• Sonja68

    Tantvarning för 7:e gången

    Soldemor, krya på dig! Tur att det inte var lunginflammation. Tror de hör nåt rossel i lungorna då.

    Aleta; så himla tråkigt med pållen. Har ju själv haft häst och det var nog j-a kämpigt att ta beslutet att sälja. Däremot så har jag färskt i minnet när jag för fem år sen tog beslutet att avsluta min vovves jordeliv, och jag var med henne hela vägen... "nygravid" med allt vad det innebär av hormonfrispel, gråtmildhet och annat...
    Usch, jag får tårar i ögonen bara jag tänker på det och det är 5½ år sedan nu.
    Men man gör det ju för djurens bästa... Men det är ändå jobbigt.

    Bra i alla fall att ni får låna fjordingen så ni kan fundera ordentligt vad ni ska ha för häst framöver.

    *kramar om*

  • Sonja68

    Cantaton; lyssna på Blomman hon har så rätt. Min bästa väninna drabbades av detta och efter åtta år och två återfall kämpar hon fortfarande. Det är verkligen något att ta på allvar.

  • Sonja68
    Aleta skrev 2010-03-04 13:20:44 följande:
    Dagens start - lillflickan (2,5 år) kravlade sig ur sängen i morse, mässande: "Inte skrika, inte skrika, inte skrika, inte skrika." Igår fick hon massor av beröm när det sedvanliga morgonbråket över kläder och påklädsel uteblev. (Brukar vara fram till bilen och hon har starka lungor!) Tydligen gick det hem! Hon har behärskat sig idag också och bara gnällt litegrann samt missnöjt dragit i tröjan hon egentligen inte ville ha. Helt underbar!
    *Ler igenkännande*
  • Sonja68
    Aleta skrev 2010-03-04 13:29:04 följande:
    Tänk vad lite det krävs för att glädja ett modershjärta!
    Eller hur?!
    Jag är så glad för min sjuåring har inte bråkat om kläderna en enda morgon hela den här veckan. De' ni! Det kallar jag framsteg
  • Sonja68

    Halli-hallå!
    Har varit på kören och sjungit påsksånger och lite gospel. *Yes, I know Jesus, yes I know Jesus...*
    Kan inte sluta nynna
    Hallelujah (Leonard Cohens) sjöng vi också.
    Mina töser var så snälla och tålmodiga och lekte i lekrummet och smög in ibland och lyssnade på oss.
    Maken har spelat bandymatch andra dagen på raken. Två raka segrar

    Go natt!

  • Sonja68

    Cantaton: Känner SÅ igen mig!!!
    Jag var också fröken Duktig.
    I skolan var allt annat än 5:or (som vi hade på den tiden) och full pott det enda som räknades. Kom jag hem med 4:or så undrade min mor (lärarinna) varför jag inte pluggat ordentligt. Bara toppresultat räknades.
    Jag skulle ABSOLUT studera på Universitet, till motsats från brorsan som hoppade av skolan i nian och började jobba. Något annan framtid för mig fanns inte på världskartan enl. mina föräldrar.
    Pressen var så stor så jag gjorde revolt när jag var 14. Både mot att jag måste vara superextremtduktigochbegåvad samt dessutom GudsBästaBarn (mina föräldrar är väldigt religiösa, Leastadianer eller en gren därav). Det var smärtsamt och jag hamnade i trubbel, men samtidigt idag så är det så skönt att jag gjorde den där revolten, även om det kostade mig mycket, just för att jag inte har samma prestationsångest längre. Jag vet att jag duger som jag är. JAG. Inte mina resultat. Och den som inte anser att jag duger som jag är, behöver jag inte i mitt liv.
    Vidare studier på Universitet ratade jag, vilket jag idag kan ångra, för jag hade kanske behövt en riktig utbildning och jag hade säkert lyckats skaffa mig en. MEN, jag var så ANTI studier pga att hela min skoltid var det bara _bästa resultat_ som var något värt. Mamma muttrar än idag att det är synd och skam att jag som "hade så lätt för mig" inte skaffade mig en akademisk utbildning som alla mina andra kusiner gjorde.
    Att min bror sket i skolan, det säger de är inte ALLS samma sak. "Han hade inte lika lätt för sig, han trivdes inte i skolan" (blev mobbad, men hallå, det blev väl jag också). "Men se så DUKTIG och FRAMGÅNGSRIK han är, egen företagare med god ekonomi", "har alltid klarat sig själv och aldrig behövt hjälp".osv, bla-bla-bla.

    Jag kommer på mig själv ibland med att lite för ofta säga till min sjuåriga T hur "duktig" hon är i skolan... Tänker efter och berömmer sedan henne även för att hon är snäll, omtänksam mot lillasyster, och säger att jag älskar henne bara för att hon är hon.
    Man menar så väl som förälder och vill bara det bästa för sina barn, men det kan ändå bli fel.

    Bra att du fått en kontakt med kurator!

    Många kramar från mig!

  • Sonja68

    Soldemor, hoppas hostmedicinen hjälper nu, så du slipper hostan och kan njuta av vårvädret ni har.
    -7 för oss är vårväder kanske jag bör tillägga. HÄr skiner solen

  • Sonja68

    En riktig vän säger även saker som gör lite ont att höra ibland. Av omtanke.

  • Sonja68

    Heloise: hoppas Anita är medgörlig idag. Kram!

  • Sonja68

    Hej och grattis alla tanter på Internationella kvinnodagen!
    Med anledning av att den har 100-årsjubileum så hade Föreningen Norden en "tillställning" på Folkan igår.
    Jag var med mina döttrar på en del av programmet, nämligen följande:
    - En fantastisk dansgrupp från Murmansk som dansade orientaliska danser, tex magdans och sånt. Underbart vackert, sensuellt, bra musik och fantastiska dräkter. Som de sytt själva.
    - En kappsäcksteater med inslag av dockteater med en finsk kvinna som var jätteduktig. Ungarna skrattade så de kiknade
    - En lokal förmåga, en tjej som går estetprogrammet och sjunger och spelar gitarr framförde både covers och sina egna låter. En blandning av Jhonny CAsh, Rocka Billy och lite pop-rock. Hon var jätteduktig!
    - FIKA!

    Jag och mina ryska väninnor var där med våra alla barn och det var jättetrevligt.

    I Ryssland är 8:e mars en röd dag = ledig dag.
    Kvinnan får frukost på sängen, slipper laga middag och städa, får blommor och presenter.
    Men det är dock enda dagen på året...

    Kram till er alla!

Svar på tråden Tantvarning för 7:e gången