Jag tänkte gå ner så snabbt som möjligt innan vårt bröllop i juli genom att träna och äta så rätt som möjligt dvs ingen kur el liknande. någon fler? Ska vi hjälpas åt? Jag är inne på max 15 kg men vi får se :)
källerud - det behöver inte alls vara sconesen som har förstört. Kroppen stannar ibland. Jag gick ner 15kg och har sedan stått still i TRE MÅNADER! Just nu väger jag exakt på hektot det jag vägde när jag hade gått ner mina 15kg i slutet av oktober. (Har pendlat två kilo upp och tillbaka.) Men NU tror jag att min kropp är redo att gå neråt igen. 1cm i midjan säger rätt mycket! Du har kämpat bra. Och var stolt över att du avstod från semlor och hallongrottor istället för att må dåligt över de där scones. Du kommer aldrig orka gå ner i vikt om du ska må dåligt varje gång du råkar göra ett felsteg. Om du rider och trillar av sadeln, vad gör du då? Oups, upp igen och fortsätter framåt. Samma här, det händer saker, men det viktiga då är att inte tänka "Äsch, nu har jag ändå ätit den där kakan, då kan jag lika gärna äta tårta och glass och... också". Istället ska du tänka: "Oj, det där skulle jag kanske inte ha gjort, men nu fortsätter jag som jag ska".
Extrasväng med vovven är såklart också ett framsteg, och slalom ett roligt sätt att träna 
Eller hur - det är det bästa med slalom!!
(och tack själv för fina ord)
Startvikt i januari: 80,5
Mål: 65 till april. (Ev 62 kilo till juli.)
Väger nu: 72,7
Denna veckans viktnedgång: -0,8
Fusk: inget direkt
Träning: ingen. Däremot tre dagars fysiskt lagerarbete
Mmm, så gott att få äta (GI)mat! Men inte samma flyt som med pulvret såklart. Men idag var första gången vågen visade nedåt på fem dagar, så jag blev glad! Har haft så mycket i veckan, jobbat extra i tre dagar och imorgon ska jag hjälpa svärfar att flytta så det blir lite "träning" då med.
Bra jobbat Cantaton, 1,5 kilo är ju grymt!
Tack
Va bra ni jobbar allesammans!
Själv funderar jag på att va nöjd som det är nu och helt enkelt bara kämpa för att inte gå upp i vikt och bli mer vältränad.. det kan ju i o f sig betyda även viktnedgång... Eller ger jag upp för lätt? Har ju ett BMI på 23, så finns ingen medicinsk anledning att gå ner... men det är nog mest hjärnan som så gärna vill se en mindre siffra på vågen. Men det kanske bara är knäppt?
En grej i det hela är att sömmreskan ringde och min klänning har börjat sys och ska och prova "stommen" nästa helg.. så egentligen kanske det är dumt att försöka gå ner ett par kg... eller två kg kanske i o f sig inte gör så mycket mer än mer trivsel i klänningen i slutändan. Ska ju ha dragkedja o inte snörning..
Hur tänker ni?
vikten står stilla så nu skall jag mäta mig istället och gå mer på det.
