Cantaton: Känner SÅ igen mig!!!
Jag var också fröken Duktig.
I skolan var allt annat än 5:or (som vi hade på den tiden) och full pott det enda som räknades. Kom jag hem med 4:or så undrade min mor (lärarinna) varför jag inte pluggat ordentligt. Bara toppresultat räknades.
Jag skulle ABSOLUT studera på Universitet, till motsats från brorsan som hoppade av skolan i nian och började jobba. Något annan framtid för mig fanns inte på världskartan enl. mina föräldrar.
Pressen var så stor så jag gjorde revolt när jag var 14. Både mot att jag måste vara superextremtduktigochbegåvad samt dessutom GudsBästaBarn (mina föräldrar är väldigt religiösa, Leastadianer eller en gren därav). Det var smärtsamt och jag hamnade i trubbel, men samtidigt idag så är det så skönt att jag gjorde den där revolten, även om det kostade mig mycket, just för att jag inte har samma prestationsångest längre. Jag vet att jag duger som jag är. JAG. Inte mina resultat. Och den som inte anser att jag duger som jag är, behöver jag inte i mitt liv.
Vidare studier på Universitet ratade jag, vilket jag idag kan ångra, för jag hade kanske behövt en riktig utbildning och jag hade säkert lyckats skaffa mig en. MEN, jag var så ANTI studier pga att hela min skoltid var det bara _bästa resultat_ som var något värt. Mamma muttrar än idag att det är synd och skam att jag som "hade så lätt för mig" inte skaffade mig en akademisk utbildning som alla mina andra kusiner gjorde.
Att min bror sket i skolan, det säger de är inte ALLS samma sak. "Han hade inte lika lätt för sig, han trivdes inte i skolan" (blev mobbad, men hallå, det blev väl jag också). "Men se så DUKTIG och FRAMGÅNGSRIK han är, egen företagare med god ekonomi", "har alltid klarat sig själv och aldrig behövt hjälp".osv, bla-bla-bla.
Jag kommer på mig själv ibland med att lite för ofta säga till min sjuåriga T hur "duktig" hon är i skolan... Tänker efter och berömmer sedan henne även för att hon är snäll, omtänksam mot lillasyster, och säger att jag älskar henne bara för att hon är hon.
Man menar så väl som förälder och vill bara det bästa för sina barn, men det kan ändå bli fel.
Bra att du fått en kontakt med kurator!
Många kramar från mig!