Vickan, min mensvärk blev reducerad till ett helt hanterbart smärttillstånd efter sonens födelse. BM och alla sa att det ofta blir bättre efter att man fått barn, men det vågade jag verkligen inte tro å. Jag hade tidigare ofta så ont att jag kräktes, svimmade och inte kunde stå på beben etc. Inta varje gång men ganska ofta. Efter sonen har det bara blivit så typ tre gånger och han är 9 nu.
På ungdomsmottagningen för sådär 20 år sedan sa jag att "det känns som att kroppen hakar uppsig och inte fattar att det bara är mens utan tror att det ska födas barn" gyn skrattade och sa att just så är det.
Dessutom tyckte jag värkarna-fast de var kraftigare, inte gjorde lika ont på ett vis, för det kändes att det var något som skulle hända, mendan menskramperna bara kändes som "något är major fucked up, ta mig till sjukhus och låt mig dö"
Ojsan, vilken utläggning...
Iallafall, Lappis, som du förstår har du alla mina sympatier.
Något onödigare ont än det du har nu kan jag nästan inte komma på.
Utom möjligen när man är så korkad att man drar en dörr rätt över sin egen fot så stortånageln slits av. Det känns också rätt onödigt.