Vi fortsätter blanda och ge

*sticker fram tummen och plus-paktar med Snigel och EA*

Vad ska man egentligen göra med den där bidrottningelén? För jag antar att man inte ska bara gnugga på burken. Äter mn det eller vaddå?

Familjeliv? Nej där är det farligt att vara har jag hört.

Nu puffning och Mästarnas Mästare. Jättesen middag småningom -makaronpudding-storstilat så det förslår.
(sonen har redan ätit middag)

Förresten Snigel så har jag en djur-fråga till dg...

...min katt tappar pälsen runt ögonen ibland. Eller precis rut ögat på ovansidan. Det blir lite skorpigt och ser väldigt skabbigt och äckligt ut. Vi var hos veterinären med henne för ca 1,5 år sedan och de sa att de trodde hon hade ngn allergi. Dock gav de henne ngn spruta mot en massa parasiter ifall det var det som knasade. Då försvann allt. Hon har inte tappat sådär igen förrän jag idag upptäckte att det börjat igen.
Jag tycker inte det verkar tala för allergi om det är så himla långt emellan. Hellre något litet odjur då. Fast de såg inga djur utan sprutade bara för säkerhets skull.

Har du någon teori?

Snaily, jag får ta och ringa upp till gamla veterinären och fråga mer exakt vad de kollade senast. Jag minns inte riktigt, men jag tror de tog prover och att det inte var skabb. Men konstigt ifall hon är allergisk och det bara kommer en gång vart 1,5 år tycker jag...jag tror det är något litet odjur. En snöloppa kanske?

Nu är jag sur för att Holm åkte ur Mästarnas Mäsatre, för jag gillar honom och han har varit uktig på tävlingarna. *muttrar*

Nenne, jag har klippt ut och sparat att du sa att du ville bli som mig.
Idag började min och sonens dag med ett rejält gräl, tårar och elände, så jag kände mig allt annat än lyckad som mamma.

Det är då man nästan börjar grina när man ser guliga saker skrivna om sig i tråden...

Jag måste bara tillägga i Njut-diskussionen att jag tror det är något som kvinnor som redan har barn gärna påminner om just för att man kanske inte alls njöt så mycket som man i efterhand önskar. Som flera av er redan givit exempel på.

Och då menar man saker som SKIT i om det är städat, ge fan i att låta tusen personer hälsa på eller tro att ni måste hälsa på dem. Låt BLI att boka in hela jävla dagarna till aktiviteter så ni får rusa som skållade troll-vilket ungen inte har ett smack ut av, tro inte att ni måste ha frysen full av fikabröd, laga egen barnmat, tova egna blöjor eller att ni måste ha tillbaka sexlivet, vännineumgänget, träningstiderna eller jobba liiite hemifrån eller vad det nu kan vara.

VILL man och längtar efter något-som Ore efter träning eller Vickan efter jobb, eller ÄLSKAR att baka eller hälsa på folk-jamen gör det då. Men jag tror man vet om hur många myter och självpålagda krav som finns och vill hejda dem lite.

Och så finns en krock mellan gamla tidens föräldraskap -"ska du verkligen låta honom somna i famnen, du skämmer ju bort honom. Barn behöver skrika, då luftar de lungorna. De ska bara äta var 4:e timme" Jag kunde ha dödat min svärfar....

...samtidigt som jag måste säga att det blivit HELT hysteriskt runt att bli förälder idag, med perfektionskrav från föräldern på allt från hur ens graviditet ska vara till hur man själv saka vara. Det har blivit en prestation bland alla andra prestationer. I en värld som kräver lyckade, framgångsrika, roliga, vältränade, självförverkligande och jävligt attraktiva kvinnor- som naturligtvis är likadana i sitt föräldraskap.

jag vet inte om jag verkligen gillar de där kvinnorna så mycket. Jag tycker ärligt talat att det är mänskligare att bli lite av en sådan där med brun kofta som Vänner pratade om för ett tag sedan. Det absolut ENDA som barn egentligen behöver av dig påstår jag är din närhet. Din påtagliga och sanna närvaro, din ögonkontakt och kroppsvärme. Ditt hjärtas hela kärlek och att basbehoven som sömn och mat tillfredställs.
Barnen på barnhemmen i Rumänien-minns ni dem? tror ni de helst hade fått göra Kolmården SAstrid Lindgrens Värld och gå på babydans-sim-sång-studs-lek-bus-och tjolahopp eller tror ni de hade velat ha en famn, en famn, en famn och kanske en liten vaggvisa?

