Summan av kardemumman - livets väsentligheter

AM: du är ingeboxt!

Själv kände jag att maken nog tog det här med lgh hårdare än vårt mf. Han har varit betydligt mer deppad nu över vår misslyckade försäljning än då när det hände. Han kunde nog iofs inte ta in det med mf:et riktigt - det är ju alltid i kvinnans kropp det händer och känns. Det var så abstrakt för honom allting. Men han var rätt förvånad över hur hårt mf:et tog på mig både psykiskt och fysiskt, själv kände han ju inte så mkt.

gosnosen: jag känner igen mig i din beskrivning av din man - jag är också rätt dramatisk och tänker en massa irrationellt när saker och ting händer Men sedan repar man sig rätt snabbt. Någonstans är det så som kineserna säger att man är som ett böjligt grässtrå - när det blåser så viker man sig men sedan reser man sig igen. Och ju fler tråkigheter man har varit tvungen att hantera i livet - desto fortare kan man resa sig igen (tycker jag iaf). Inte för att det är så positivt ändå kanske men...

Lappis: inte för att jag är direkt för höga avgifter men förklaringen är nog ofta att föreningen tar en stor del av fastighetens lån. Avgifterna baserar sig ju inte bara på vad man lägger undan till renoveringar och underhåll, sophämtning mm, utan också på föreningens lån. Just nu är det en trend med "skuldfria" föreningar och vissa tycker det är bättre då en förening inte kan dra av räntan på skatten så som en privatperson kan. För oss var det ev bättre att köpa en lgh med högre avgift (på den tiden 5600kr/mån) och därmed lägga en lägre insats pga att vi inte hade gjort boendekarriär (vi kom direkt fr en hyresrätt och hade inga arv el likn) och inte hade ngn kontantinsats att lägga in. Vi lånade rubbet och kunde göra detta tack vare att vi inte behövde låna så mkt.

Å andra sidan verkar inte den här helt lättsåld heller (har legat ute ett tag): www.hemnet.se/beskrivning/502742

Ore: du får gå in och rapportera varje dag nu, så vi har koll på dig (så gjorde Vänner när hon hade BF nära förestående).

Lappis: jag upplevde att mina tjejkompisar förstod mig bättre än min egen man och då hade de tjejkompisarna inte själva fått ngt mf (el ens varit gravida vissa av dem). Så det kanske är ngt man som kvinna lättare kan leva sig in i...? För mig var det ganska oförståeligt att inte min man var mer deppad över det än han faktiskt var (han är inte känslokall annars direkt).

Lappis: det kan ha att göra med statliga subventioner som gynnar eget ägande(?) och som gör det billigare. Sedan några år har ju ett sk räntebidrag tagits bort vilket gör att nybyggda föreningar får mer utgifter.

I Frankrike kontra Sverige menar jag...

Snaily: vi kan BOMa ihop du och jag...

PB: för att se det långsiktigt är det jättenyttigt att få börja om och skaffa nya kompisar vilket man måste göra många ggr i livet och all erfarenhet på den fronten är bra. Men det är jobbigast första gången och innan det har löst sig, el innan man vet att det har löst sig.

Budgivningen har stannat upp men jag hoppas att det kommer en skur till, annars var det den klenaste budgivning jag sett Men det verkar ofta vara så att det stoppar och så kommer det en skur till så jag hoppas på det. Usch, jag vill aldrig mer sälja ngn lägenhet, jag ska bo i huset tills de bär ut mig i kistan