• Sonja68

    I regn och solsken, i vått och torrt, och allt däremellan

    Tack Ninnis o Ingis
    Det är så lätt att folk bara fördömer och säger "han är ju inte klok" eller "vilket pucko". Men jag vet ju VARFÖR, på ett ungefär, han reagerar som han gör i vissa situationer. Och att han inte VILL göra så, men han kan inte styra det alla gånger.
    Man måste rota lite djupare i människan ibland...
    Från början, innan jag visste, var det ännu jobbigare. Men nu vet jag hur det ligger till och då kan jag handla därefter. Folk får tycka jag är snäll eller mesig eller vad som helst, men de som vet hur landet ligger och som vet något om ADHD hos vuxna, ja de säger som du Ingis; Han har en jäkla tur att han har mig som verkligen brytt mig om att ta reda på orsakerna till hans beteende och som förstår och är tålmodig.
    En härdad norrländsk fura knäcker man inte så lätt

  • Sonja68
    Daa skrev 2010-02-25 12:48:17 följande:
    *kvickt in med en jättekram till Sonja*Hur är det, vännen?
    Tack ♥
    Äh, jag har haft en batalj med T på morgonen och jag var verkligen inte snäll med min sjuåriga, obstinata dotter. Hon drev mig till vansinne och nu kommer det dåliga samvetet...
    Min lilla skrutta ♥ Undrar hur hon har det på skolan idag *sväljer och torkar bort tårarna i ögonvrån*
  • Sonja68

    Tack tjejer! Känns lite bättre med ert stöd.
    Även om jag vet att det är jag som är vuxen och att jag borde behärska mig och inte gapa så håret fladdrar på min lilla tjej. Men sex-sjuåringar kan vara j-igt enerverande. Man tror inte det när de är så små som din lilla E, Lanovia

  • Sonja68

    Blommis, det ska jag göra, prata med henne alltså.

    Ibland får jag dock en känsla av att hon får ta mycket av den uppdämda ilskan/frustrationen som egentligen är riktad mot min make. Och det är inte rättvist mot henne. Men i mångt och mycket är hon redan mycket, mycket mer "vuxen" och självgående än vad maken är... Faktiskt. Både emotionellt, socialt och rent kunskapsmässigt (läsa o skriva tänker jag på då) än honom.

    Usch, det lät hemskt det där... Sorry.

  • Sonja68

    Jenny: skönt att op gick bra för lilla gumman. Cockerspaniel... *tindrar också med ögonen* Jag gillar såna, och Springer spaniel. Hade själv en Kleiner Münsterländer och de är helt underbara.
    Hoppas att ni får bra besked sen *håller tummarna*

  • Sonja68

    Kram alla goa!
    Blomman,du är fantastiskt. Visst är det så att det är bättre att ha sällskap i eländet. Du har fattat grejen, tänk om fler kunde göra det.

    MIgrän... inge kul. Har haft det sen jag var elva. Ett arv från min kära mor. "Mamma e lik sin mamma..."

    Igår var här -32 idag -29. Nu börjar jag bli less. Framför allt eftersom min bil vägrar starta när det är kallare än -20 och här på jobbet har de bara igån motorvärmarna två timmar innan vi slutar När det är -30 måste de ju gå mycket längre än så!!

  • Sonja68

    Daa: krya på dig och så bra att du tar tag i kuratorbiten! Bra där! Surt bara att hon inte får gå att få tag på. Antar att även kuratorer kan drabbas av "flunsa" och andra sjukdomar.

    Jo, jag pratade med T igår. Hon hade inte funderat mer på detta i skolan verkade det som. Hon trivs och har kul i skolan så hon glömde nog allt rätt fort.
    Men jag förklarade att jag blir jättestressad och ledsen när hon börjar tjafsa om kläder på morgonen när vi har bråttom. Och det här med att vara _otacksam_, hur illa jag tycker om det. "Det vet jag inte ens vad det är, vad betyder otacksam?". Ja, då fick jag ju förklara det.
    Sen så bad jag om ursäkt för att jag skrikit och att lite grann berodde det också på att jag var lite arg på pappa, att det var inte BARA var hennes fel.
    Så vi enades om att försöka få en bättre start på morgonen idag.
    Det gick bra en stund... Jag fick påminna henne två gånger om vår överenskommelse. Först var det frukosten och sen byxorna. Men jag behöll lugnet och hon svalde gråten när jag påminde om vad vi pratat om och vad konsekvenserna blir om hon tjafsar.

    Pust. Man är alldeles slut innan man kommit sig till jobbet ens. Men vi var vänner och glada när vi skildes imorse i alla fall

    Tur att lilla K just nu är i en härlig, medgörlig ålder. Allt är "bra" och "okej" med henne. Det går att prata, övertala och "muta" utan större svårigheter. Hon är för det mesta nöjd o glad. Härlig ålder. Tror jag ska konservera henne som hon är just nu

Svar på tråden I regn och solsken, i vått och torrt, och allt däremellan