Summan av kardemumman - livets väsentligheter

Nu ska jag lägga mig.
Är fortfarande lite jtlaggad ror jag. Igår kraschade jag när jag nattade tjejen redan vid 20. Hm... Idag var det bättre men nu blir det sängen.

JÄTTEBAMSEKRAM till er alla!!!!

Och förresten Telis, jag fick ju akut snitt och trots det så gick det ju bra. har dock ett ärr som fortfarande syns (haha AM har ju sett det på bild med tokbuske och allt...!! ) och har inte helt fått tilbaka all känsel i huden kring det. Men jag tror det är väldigt annorlunda när man får ett planerat snitt!
Mitt snitt gick ju jädrigt snabbt. Så jag gissar att de mer eller mindre bara skar och sedan slet ut barnet. För det kändes som om jag ahde ett jätteblåmärke INNE i magen länge efteråt. och det tror jag kanske inte man känner på samma sätt om det hela går mer "städat" till???

Cicci vännen!
Förstår verkligen omd et känns jobbigt att bemötas av folk med fördomar. Så är det ju med just fördomar. Att man itne blir sedd för den man är utan att folk har förutfattade meningar. Tyvärr är det nog vanligare än man skulle vilja.
Å andra sidan kan det ju till viss del bero på att man själv (iallafall jag) i vissa fall itne visar eller berättar om just sådant man tycker känns jobbigt och svårt i ens liv. Inte för folk man inte känner i varje fall. Som t ex när vi försökte få barn och det inte lyckades. Jag ville inte alls vara öppen med detta eftersom jag kände att det skulle öka pressen på oss. Andra som t ex Lappis är ju helt öppna eftersom de tycker det känns tvärtom.

Sedan som flera av er skrivit så är det ju svårt detta med prioritering av tid.
Jag tycker det är skitjobbigt ibland. Och då bor vi ändå 5 minuter från resp job samt samma sträcka/tid till dagis. Men för oss handlar det nog om att vi båda arbetar mer än vad som är sk "normal" arbetstid. Så det blir ofta så att en av oss går tillbaks en stund till jobbet åtmistnone 1-2 ggr i veckan efter det att vi ätit middag och lagt LillSkruttan. Eller att man jobbar "sent" och kommer hem efter att hon lagt sig. Likaså måste oftast en eller båda av oss in minst en ggr per helg ibland två. Så det blir ju lite trixande med sådant också.
Jag vill ju gärna få in t ex träning igen i mitt vardagsliv men än så länge har det känts jättesvårt att klämma in TROTS att kjag itne epndalr längre. ibland udnrar jag var mina extra 2 timmar/dygn tagit vägen?!?!?!?

Frejis,
vad bra att operationen gick bra!!!!
Hoppas nu att han återhämtar sig snart.

Ang sovvanor så bor vi ju såpass trångt att vi alltid haft Lilltjejen inne hos oss. Hon har sovit våde i egen säng och i vår. Tyvärr är det ganska jobbigt när hon sover i vår säng (viklet hon väldigt tidigt gjorde från midnatt ungefär eftersom hon vaknar runt den tiden och inte somnar om förrän hon kommer till oss. Och vi har aldrig orkat ta "fighten" med detta). Det jobbiga är att hon verkar göra som Iris och böka ngt alleles otroligt. Snurra runt och bre ut sig.
Hon vill dessutom hela tiden ligga med sitt huvud mot ens eget huvud vilket gör att hon ibland kan "skalla" en en eller flera ggr per natt!!!!
Så för att vi ska kunnna sova ok så har vi i perioder delat upp oss jag och maken. En sover m lilltjejen inne i sängen i sovrummet och den andra på soffan i andra rummet. Så byter vi varannan natt. Inte särksilt skoj men sömnen kommer först. På tal om prioriteringar....

Jag längtar efter att hon ska kunna sova hela nöätterna i egen säng.
Just nu är det dock inte "hennes fel" för hon ov tidigare i en sk "crib" vilket väl är typ en spjälsäng, men den var lånad av en kompis och innan jul ville hon ha tillbaks den för hennes yngsta dotter skulle då börja använda den. Och vi har ännu itne hunnit skaffa ngn ny säng. Tänkte ta det nu efer når när vi var tillbaks hemma igen. men fram tills dess så sover hon ju konstant i vår säng.....

