Lunagarden - nej, absolut inte - det är bara jag som liksom inte längre känner att det är "min grej" med långa vita klänningen. I vårt fall lutar det numera mer åt en liten familjegrej & sen vid ett senare tillfälle en rejäl fest med alla vänner. Fast så liten blir det ju ändå inte i just vårt fall, eftersom jag har så stor familj (dvs min allra närmaste familj - föräldrar och syskon med familjer är en hel hög med folk bara de).
...och så det där att vi inte vill dröja med det alltför länge till, dvs vänta barn numero två ska hunnit passera första-andra året osv, efter det som hände så vill vi inte vänta alltför länge. Livet kan ändras så himla snabbt & oväntat. Men alla resonerar ju precis som passar dem, för oss blev det en viktig väckarklocka att komma till skott.
Fast inget är bestämt ännu, men man kan väl säga som så att vi kommit en bit på väg nu, efter att inte ha kommit till skott alls förut.
Jag/Vi drömde definitivt om jättefesten & stora bröllopet tills för kanske ett par år sen & sen började vi vackla båda två. Vi är ju sådana att vi jättegärna arrangerar kalas & så, men just detta med hela paketet all-inclusive som det numera ("ska vara" - näe, säger ni säkert allihopa, det behöver det inte alls vara, men ni fattar vad jag menar 
) plus boka typ ett år i förväg, då har vi blivit lite avskräckta känns det som 
Paus mellan förrätten & huvudrätten - mannen lagar maten & jag surfar - bra fördelning
Telis - "alla vänner " 
Ojdå, kanske lovade lite mkt där
Telis igen, nu blev jag nyfiken på vad du var/är så arg för - om du vill & orkar, så maila gärna!
Nu är maten klar, måste lämna igen!
Oupsie & AM - vi skrev testamente strax innan Amanda föddes, just för att säkra upp så mkt det gick. Minns att advokaten (äldra pensionerad kvinna) flera ggr påpekade fördelarna med att vara gift gentemot testamente & vi har hyfsat bra koll på att det verkligen skiljer sig åt att vara gift respektive sambo, om ngt skulle hända. Då (för tre år sen) hade vi fortfarande planer på att ställa till med stort bröllop & hela medivitten "ngngång efter att bebisen fötts & vi sparat ihop tillräckligt med pengar" & nu tre år senare så har vi fortfarande inte kommit till skott... Vare sig mannen eller jag har ju varit gifta innan & inga särkullsbarn heller, men ändå så blir det förbaskat mkt mer komplicerat om ngt skulle hända.
Så nu i vår/sommar har vi börjat vi prata mer seriöst om det, att vi verkligen ska komma till skott.
Kan också hålla med om det där att det antagligen är väldigt ROLIGT att gifta sig, men i vårt fall blir det nog så att själva giftermålet blir en lite mindre grej (dock inte desto mindre rolig för det, men inte på samma sätt som alla många andra större bröllop där man varit gäst) & sen stora riktiga festen kan bli ngt att verkligen se fram emot & planera inför. I så fall så känns det också som att vi har mer fria händer att forma den festen precis som vi vill.
Oupsie, vilken mysig idé att fira igen på samma ställe! Det finns alltid massor av bra anledningar till att fira! När mina föräldrar firade 40-årig bröllopsdag för ett gäng år sen, så ställde de till med kalas & förutom alla barn & barnbarn så var flera vänner & släktingar med, som hade varit med den där dagen i april 1963 Såååå häftigt!
Mannen & jag firar fortfarande både förlovningsdagen & datumet då vi träffades (dvs när vi hånglade första gången, för vi kände ju varandra lite sen förut via jobbet) - så nu på fredag firar vi att det är sex år sen vi träffades 
(...och samma dag är det även 12 år sen min älskade bror gick bort)
God förmiddag!
Klockarbol - vilken underbar dag ni fick igår! Lät underbart!
