Jag måste berätta en grej.
I förrgår var jag ute på byn och mötte en förälder vaars dotter rusade fam och ville sälja majblomma och de föll sig då så att vi började prata. Hon sade sig vara "mycket nära vän" till de vi köpte huset av. Hon var själv från huvudstaden och jag stod där en bra stund medan hon fullkomligt öste skit över vår by och hur folk var här, hur illa de som sålde till oss blivit behandlade och hur ouppfortsade ungarna här är jämfört med i Sthlm osv osv osv.
När sambon kom hem senare på kvällen kände jag mig skitlåg och insåg att det där tog hur mycket energi som helst av mig och jag kände mig riktigt ledsen.
Igår gick jag ut på vad jag tänkt mig som en kort promenad i solen. Gick på en för mig okänd väg och frågade en kvinna som krattade sin grusgång vart vägen ledde. Vi börade prata och hon hade köpt majblomma va min "jättefina son" dagen innan. Hon ville bjuda på kaffe och jag blev kvar i hennes trädgård i flera timmar! Tanten är skert närmare 70 bast-kanske mer, men vi snackade ta mig tusan om allt möjlig-precis som vi här i tråden!
Jag sa till henne att det var riktigt oligt att få träffa henne och berättade om dagen innan och den negativa kvinnan.
Hon sa att de som hade vårt hus dels var ganska dda med att de tex hade sina minihästar mitt i trädgården och att de inte sökt någon kontakt alls med grannarna. De hälsade inte när folk gick förbi OCH de sket i att sköta vissa saker som folk retade sig på. Tex att de inte klippte häcken-så att sikten i korsningen var obefintlig och sådant.
De där grejorna har jag fatatt sedan förut av saker de närmsat grannarna sagt. Det är ju lite så att bir man mitt i ett samhälle så dels får man ju ta att folk snackar och kommenterar, och dels finns det ju litenormer för trivsel och sådär. Man kan visserligen leva som man vill, men det är rätt lätt att bli " de där konstiga" eller de där som bara skiter i trädgården.
Flera personer har redan sagt till mig "du ska veta att det där har varit en underbar trädgård" och jag har för länge sedan insett att en del i att folk ska se det positivt med oss här, är att de ser att någon klipper häcken, hamlar lindarna, beskär fruktträden och ser till att gräsmattan inte blir knähög.
Iallafall, det är ganska brutalt hur påverkad man kan bli av mötet med människor! Igår gick jag ut och kände att "jag har en massa gråt i mig som inte kommer ut"
När jag gic hem var jag glad så jag sjöng för mig själv...
Och ålder på folk spelar kvitta. Den här kvinnan var en pärla!