I glädje och sorg, i vardagens vedermödor och glädjeämnen finns vi till för varandra!
Läsning sker på egen risk, för vi viker inte för diskussioner om diverse kroppsvätskor, sexliv, sjukhus och övriga saker som skulle kunna anses vara smått privat.
Vi har gemensamt vår längtan efter barn, men efter många långa trådar hör vi också ihop i vänskap.
Förra tråden:
www.brollopstorget.se/Forum-5-21/m3600713.html
Jag konstaterar istället att vi i den här tråden nu under våren kommer att ha anledning att använda Anjasom förebild när det gäller mental styrka.
För shit vilka veckor som ligger framför oss!
Som jag sa till Ninnis förut, jag undrar om det inte är dags att ta sig upp ur sanden, ställa oss bredvid varandra och hålla om oss istället.....
...och kanske borde vi som hon Birgit Friggebo sa, joina in i "We shall overcome some daaaaaaay" 
*ställer mig upp och håller om och sjunger*
Haha, vad tänkte hon egentligen där? Friggebo, alltså. Obetalbart
Fredagen till ära kastar jag in en gammal favorit:
Snacka om att snudda vid höjden av pinsamhet!
Man vill ju bara sjunka genom jorden när man ser det där....
*ställer mig upp borstar av sanden sållar mig i ringen och håller om alla goingar och gastar med i sången*
*brölar*
ooooooh deeeeeep in my heart -I DO believe-we shall overcome someday!!!!
Måste skratta åt beskrivningen. 
Ja brösten kommer väl aldrig bli detsamma igen. Mina är ju bara sprängfylda just nu men vill inte tänka på hur de kommer se ut när de töms. Just nu får jag ångest när jag ammar med vänster bröstet. Det har blivit så gigantiskt stort, ser ut som en uppblåst ballong som skall smälla vilken sekund som helst. Tycker synd om tjejen som skall försöka få luft när hon suger från det.
