Hur man fastnar och aldrig kommer loss igen

Ja det är det!

Min sambo vägrar också att se pankisar som riktig mat. Detta synsätt delar han inte med sin son däremot.

Ärtsoppa är gott!

Jadu, min jag brukar säga till min sambo att han är en riktig joiner. Den där killen det är tacksamt att ringa när man vill göra något kul, för han hakar alltid på. Samma kille är tacksamt att ringa när man vill ha hjälp, för han kan/vill alltid komma. Kanske för att han sällan har så mycket egna planer. Han blev nog plötsligt en jäkligt mycket tråkigare kille när han träffade mig och plötsligt inte var så avaliable jämt längre. Både för sina kompisar och sin familj.

Men det finns gott om sanningar om hur mycket man har att själv ta tag i, både i fråga om det trista i livet-som städning, postsortering och matlagning, och det roliga man vill ska hända, som semesterplanering, sexlivet, goda middagar etc etc.

Han har utvecklats en hel del under åren så det är inte totalmörker längre. Men man jkan ju inte göra om en människa, så jag måste ju välja att se det han gör för oss och den kärlek som ryms i det. Men ibland är det förbannat svårt.

Och som vuxen man/kvinna så har man ju också möjligheten att välja handlingsmönster själv. Man är ju inte helt en slav under hur ens föräldrar gjort/är.

Åh, där är du ju Snorkis!
Du, jag ska bara säga att jag VERKLIGEN inte avundas dig att vara höggravid i den här värmen!(och detta från en IVF:are märk väl...) FY FAN! Jag hade mina första månader över sommaren och betade alltså av illamåendet och sådär då. Det räckte gott och väl. Och UVI ovanpå allt! *tycker synd om*

Skönt dock att höra att statusen på bebis är bra och att du är någorlunda OK trots allt.

Några särskilda graviditetsorgasmer kan jag inte komma ihåg, däremot hade jag gärna sex en bra bit in i graviditeten. Ända tills jag fick en blödning efteråt, vilket skrämde fullkomligt slag på min sambo och satte tvärt punkt för allt sådant tills långt långt lååååångt efter förlossningen. Jag tror btw att han fick något slags "så-här-går-det-till-i-vården-och-så-här hanteras-din-kvinnas-underliv-chock" i samband med våra olika turer under den där tiden. Ganska osexigt, helt utfläkt allting, på alla sätt och han helt hjälplös...det var inte alls bra för potensen tror jag.

Men va? Har vi ett plus i tråden igen? Det haglar visst plus här i sommarvärmen! Gosnosen; GRATTIS!!! Och detta medelst ÄD då om jag nu har fått allt klart för mig?
Varför har jag isåfall inte hängt med bättre på denna ÄD-resa? Är jag helt dum i huvet och fullständigt tappad bakom en vagn, eller har du kanske inte skrivit så mycket om det här? *med risk att verkligen verkligen göra bort mig*

Oj, jag missade visst en hel sida, eller den skrevs medan jag skrev...nu har jag läget lite bättre under kontroll...

Och nu kommer jag ihåg de avbrutna donationerna också! Herregud, vilken teflonhjärna...

Oms, det ligger mycket i det du säger.
vi gick förövrigt i terapi de sista månaderna av min graviditet och framåt i nästan två år. Det var naturligtvis en livlina under min depression och den omställning i livet som det var att bli förälder.
Vi hade dock så stora andra akuta saker att ta hand om då att sexivet verkligen inte kom med på tapeten så att säga.
Nu tror ju inte jag att det är en avskild egen del av livet/förhållandet, utan det hänger tätt ihop med allt annat
För vår del finns det tusen saker att nämna och ta med i beräkningen, men mer än något annat så tror jag man lätt fastnar i vanor, mönster och roller.

