I regn och solsken, i vått och torrt, och allt däremellan

Tack för alla varma goa o omtänksamma kramar!
De har värmt massor!

Hur mkt man än har förberett sig o djupt i hjärtat ändå redan vetat....så gör det ändå fruktansvärt ont.....de är familjemedlemmar som lämnar efter sig ett ohyggligt stort tomrum..... man blir lika förkrossad varje gång man tror att det är katten som hittar på ngt bus o inser att han inte finns här hos oss längre....

Men jag vet att han har det bra, han är med sin kattkompis, Tosse, som hoppade ut från 13e våningen för 5 år sen när han skulle jaga fåglar.....Nu får de busa runt, friska o pigga o fulla med bus o kel!

MASSA på er alla

Daa: Skönt att du känner igen dig själv mer o mer. Det ska du absolut vara stolt o glad över. Det är en lång process utan genvägar som är jobbig, tung och ibland känns ohyggligt lång.

Hoppas du vet att ingen vill förringa varken missfallen eller din sorg på något sätt....utan mer försöka visa på något positivt i det hela. Din kropp fungerar precis som grymma, grymma Moder Natur har tänkt.
Ibland kan det kännas bra att veta att man inte är ensam, vänner som stöttar o att det finns andra som gått igenom samma sak. Ens egen sorg blir inte mindre för det, men det kan kännas tröstrikt att man inte är ensam.

Själv försöker jag alltid tänka som så att allt som händer mig, det händer av en orsak, att jag har något att ta lärdom av, saker som är viktiga på min färd här i livet. Alla, både bra o dåliga saker gör livets väg krokig, full med hål, släta partier, berg o dalar, regn o solsken.

I sorgen efter min kissekotte har jag insett att jag behövde lära mig att veta när det var dags att släppa taget, att inte vara självisk, att vara tacksam för den underbara tid jag fått med kissen, vara tacksam för vår dotter o varandra, vara tacksam för alla underbara människor som finns i våra liv samt att varje dag göra mitt bästa så att man i efterhand inte ser tillbaka o ångrar att man inte gjort mer.

Nu vill jag verkligen inte låta som någon bror duktig...utan min andemening med detta inlägg var bara att ge lite perspektiv på allt som händer i våra liv.

Igår kom maken hem o gjorde en jättefin trälåda som vi la kissekottens skokartong i. Sen gick han ut o spettade upp ett rejält hål. Det blev hans sorgarbete.
Sen klädde jag på Busan o tände två lyktor o så gick vi ut o la kissen i sin grav.
Lyktorna lyste ända tills nu på morgonen.

Kändes jätteskönt att se de två lyktorna lysa hela natten.

Nä... nu ska jag byta en bajsblöja o sen försöka få sova lite själv medans loppan sover!

Ninnis: Fyyyyy för magsjuka!! O extra jobbigt med hantverkare i huset....Hoppas att helgen har varit extra underbar istället!

Fru E: Härligt med tjejutflykt! Höganäs outlet är farligt....kan man ju hitta mkt fint!

Bruttan: 3 !!!! järntabletter!! jisses! *massa sympatier*

Blommis: Va härligt med en alldeles egen liten flygande grön skottspole!! Väldigt träffande att han är grön osså förresten!