Vi fortsätter blanda och ge

Vänner - PB fick ett tillbaka och ett till frysen. Hur går det med din fysiska återhämtning efter förlossningen? Och hur känns det att det inte blev ett onsdagsbarn? Kram!

EA - åh, vad ledsen jag blir för din skull. Skickar massor av kramar! Och som tidigare talare sagt; man är (särskilt) välkommen till tråden när deppmanteln ligger tung över axlarna.

Mrs B - nä, vad är det för trista släktingar din man har! Tycker verkligen inte att du ska känna att det är ditt fel när du kommer på kollisionskurs med din svägerska när hon beter sig på det viset! Kram!

Nenne - låter som en toppenhelg.

Oupsie - logopeden ringde i fredags, och hennes åsikt var att vi måste börja om från början med Piff vad gäller smakportioner och konsistens. Alltså är det sexmånadersmat som gäller igen nu. Vi fick i honom en del yoghurt i början av helgen, men igår och idag har det varit trögt. Logopeden tror inte att han kommer att äta ordentligt förrän han kan äta helt själv, så vi försöker träna styrning av skeden nu. Problemet är bara att dagis och logopeden har lite olika åsikter om hur Piffs tillvänjning vid mat ska se ut, så maken och jag ska försöka ha ett samtal med dagis i veckan, för att "medla".

I lördags var jag på en jättetrevlig möhippa. Jag var med hela dagen och kvällen, men skippade utgången på stan, för jag kände att jag värderade min sömn högre. Eftersom vi ställde om till sommartid blev klockan ändå 02.30 innan jag var i säng, men sen sov jag till 11! Så skönt att kunna ligga kvar och dra sig i sängen så länge jag ville, för maken och Piff&Puff spenderade helgen hos farmor och farfar. Efter långfrukost och tidningsläsning satte jag en himla fart, och på bara några timmar han jag storstäda huset, renbädda alla sängar, köra ett par maskiner tvätt och vika ihop den, samt ta en rejäl joggingtur. Sen var det mysigt att umgås med barnen ett par timmar när de kom hem och sen mös maken och jag ner oss i soffan och såg andra delen av Millenium.

Lappis - nä, den som det visste! Har vi otur dröjer det flera år till.

Muggles - lycka till idag!

Telis - nu är ju vårt fall lite extremt kanske, med tanke på den resa vi gjort, men våra föräldrar tog Piff&Puff varsin natt när vi precis kommit hem från neo (det var ju då vi höll på att gå under, både maken och jag), men då var maken hemma ena natten och jag den andra. När Piff&Puff var 1.5 månader (korr) lämnade vi dem till farmor och farfar i 3 h för att gå ut och äta middag (bröllopsdag). På nyår, när barnen var 5 månader (korr) lämnade vi dem till mormor och morfar över natten för första gången. Vi lämnade vid 18-tiden och hämtade igen vid 11 dagen efter. Alla gångerna har det gått jättebra. Närr Puff var ett år (korr) var han förförsta gången hos mormor och morfar en hel helg och ett par månader senare var de båda två en helg hos mormor och morfar. Jag kan absolut inte märka att det skulle ha mått dåligt av det, snarare tvärtom. (Och vi föräldrar också. )

Telis - problemet med puréer är/har varit att de måste ätas med sked, och Piff är inte särskilt glad för att ta in en sked i munnen. Han måste defintivt hålla i den själv, även om det kan funka att jag eller maken också håller i och "styr". Det gör ju det lite besvärligt att få i honom just puré, men får man bara in maten i munnen på honom är puré definitivt en bättre konsistens än t ex en tugga från en macka eller en bit banan, eftersom det är mycket lättare att svälja.

Prblemet med dagis kontra logopeden är att dagis tycker att Piff gjort stora framsted under de två månader han varit där, trots att de inte serverat puré. Logopeden menar att han inte sväljer bitar och därför måste ha purékost. Hemma har vi konstaterat att han gärna stoppar bitar i munnen, men inte sväljer dem, utan innan han går från bordet måste man göra en "utgrävning" i munhålan. Så har det varit efter dagis också; vi har hittat bitar i munnen som han gått runt med i ett par timmar.