Jag själv har tex otroligt svårt att plötsligt svänga och bli gullig eller söka närhet om /när jag haft en irriterad eftermiddag/kväll då jag fått tjata om saker som jag tycker ska flyta på av sig självt. Man blir den där tjat-morsan man aldrig trodde man skulle bli.
Eller om man bara går och håller ihop i största allmänhet, för att livet kräver mer av en än man egentligen klarar av. Då krävs en slags själslig nakenhet för att ge sig hän på allvar och kanske har jag inte alltid råd med den, utan biter ihop och har pannben även när jag går och lägger mig. Utan att ens fundera över sex, utan bara hoppas på sinnesro över funderingarna på framtiden, jobbet, ekonomin, flytten, sonens skolsituation, advokater och tvister och bluffmäklare, budgivning på hus, infertilitet, övervikt och allt man borde men inte gör, och livet som tickar iväg...

Jag längtar ärligt talat hundra gånger mer efter frivillig nack- och axelmassage från sambon än något annat. Det hjälper mot huvudvärken. Och JO, det har jag sagt, många, många gånger. Men jag får ändå alltid be honom. och han suckar alltid. Det hade betytt mer än han antagligen fattar om han erbjöd sig själv, någon enda gång.
Och det hade varit en god början mot allt det där andra som man också vill ha.

Men men, nu är det ju ÄL-tider och klockan är 23.30 snart, han har förmodligen lagt sig, så ska det bli något av ikväll så lär jag stänga av datorn.

God natt alla!

Snaily, usch vad otäckt med den där sparken! Skynda dig att tvinga dem till HP!!!

Det verkar förresen vara ungefär det svåraste som finns att få beviljat tycker jag. De jobb jag haft har alltid inneburit stå/gå hela dagarna, många och tunga lyft osv, men det verkar mest som att "så är det ju med kvinnoyrken" så jag vet ingen som fått beviljat HP. Man har vackert fått börja nagga på sin FP när man inte orkat stå hela dagen längre, eller lyfta vattenhinkar, jordsäckar, stenpåsar eller krukkartonger.
Inte heller städjobben där man bar möbler och annat bråte, eller vården där man lyfter gamlingar har gillts bland dem jag träffat. Det tycker jag är d-å-l-i-g-t.

Porchez, att dras till och attraheras av helt "fel" person...jojo! Shit, jag har en del att berätta om det. Den berg-och-dal-banan skulle man kunna se som verkligt slöseri med både tid, kärlek och energi. men jag lärde mig mycket och växte på sätt och vis upp en hel del under den tiden.
En av de sakerna är exempelvis at sex inte kan utgöra grunden för hela ens förhållande. Alldeles oavsett hur fyrverkerisprakande det är.

Det handlar väl om balans egentligen. Att ett förhållande förändras över tid, och kanske med åren får större drag av kamratskap än av passion, det bara måste ju vara normalt och faktiskt helt OK. Jag tror egentligen inte att familj, tvåsamhet och partnerskap alls borde vara så sexfixerat som vårt moderna Hollywoodsamhälle är.
På ett sätt är det en jättestor del av ens liv, på ett annat tycker jag att sex har ett helt galet stort fokus.
För min egen del tror jag att det egentligen handlar så oändligt mycket mer om balansen mellan mig och min sambo och vår vardag. Och min egen balans, inom mig själv.
För länge sedan lovade jag och svor på att min sambo kunde vara säker på att jag aldrig skulle "bara ställa upp" på sex om jag inte verkligen ville.
Det har jag reviderat rejält, för-precis som Lappis säger-så är jag numera övertygad om att ibland får man lov att bara se till att få det gjort. För att kanske väcka kroppen lite, eller åtminstone påminna sig om hela grejen.

Idag var det glad gubbe i stickans fönster. Det visste jag ju om ganska tvärsäkert igår, så då var det ju läge då. Fast jag var jätteöm! Inte alls något kul, hoppas det går över till ikväll...

Haha, det ÄR verkligen en plusvåg...

...i andra bebistråden är det en som haft två jobbiga MA och MF under senaste året, nu plussat för tredje ggn och vad är det då? Jo TVÅ bebisar därinne! Helt utan hormonbehandlingar eller något sådant. Och nästa tjej, som varit tvingad att vänta trots längtan, pga sjukdom och mediciner etc. Nu kunde de äntligen få försöka...och det FUNKADE på direkten! Det var verkligen för rätt person, då de ju redan fått gå där och vänta i över ett år på att ens få pröva.