Jag tror att många, många kvinnor just förväntar sig det rosenröda-för det är allt man sett av bebisar och det är det man längtar efter och det är det kvinnor som redan har barn också saknar-de där ljuva stunderna som också finns.
Samtidigt som andra förväntar sig rena helvetet, för det är det de hört om och tagit fasta på.
Sanningen är väl att det ryms både himmel och helvete i en förälders tillvaro, precis som i en vanlig människas.

Men "NJUT- det är en så kort tid" tror jag verkligen mest handlar om att man själv inser hur gräsligt fort allt går och att man inte får tillbaka någon tid.

Numera får jag tänka likadant "VARFÖR ska jag bli irriterad när han tjatar att jag ska sitta kvar på sängkanten eller över att han vill bada i badkaret med mig-jag som helst vill bada själv. Vips är han 15 och lär verkligen inte vilja bada med sin mamam och på sängkanten drömmer han nog om att ha någon helt annan, NJUT av hans sällskap nu när du har det"

Jag försökte trösta mig under min dimmiga period-väldigt väldigt lik Mugglans och Sweeta- med att jag inte räckte till för tusen aktiviteter eller något av allt det där. Men jag hade en famn, och jag sjöng lite om trollmor.

Att jag sedan var oduschad och halvt i koma ganska ofta hoppas jag att han inte mäsrkte så mycket av.

Den lilla killen som i morse grät när jag skällt på honom och sa "Det känns som jag inte är någon bra pojke!"

*hjärtat i mos och tusen bitar*

Måste snabbt tala om att vi både löste morgonens konflikt OCH nu har haft ett nytt långsnack med kramar och bra överenskommelser. Men FY vad jag avskyr när det blir bråk på moronen! Jag har det med mig hela dagen.

Usch! Om min tjurskalliga och långsinta sambo fick bestämma skulle det både skiljas osams och dessutom aldrig redas ut ett skit. PLUS att man gärna får spara gamla mögliga oförrätter och dra upp dem igen åratal senare. I hans föräldrahem är det så mycket skit under mattorna så man kan ju råka få ett brott på lårbenshalsen i bara farten.

Fast han är bättre på en sak än mig: att kunna börja skratta åt sig själv och sina dumheter mitt i allt. Det och min utredande natur har väl räddat oss antar jag.

Förresten kan jag meddela er att om ni tror att NI har ett tynande och sparamt sexliv å har ni fel. Jag skulle tycka vi hade kommit tillbaka på banan väldigt bra om vi hade det som er Nenne och Lappis.

Fast för oss har det varit uselt längre än det var bra. Den där depressionen, min graviditett och en liten stuga med sonen i samma rum ända tills för några månader sedan har inte varit bra alls. Inte sambons nattarbete heller. Och inte pinkandet på stickorna och inte inseminarierna och inte väntan på IVF heller.

*funderar på vad för huvudbonad som skulle göra det för mig*

Åh BS vad gräsligt och skitläskigt med RS och stackars lilla Astrid! Vilken himla tur att det är på bättringsvägen! jag har oroat mig för er!

Vickan, ja vagnen blir nog ett lyft så här i vårtider som närmar sig. Det är något särskilt att promenera i fågelkvitter. (förutsatt att man skippar hårdrock i lurar då under tiden )
Låt bli att beundra mig förresten det är jag helt oförtjänt av vad jag kan se.

Nenne, en stormhatt