Nu i helgen provade vi som sagt med yoghurt, och det har ju slunkit ner litegrann, så nu tänkte vi trots allt försöka få dagis att prova med purékost. Iallafall ett tag, för att se vad som händer.

Koko - vi brukar låta Piff försöka äta själv i början, men när intresset börjar svalna och han mest leker brukar vi försöka hjälpa honom lite med skeden, för att han åtminstone ska få lite mat i sig. Men han måste ju absolut få chansen att prova själv, för annars kan han ju aldrig lära sig.

PB ? jag tänker ofta i de banorna, att vad häftigt det kommer att kännas när Piff & Puff klämmer en hel pizza var. Vi skojar ibland om hur roligt det kommer att bli att berätta då om när han ?åt? sitt livs första mål och fick hela 1 ml.

Muggles ? fastare puréer skulle defintivt kunna vara ett alternativ, men det stora problemet är inte att maten trillar av från skeden på väg till munnen, utan att Piff inte är särskilt intresserad av att föra in skeden i munnen. För tillfället känns det helt hopplöst, för det kvittar vad vi serverar honom, för ska han äta själv stoppar han inte in skeden i munnen och försöker vi så kniper han bara ihop munnen och vänder bort huvudet. Jag fattar inte vad som ska till för att få honom att äta! Antingen serverar vi honom bitar, som han faktiskt stoppar in i munnen, men inte sväljer eller så serverar vi puré och då kommer den i princip inte in i munnen, men om man skulle råka lyckas så sväljer han den lätt. Vad ska vi välja liksom; inte svälja eller inte öppna munnen?

Det var ju bra att undersökningen inte gjorde ont och att det visade sig vara fritt blås för simmarna att ta sig fram. Vad är nu nästa steg?

Nenne ? det där var ingen dålig meny! Förstår att ni blev nöjda med er helg. Du får förresten komma hit och greja i vår trädgård precis när du vill ? det är en del att göra innan vi kan rulla ut den nya gräsmattan.

BS & Cicci ? jag måste verkligen försvara dagispersonalen här, för de är verkligen engagerade i Piff & Puffs matproblem. Särskilt en av dem har verkligen tagit uppgiften på allvar. Hon har massor av idéer och tankar kring hur de ska kunna lockas att äta, och har tagit flera egna (bra) initiativ. Problemet är att hon tycker att de ser framgångar hos Piff, vilket de ju gör eftersom han nu åtminstone stoppar in mat i munnen för det gjorde han inte när han precis börjat på dagis, men jag, liksom logopeden, är tveksam till om han verkligen sväljer något. Han gör ju inte det hemma åtminstone. Under helgen var maken och jag övertygade om att puré är den rätta vägen, men om ni läst mitt svar till Muggles ovan så inser ni ju att jag just nu tycker att det känns som att det kvittar hur vi gör.

Koko ? jag tyckte absolut inte att din kommentar om att låta Piff äta själv var dum; hellre övertydlig än otydlig. Dessutom vet jag att alla råd här är välmenta, så jag skulle inte ta illa upp oavsett vad ni skriver.

Vänner ? ojdå, det låter jobbigt med två sjuka vuxna samtidigt som man har en nyfödd och en pigg treåring. Hoppas att ni snart kryat på er. Skönt att det iallafall går framåt med foglossningen. Även om man såklart vill bli helt fri ifrån det och kunna röra på sig som vanligt måste ju det viktigaste vara att få vardagen att fungera, som t ex att kunna gå inomhus utan kryckor. Hoppas att det fortsätter i den här takten! Kram! Vilket fint namn Lillprinsen fått, förresten.

September ? grattis till det lilla livet! Vad skönt att allt såg bra ut.

Vickan ? haha, det blev lite roligt när man läste ditt senaste inlägg, för först skrev du att Trollet skrek för mycket för att du skulle känna dig bekväm och sen skrev du att du skulle tillbaka till jobbet först 1:e novemer, och då tänkte jag på besök, inte för att arbeta, för att besöket idag blev lite jobbigt.

Liten ? skickar en antihormonmonster-kram!

PB - både maken och jag HAR skrikit precis så där till både Piff & Puff. Även om vi mestadels kämpar tappert är vi ju inte mer än människor.

Och jag sitter här med lunchkoma, efter en ovanligt god och välkryddad pastarätt till lunch.