För att fortsätta på spåret från igår kväll, så skiljer det sig nog lite åt hur snabbt man flyttar ihop/gifter sig beroende på åldern. Är man tex 24-25, då är man kanske mitt uppe i studier, flyttar runt, börjar jobba osv, dvs det händer så mkt ändå, så det där att flytta ihop & gifta sig tar oftast lite längre tid. Iaf är min uppfattning så att alla bröllop som jag var på när jag var runt 30, då hade folk varit tillsammans 5-7 år, precis som Oupsie skriver.
Jag var 34 & mannen 41 när vi träffades, tre månader senare började vi prata om att flytta ihop, ytterligare en månad senare började vi aktivt kolla på bostadsrätter & sen i april flyttade vi in i lgh vi köpt, dvs ca ett halvår efter att vi träffats. I vårt fall kändes det som att vi ändå var ganska långsamma & jag var helt klart den som bromsade lite för att hinna med rent känslomässigt. Drygt två år efter vi träffats så förlovade vi oss & hade det inte varit för att jag några månader senare fyllde 37 & vi ville försöka få barn, så hade vi säkert ställt till med stort bröllop då, men tiden för det var ju inte riktigt på vår sida, så detta med barn fick komma emellan.
Är idag väldigt glad att vi hade ca tre år av "vuxenliv" tillsammans bara vi två innan vi fick Amanda. Vi hann resa & uppleva en massa tillsammans, nu med barn reser vi ju också, men inte på samma sätt.
Oupsie - i vårt fall var det både första kyssen & hångel samma kväll
Oupsie igen - min bror skulle fyllt 35 om han levt en månad till, så han var verkligen ung. Min svägerska lever fortfarande ensam (inte så lätt att träffa ngn uppe i norrländska obygden - sorry om jag trampar på ngn's tår...). Deras två barn är i princip vuxna idag - två underbara personer, man ser brorsan i dem på många sätt, både till sätt & utseende. Borsan hade en väldigt ovanlig variant av cancer & den utvecklade sig på ungefär samma vis som de personer som drabbas av ALS. Fruktansvärt grymt, kroppen blev mer & mer förlamad, sen talet & till sist andningen, men hela tiden helt klar i skallen. Fånge i sin egen kropp.
Men nog om det - idag skiner solen! Underbart! Vi ska ner till mina föräldrar i em, mamma fyller år imorgon, men firar idag. Amanda sitter just nu & ritar en teckning till mormor
ja just det, grattis smint!
Gosnosen, min syster har varit hemma i kortare perioder med alla sina tre barn, eller iaf de två yngsta (den äldsta är tonpring nu, så jag minns inte exakt). Nu är det några år sen, men vill minnas att hon varit hemma sex månader vardera med de två yngsta, sen var hennes man hemma & sen har de delat på det ytterligare ett antal månader. Hon har dessutom hela tiden jobbat lite grand, kanske motsvarande en halv till en dag i veckan, för att inte tappa kontakten med jobbet. Kan tillägga att hon också har haft ledande poisitioner på sina jobb & har därför känt att det varit nödvändigt.
En annan kompis som är hemma med nummer två nu, var hemma 100% första tre månaderna, nu jobbar hon ngn dag i veckan/varannan vecka - en hel del hemifrån. Efter vad jag förstått så funkar det alldeles utmärkt för henne. Så det finns alla möjligheter i världen att lägga upp det precis som ni vill!
Ore - nästan precis den kakan har jag haft med på fredagsfika på jobbet ett par ggr. Enda skillnaden är att man liksom stoppar ner ett antal aftereight i kakan precis innan man stoppar in den i ugnen istället för att låta det smälta ovanpå efteråt. Kanongott!
En kollega gjorde en supergod ananaspaj häromfredagen & den har jag tänkt göra hemma framöver.
Gomorron förresten! Min vikarie sitter just nu på sin plats, så jag kan smita in här lite grand
