Tantvarning numero 9

Även om de inte var bästis-bästisar så fanns hon ju där. Fy, vad jobbigt att förstå. Hon är för liten för att behöva uppleva det... (Om man nu nånsin blir tillräckligt stor.)

Det måste vara helt fruktansvärt för familjen. Och som du säger, speciellt för mamman som körde. Jag hoppas att hon inte beskyller sig själv resten av livet, utan ändå kan gå vidare i livet så småningom.

Jo, man hoppas ju det. De har en son som är typ 12 också. Han behöver ju också stöttning. Tänk vilken sorg

Villemoa, hur mår du? Hur långt gången är du nu? Och hur är det med lilla Moa?

Ja, verkligen. Vilken tragedi

Illamåendet borta men foglossningen börjar bli jobbig. Är i v.26 nu. Moa mår fantastiskt bra, pratar på som bara den så man får hål i öronen ibland men det är så härligt att hon kan kommunicera med oss. Tack för att du frågar!

 

Afrikafesten var supermysig med spännande mat och gott vin! Blev lite sent bara! Tur att det var gångavstånd hemifrån.

Har vigt och döpt i helgen, nu är det ca 4 timmar till semester, fast det som är eländigt tar uppebart inte semester!   *ber för alla som behöver förbön här*

Till Premier, högre än så har jag aldrig aspirerat Hon är iofs fin, och har 2 cert på 2 utställningar och gått till panel i bägge, men varesig hon eller jag var speciellt förtjusta i utställningslivet. Min mamma födde ju upp Perser under många år så ja ghar fått min beskärda del av upp kl 3 för att åka på utställning i Norrköping i snöstorm( typ )Men jag tycker som vuxen mest att det är långdraget och lite tråkigt. Smulan vill mest sova i kattlådan med rumpan utåt

Första skitdagen avklarad på jobbet. Satmaran är kvar och lika jobbig som tidigare.

Usch! Min satmara är på semester och livet leker, sen kommer hon tillbaka och då går jag en vecka, sen bit ihop en månad eller två och sen HEM!!