Livets toppar och dalar

Oj, Sweet - jag tror att jag måste kolla upp det i en sån där uträknare, men jag borde vara i vecka 31 (30+ngnting) - usch, jag har verkligen skitdålig koll jämfört med senast, då visst jag i princip på dagen!

Ang att bearbeta förlossningen, så trodde jag i min snurriga skalle att det var idag som jag skulle ha mitt första samtal med KBT-BM, men insåg i morse att det först är om två veckor Så än är jag väl inte där att jag bearbetat det/ladddat inför förlossningen, men hoppas att jag ska vara mer laddad om ngn nånad eller så.

Hittade ju min förlossningsberättelse efter en hel del letande i söndags (snacka om nostalgiläsning där med! Avverkade väl minst två månaders trådskrivande innan jag hittade det jag var på jakt efter) & insåg att det gick rätt bra ganska länge, men sen när allt stannade av & jag började bli sådär hiskeligt sliten, det var då jag tappade allt/kontrollen & gjorde allt fel. CTG'n funkade inte på hela tiden, så jag drog ju i mig gigantiska mängder lustgas randomly för att förhoppningsvis pricka rätt då & då & sen när de bara ökade på droppet mer & mer & mer & det bara gjorde mer & mer ont plus den där militanta tanten dök upp & så att de bände i underlivet, hävde sig på min mage & så Amanda som hade ena armen framför sig (a´la Superman), det var mer än nog. Minns fortfarande frossan efteråt & att jag var livrädd att hon skulle ramla av mig eftersom hela jag bara skakade, ingen tanke på att kolla könet hade jag heller, var bara så otroligt lättad att skiten änltigen var över...

Nu i efterhand så skulle jag ju kört med epidural, men eftersom jag grejade själva öppningsskedet hyfsat & det mer var på slutet det var så hemskt, då blev det ju aldrig så. Då hade jag ju haft mer kraft kvar på slutet liksom.

Jaja, ni kanske får stå ut med att jag ältar en del om detta framöver, som en uppladdning inför nästa gång...

Just det där att jag fortfarande känner mig så jädra misslyckad som tappade det totalt, även om förnuftet säger mig att det är ju ingen tävling eller en bedömning i om man är bra eller dålig barnaföderska, utan det bara ÄR (väldigt olika). Jag trodde ngnstans att jag hade en hög smärtröskel efter mina duster med njursten, det var ju ingen lek & många har sagt att smärtan för njursten är i samma härad som att föda barn & njurstenssmärtan lyckades jag ju på ngt sätt greja, även om den var vidrig, men ism förlossningen tappade jag det som sagt fullständigt & det var fruktansvärt HEMSKT! Minns att när Vänner beskrev sin andra förlossning här i vintras, då kände jag för första gången igen mig så otroligt väl i upplevelsen, precis samma känslor etc. Då hade jag ju plussat, alldeles nyss, men knappt ingen visste det & & ingen här ), men messade ändå Vänner på FB för att berätta hur mkt jag kände igen mig - utan att avslöja ngt om att jag ska igenom en frlossning till

Jag fattade ju inte att det var SÅ mkt skit som låg begravet förrän jag satt hos BM i juli & nämnde att jag nog behövde lite peptalk inför förlossningen & då helt utanförvarnng stockade sig orden & tåarna började forsa...

Luna, det kommer att blir ganska exakt 3 år mellan Amanda & nästa bebis! Har inte fått så mkt hjälp ännu, första samtalet är som sagt om två veckor, men nu börjar jag känna att det kanske nästan är i senaste laget, knappt två månader innan BF. Men får väl försöka få till ngt bra på de två månaderna iaf.

Så när min syster som fött tre barn berättade i våras om att det varit så otroligt häftigt att föda barn, då var jag nästan benägen att ge henne en örfil.  Eller rättare sagt, jag hade inte långt till tårarna & insåg att det var läge att byta samtalsämne innan det fullständigt svämmade över. Mannen fällde dessutom ngn rätt onödig kommentar den gången, ngt i stil med att det finns ju de som haft det värre, men det har han fått höra några ggr sen dess. ...och BRA att han var med när jag fick brytet hos BM i slutet av juli. Så nu passar han nog sig vääääldigt noga för att fälla fler dylika kommentarer.