Telis,
jag menar verkligen vad jag skrev. Jag TYCKTE att det kändes bra att det inte bara var jag som "öste ur mig" utan att även ni andra kunde dela med er! Det känns lite mindre ensamt då...
Att ha knasiga familjehistorier alltså....

September,
hoppas att du snart får igång kroppen igen och att tanten kommer som hon ska. Så att ni kan försöka igen. Jag har insett att jag missat en del under hösten eftersom jag inte haft så mycket tid för tråden, men jag har för mig att du haft ett MF???
Hoppas du mår bra igen efter det iallafall och att ni inte känner alltför stor oro inför att prova på nytt.

Mugglan,
gullegumman! Hoppas du inte känner dig alltför nere nu. Jag förstår dock att det kan kännas tungt. Att få MF och sedanfå vänta så länge innan kroppen är återställd måstevara otroligt jobbigt. Särskilt som man tampas med både sorgetankar över det barn som inte blev (den framtid man såg just bakom hörnet men som inte blev av...) och även oro inför detta "om det aldrig kommer gå". Den senare tanken är ju ngt de flesta av oss här inne hunnit känna lite till mans....
Stor kram!!

Tinga,
tänk att killarna ska börja dagis nu!
Det måste kännas oerhört stort för er!!!
Att ni faktiskt kommer kunna få tid (och ett liv) utanför hemmet och utan all frustration kring maten! äntligen! Självklart kan det innebära att den första tiden också känns jobbig. Oro för hur det går för dem påå dagis. om de får i sig tilräckligt med mat etc. Men jag tror att ni ganska snart kommer kunna njuta av att ni får tid att vara er själva som individer och itne enbart föräldrar, också. Så kände jag och känner jag. Och då har jag ju inte alls haft sådana problem som ni har kämpat med.
Jag beundrar verkligen er kämpaglöd och energi. och förstår att ni ibalnd kraschat. men det är bara helt naturligt. Jag tror det är bättre att man kraschar då och då när man har ett sådan "tryck" på sig, än att man går under inuti.
Kram och lycka till med inskolningen!!

Vickan,
hoppas ni får tag på vagnen!
OM det mot förmodan skulle ta jättelång tid att få den levererad kan ni säkert annonsera efter billigast möjliga vagn på blocket el likannde och använda fram till dess at er vagn kommer. Alternativt ifall ni känner ngn i er närhet (kollegor på jobbet, grannar eller andra) som kanske har en vagn att låna ut för ett par veckors tid?
Det går säkert att fixa på ngt vis.

Själva handlade vi vagn i vad som kändes alldeles för god tid. alltså det kändes nästan knasigt att vi handlade en vagn såååå tidigt. men eftersom dotterna bestämde sig för att komma tidigt så var det ju bra att vi hade vagnen. Tror vi köpte den i början av maj vilket var ca 10 veckor eller så före due date. men hon var ju nästan 7 veckor tidig så vi hade ändå bara vagnen en knapp månad innan hon faktiskt kom! haha!

Vänner,
jobbigt med din rygg!
Hoppas att det går över. Hade du ont i ryggen även när du väntade Prinsen?
Låter skönt också med kväll ute utan barn! Det ÄR verkligen underbart tycker jag. Att rå om varandra utan att hela tiden fokusera på barn. Man behöver sådana tillfällen ibland!
Hoppas ni gillade filmen!

Nej nu ska jag knoppa.
Var skittrött ikväll igen så jag somnade en stund vid nattningen. Igen. hahaha!
Sedan fick maken liv i mig och vi kollade ett avsnitt av "The Wire" men nu är det dags att ägga sig på riktigt.

Wow!!!
GRATTIS BS med familj!!!!!
Vilken grej! Hade ignen aning om att det skulle gå så snabbt med tanke på din närvaro i tråden så nära inpå!!!!!

Låter som det var en bra förlossning. De flesta har ju både positiva OCH negativa saker att säga om sina förlossningar. Bara olika saker. Skönt ändå att det gick såpass snabbt även om jag förstår att det kanske nästan kan kännas lite väl snabbt också.

Härligt att hon är ute nu iallafall!!!!!!!

Stor KRAM till dig!