på vad man tror händer med den som dör som ju då inte blir "löst" från sitt löfte förrän partnern också dör.

Förstår du mitt resonemang?

Vi ska ha "så länge vi båda andas" men jag är ju också helt såld på the twilight saga...det kommer ju från den svenska titeln på boken breaking dawn...I denna boken har Edward och Bella (huvudkaraktärerna för den som inte vet det!)bytt ut tills döden skiljer oss åt till så länge vi båda andas. Vi tycker att det är super fint!

Det är jättefint, men jag reagerade över formuleringen när jag läste boken eftersom Bella(när hon blivit vampyr) och Edward faktiskt inte behöver andas sorry OT

Spännande fråga, jag tror inte att mänskliga band finns i himmelen men att man kan känna igen varandra. Dör den ena parten så behöver den döda inte bli löst från sitt löfte direkt eftersom det inte spelar någon roll. Men för den andra är det viktigt för att kunna gå vidare i livet.