September, jag måste vara BLIND som inte ens sett det där startet. Eller bara korkad när jag läste kokos inlägg...
Har förresten du också ivf:at? Förut menar jag? Just nu blandar jag verkligen ihop precis allt märker jag!
Förut idag pratade vi i andra bebistråden om hur öppen man ska vara gentemot omgivningen. Föga förvånande antar jag för er som känner mig, förespråkar jag öppenhet.
Men så skulle jag berätta lite informativt för mamma alldeles nu. och jag märker att jag inte tål en enda fråga knappt från henne! Skitirriterad blirjag!
sSom "men Passion, hur ska du förhålla dig till det DÄR då att det blir så många ägg och tänk om du får sex bebisar"
"MAMMA, man får vara JÄVLIGT glad om det blir EN bebis, och man får inte ens välja att sätta sig i situationen där man riskerar att det blir sex bebisar. Och sannolikheten är väldigt mycket större att det INTE blir något"
Ändå undrade jag själv bara häromsistens hur många ägg de egentligen sätter tillbaka ochifall man får delta i det beslutet.
Man är ju helt dum i huvet!
Fast jag sa till mamma att jag märker att jag egentligen inte alls vill prata om denh här saken med dig. Jag vill bara delge informatoion så du vet vad som händer. (för hon hade sms:at idag och undrat hur vi har det)
Detaljsnacket och alla mina nojjor tar jag på nätet med mina vänner är som också är i de här berg-och-dalbanan.
Hon fattade det som tur var.
Ore, mamma kläckte nog mest den spontana reaktionen på att jag förklarade att man nu ska ha fram många ägg istället för bara ett, syftet med sprutorna alltså. Och hon - som så väldigt många andra verkar mest ha en massa historier om hur galet många barn en massa kvinnor fått.
Hon har ingen detaljkunskap alls på området och låtsas inte ha det heller. Men att det är en jäkla hormonresa, det fattar hon och som tur är att jag inte vill älta och babbla om det så mycket med henne.
Min pappa babblade och garvade högt åt att "ja det här slutar nog med att du blir med fyrlingar eller nå´t"
Tills jag mycket beskt bet av med att "Det här är nen förtvivlad situatio, HELT utan utrymme för lustigheter och det är ETT barn som vore miraklet." Detta var när vi började med inseminarierna.
Jag tror att folk har med sig tidningsrubrikerna från några årtionden sedan, när man faktiskt inte jobbade likadant i Sverige heller, utan det blev fler graviditeter med "massor" av barn.
Cicci, Snaily är på ÄP idag medan jag just har börjat med sprutorna. Så EA och Snaily hamnar ju väldigt lika i tid ifall allt går som vi håller tummarna blå för. Jag skulle isåfall vara några veckor efter.
September-javisstja! Ni började utredning och sedan lyckades det ändå! 
Syster M...jag saknar henne faktiskt, jag gillade henne. Från början verkade hon helt virrig men sedan fick jag jättefin kontakt med henne, och sambon med. Jag försöker tänka på hennes "ja, men ett IVF bör ha goda chanser att lyckas hos dignär allt ser så bra ut."
Lilla Snigel, kruper du lite vingligt nu eller sussar du lite än?
Åååååh berätta berätta berätta hur det har gått!
Lappis, ja DET kommer jag faktiskt ihåg,-även en guldfisk har tydligen sna ljusa stunder. 
Usch, visst är det trist att äta ensam? Det är därför jag slarvar så med riktig mat när jag är själv. Det är för tråkigt att stå och göra till bara sig.
På sambons nya jobb är de SÅ taskiga-han får alltid äta ensam! 
Och fika. Det är visst några gamla troll som varit där för alltid och som jämt går bara de och äter, och så är det visst två som har en affär fast hon är gift, så de går också ensamma iväg. Näst efter ett barn så önskar jag verkligen mest av allt att han får en annan tjänst SNART.
Här fick jag en länk av en i Tanttråden : en.wikipedia.org/wiki/Nadya_Suleman
Det är den där kvinnan som redan hade 6 barn och så fick 8 via IVF , där läkaren utreddes och allt vad det nu var. Det är sådant där jag menar att folk hört och så oroligt undrar hur vi förhåller oss till en barnaskara av katolska mått...
Nenen, ja han HATAR sitt jobb. Med emfas. Det suger verkligen, för hur glad tror du han är när han kommer hem? Och här sitter jag och vill ha sällskap och stöd och ömhet...jättebra kombo.
Och som sagt, att bli utanför är nog inprogrammerat i oss som flockdjur-det är det farligaste som finns. Är man inte med så dör man.
Det patetiska är att han har så oerhört mycket mer erfarenhet och har upplevt så sanslöst mycket i sitt jobb under åren att han verkligen förtjänar en del respekt i kraft av sin kompetens. Men det vet de inte. De tror att han är en "jävla nollåtta" och då gäller det att inte göra sig märkvärdig. och skulle han berätta något, så tror de honom ändå inte. Alltså sitter de där och skrävlar själva om allt de vet och kan. Fast de suttit på arslet på en stol och svarat i telefon och öppnat en bom i alla år.
Lappis, mmmm vi kräver VÄLDIGT mycket av barn och hur de ska uppföra sig ibland. Och så är vuxna totalt värdelösa på att ta hand om varandra och "alla får vara med och leka" är ju ett skämt.
HOPPAS hoppas hoppas att allt gått bra med vår Snigel, som sagt!
Jamen Snigel hur GÅR det nu då? BERÄTTA!!!!
