Hur man fastnar och aldrig kommer loss igen
Å Mugglan! Glömde ju kommentera ert beslut om IVF! Tycker det låter jättebra!
Att ni väl bestämt er. Men att du känner att du också har en "övre gräns" som låter rätt logisk. Det tror jag kan vara bra att ha tänkt. Sedan kan man alltid ändra sig beroende på hur det ev känns då men det är nogr väldigt bra att ha "tänkt efter lite före" också.
Ang slentrian resp inte slentrianförhållanden tror jag det handlar mycket om olika faktorer. Dels vem man själ är och hur mycket man jobbar med förhållandet. För det handlar mycket om jobb också. Att underhålla det på samma vis som man ju mpste med alla relationer. Sedan är det såklart mycket viktigt att man själv och ens parner kan kommunicera med varandra. För utan kommunikation tror jag det väldigt lätt kärvar. Jag och min man var inte så bra på det i början. Eller rättare sagt vi TRODDE nog vi var ok men vi pratade jädrar i min låda olika språk ibland. Vilket gjorde att en del issförstånd uppstod som periodvis var rätt jobbiga. Till detta kan tilläggas att vi är extremt olika som personligheter också vilket inte alltid gör saken lättare. Om än mer spännande tidvis!
Men som sagt kommunikation är A och O!
Och sist men inte minst så handlar det ÄVEn om kemi. Ibland tror jag helt enkelt inte att hårt arbete räcker utan vissa personer är kanske inte "gjorda" för att leva "lyckliga i alla sina dagar". Man kan utvecklas olika och faktiskt inse att ens förhållande kör fast och itne kommer längre. Då handlar det nog mest om att faktiskt ha mod att bryta upp. Inte för småsaker såklart, men om man verkligen känner att "nje det här kommer inte längre". Men det är såklart inte lätt det heller. Särksilt inte om man har barn tillsammans. Då är det så många andra saker som också spelar in. Men jag tror ändå att man kan vinna mer än vad man förlorar om man i en sådan situation ändå väljer att gå skilda vägar.