Leksi skrev 2010-05-19 18:24:02 följande:
Ja, det är verkligen ett lyft när man lyckas komma ut! Har inte varit ute ensam utan Alfred men några barnvagnspromenader har det blivit, idag helt på egen hand. Kändes bra! Men jag blir väldigt stressad när han börjar skrika när vi är en bit hemifrån, men det är väl en vanesak kan jag tänka mig...Det som känns jobbigt är en blandning av:- att hela livet är upp och ner och väldigt annorlunda mot allt jag är van vid & att Alfred är vaken så mycket på dagarna och bara vill amma eller gosa i famnen- att jag haft så ont efter förlossningen men det har tack och lov blivit väldigt mycket bättre de senaste dagarna & idag kunde jag gå i 20 min utan att det kändes allt för mycket- pressen att jag borde njuta och ta till vara på tiden (alla säger det: Passa på att njut nu för tiden går så fort!), fotografera, filma, skriva dagbok om alla hans framsteg, ta hand- och fotavtryck o.s.v.- en övermäktig känsla av detta är så stort, att jag inte vet hur jag ska ta det till mig. Av någon anledning gråter jag så fort jag tänker tillbaka på förlossningen och det är inte för att det var hemskt och traumatiskt utan jag tror det beror mer på att det var en så stor händelse. Vår son kom till världen & det är redan historia. Uuh, vad jag svamlar, förstår om ni inte hajjar ett jota.MEN jag har inte gråtit varken igår eller idag och det känns lite, lite bättre.
Visst blir man stressad när man är en bit hemifrån och de börjar skrika i alla fall om det är av hunger.
Skönt att smärtan efter förlossningen börjar släppa. Ta det lugnt det tar ett tag innan man kan gå vare sig långt eller fort.
Även om det säkert inte känna aktuellt än men den dan som du vågar mysa med maken igen vill jag upprepa rådet som jag fick i denna tråd- OLJA!!!! is da shit!!
Att njuta av tiden som är nu, vet du det kan stressa mig med något enormt att höra det. Självklart har de rätt tiden går fort och man skall ta vara på den tid som är nu. Men jag hör inte till dem som kan sitta i 1h och bara stirra på mitt barn. På spädbarnsmassagen läser BVCsköterskan dikter om att man skall beröra sitt barn jag får lite ångest av det för jag får känslan av att man måste röra vid sitt barn hela tiden och det fungerar ju inte.
Allt det där man skall göra för att memorera. Det är där jag satsar på att njuta i NUET, vi gör det vi orkar vi har en "mitt första året bok" vi har kamera och videokamera som vi försöker använda. Övrigt försöker jag tänka att det finns viktigare saker för mig att lägga tiden på t.ex att vara med E. Vi diskuterade det där med fotavtryck men tror båda tyckte att det kändes stressat att göra det just nu. Så vi får väl se senare, man kan väl lika gärna göra det när barnet är 6 mån om man vill då.
Förlossningen, jadu det är ju bland det största vi har får vara med om.
för grötkoket!! Farligt att glömma sådär