Livets toppar och dalar
Snorkis, Oj vad bra du beskriver allting! Jag lever mig in väldigt i dina upplevelser här där jag sitter och läser. Det är så oändligt många olika små och stora saker som hela tiden mååste röra upp känslovågorna inom er. Det där med sängen var ju bara för hemskt! Tur att den andra killen köpte den.
Om det en dag inte känns för privat och skitjobbigt så vore det en ära att få se bilder på lilla S också måste jag bara säga. Jag fattar ju såklart om det aldrig blir ens en tanke, men bara så att du vet att hon liksom inte är portad eller inte skulle få synas.
Öht så fattas din förlossningsberättelse och era upplevelser verkligen.
Återigen: det är inte någon slags uppfordrande tillrop att du ska dela med dig av det. Du berättar verkligen precis det du vill och när du vill det OM du vill.
Men jag tänker mycket på hur allt detta egentligen kunde bli som det blev och hur det egentligen blev efter den hemska nyheten. Och bara för att allt blev så här, så är det ju ändå så att du hade en förlossning, du är också mamma och du har en massa du vet om din dotter som är bara ditt och din makes.
Så, om vi en dag får höra mer om allt det som hände så vore jag som sagt hedrad.