Söta rara ni, atck för alla omtänksamma ord

Japp, Sweetan, jag VET ju som sagt förnuftsmässigt allt, men sen ska man ju hantera det på ngt sätt med. Ok att jag är en person med kontrollbehov,men hade fått för mig att det inte var så himla "illa", jag kan ju släppa på kollen i en massa  andra sammanhang utan att må kasst, men det var väl tröttheten & smärtan i kombination också som gjirde att det kändes rätt gräsligt.

Då när jag fick brytet hos BM, så undrade hon om "det var så illa" att jag ville snittas till varje pris, men då kände jag lite att "har jag lyckats greja det en gång, då ska det väl gå en gång till" Vi får se vad närmsta tiden för med sig för känslor...

Men som du skriver Sweet, så vet jag ju denna gången att det faktist fanns ett slut på eländet & resultatet är ju en helt underbar liten go tjej Får försöka fokusera på det. Detta kombinerat med lite verktyg, så ska jag väl komma igenom detta med

Fast det där att man skulle vara sämre för att man inte föder vaginalt, de tankarna finns inte (tack & lov!) alls hos mig - det diskuterades några vändor ism min förlossning när läkare var inne, men det togs aldrig beslut om det, men om det blivit så, så hade jag aldrig känt det som ett nederlag, utan bara som en befrielse för att komma i mål & få slut på förlossningen & få träffa Amanda.

Fast en faslig massa annat dåligt samvet är jag tyvärr alldeles för bra på

AVSKYR kladd jag med! Amanda gillar inte heller när ngt är kladdigt, så lite av det där har jag väl tyvärr lyckats föra över på henne, men men, inte så mkt att göra åt.

Men Cicci, snitt är ju inget hemskt, bara ett annat sätt att föda barn!

PB, du är härlig med dina långa utläggningar!

Klockarbol, fem år! Fy f-n! Mugglans & min gemensamma väninna var sjukskriven ett halvår av samma orsak, & hon vill aldrig, aldrig hamna där igen & då var det ändå bara eb bråkdel av "din" tid. 

Sweet, oj, skrev jag HON eller HENNE? Freudiansk felsägning! Nej, vi vet inte, det växlar lite fram & tillbaka vad vi tror, men är mer inne på att det blir en tjej till. Om ett par månader vet vi

Ingen som fått ngt sms fortfarande?? Ska man behöva gå & lägga sig i ovisshet även idag...

Sweet - ang kladd på dagis - precis samma tankar här, typ BRAAA att Amanda får kladda en massa hos dagmamman, så kan vi göra annat hemma! Baka gillar jag att göra tillsammans med henne (senast igår, då blev det kanelbullar) & för all del blir det ju en del kladd då, emn det kan jag ta.

Sorry Lappis, ingen läsning som lockar dig alls, ska skriva om annat imorgon! Behövde nog häva ur mig lite, tack för att ni lyssnar!

Cicci, no worries, bara kände att jag behövde säga det - säkert mkt för min egen skull

Själv gjorde jag trådentré i mars-april 2007 vill jag minnas. Smygläste lite då & då hösten 2006, efter tips från Mugglan ("ett gäng sköna tjejer som hänger i en tråd"). Skrev gjorde jag däremot i restråden, med bla Lappis, så vi hade ju koll på varandra den vägen, innan jag hoppade in här. Mkt Sydafrika-prat var det, minns jag

Vill minnas att mitt första inlägg här var maratonlångt (surprise   ), så jag vågar nog inte ens leta upp det *rodnar i det tysta*

Nu minns jag att Mugglan & jag brukade skicka "veckans värsting" till varandra, dvs galna trådar.

PB förresten, han den där galningen som fick dig avstängd i höstas, vad var det som det handlade om? Minns att jag själv fick en varning från ngn på BT