Livets toppar och dalar
God förmiddag förresten!
God förmiddag förresten!
Mugglan, nej jag går inte på BMG denna gång. Hörde av en bekant som fick sina två barn rätt tätt (båda efter mig) & som gick på BMG båda gångerna - hon var inte nöjd med dem gång numero två. Tror att det hade bytts ut en massa personal & att servicen var sådär, så då skippade jag BMG denna gång & körde på Kungshöjd istället (är ändå listad på deras vårdcentral, så det kändes enklast så). Plus att jag läste på deras hemsida innan att de hade KUB & då tänkte jag att det är ju sak samma som på BMG.
Fast sen visade det sig att KUB, RUL osv var på Östra, så det var lite falsk marknadsföring där. Så om du vill slippa åka till Östra, så är ju BMG smidigt & turbulensen där kanske lagt sig nu. Carlanderska har också MVC numera vet jag, kanske kan vara ett alternativ också?
Jomen just det, det gjorde jag ju! Hade faktist helt glömt bort det
Tror att jag var i vecka 10-12-ngnting då, men minns inte säkert. Fick erbjudande om ett tidigt UL av BM eftersom vi beslöt oss för att skippa KUB & gå rätt på fvp istället. Detta UL gjordes på Kungshöjd.
Hmmm, men förresten, det var nog inget VUL utan ett vanligt UL. Herregud vad dåligt minne jag har - gravidhormonerna spökar för jämnan numera...
Nä, jag tänkte aldrig på att göra ngt vul i vecka sju, vid den tiden hade jag knappt/precis begripit att jag var gravid & det mesta var kaos i tillvaron då.
Jag kollade kalendern precis & konstaterade att jag testade positivt när jag nästan var sex fulla veckor. Lika trög denna som förra gången, då testade jag också så "sent".
Men i ditt fall är det ju helt annorlunda, så ring för tusan BMG & kolla med dem! Såg i AM's länk att ngn kontaktat Sahlgrenska, så kör på dem om du inte får napp på BMG. Kompisen som fick ett barn men tyvärr aldrig fick ngn tvåa, hon lyckades tjata sig till ett UL i vecka 8-9 tror jag det var, men just i hennes fall så vsade det sig tyvärr redan vara dött då
Den kompisen gick på "vanlig" MVC (i dina trakter där ni bor nu) & fick tjata rätt mkt minns jag, så BMG är nog mer flexibla, gissar jag.
På tal om ingenting (jo möjligen det där att klaga på ej utförd tjänst), så skrev jag ett långt meddelande till Västtrafik igår. De har en stor kampanj för att få folk att pendla/åka kommunalt till jobbet. För skoj skulle gjorde jag en sökning på deras hemsida igår, hemifrån till jobbet. Om jag lämnar A på morgonen så gör jag det vid åtta, så första bästa förbindelse efter det. Tre byten, 1 h & 15 min senare skulle jag kliva av bussen här på jobbet Om jag sätter mig i bilen & kör från dagmamman, så är jag på jobbet inom 15-20 minuter! Tror INTE att det är ett alternativ att åka kommunalt för mig.... ...och ändå bor vi fortfarande nära stan, verkligen INTE långt ut i bushen På kvällar är det lika kasst med - cykla går ju för tusan snabbare, fast det vill man ju inte göra en mörk höstkväll! Blir intressant att se om/vad de svarar!
Sthlm är under av klarhet vad gäller allmänna kommunikationer, det är så otroligt mkt smidigare & enklare där än i Gbg!
Ja fast jag fick min beskärda del av ångest ändå... Om än att den var annorlunda beskaffad.
...och just den ångesten har jag ju legat oerhört lågt med här i tråden, eftersom jag inte skrev ngt här i tråden i vintras/våras.
Men jag förstod däremot lite av den ångest som både Frullan drabbades av med tvåan (pojke ist för flicka) & Cicci ism hennes abort häromåret. Inget man vill unna ens värsta fiende ens.
AM, jag kände nog inte riktigt att jag hade ngn rätt att sprida min ångest här mitt i alla andras kämpande med att få till ett plus. Extremt stökigt/stressigt på jobbet & minimalt med tid att hänga med er var också en orsak till att jag låg lågt.
Som grädde på moset så fick jag grym ångest över att jag de facto fick panik de första veckorna efter plusset, för det var ju inte alls så det skulle kännas när mannan & jag bestämde oss för att sluta skydda oss i slutet av förra året Tog upp det ism inskrivningssamtalet på MVC, detta fruktansvärt dåliga samvetet att jag inte var så glad som jag "borde" i början, & hennes kloka ord då, gjorde mkt för att landa i det. Det där med när solen skiner på trollen, då spricker de. Lite så blev det ism inskrivningen för mig, en rejäl tyngd föll från mina axlar...
När jag sen strax före sommaren klev in här & chockade er alla med mitt plus, så hade jag hunnit landa i det hyfsat & då kändes det OK att prata om det med er. Sen vet jag att vi tusen ggr sagt här i tråden att alla får häva ur sig saker när man behöver det, men jag kände inte att jag kunde med det...
Sen var det nog så också att mannen & jag hade väldigt stort behov denna gången av att hålla det för oss själva betydligt längre (tills fvp var avklarat), förmodligen mkt pga alla totalt oväntade känslor som dök upp.
Så AM, det är inte konstigt att du inte visste - det är inte så många som gör det
Imorgon ska jag förresten träffa KBT-BM igen, blir intressant. Många poletter har trillat ner sen första besöket hos henne för några veckor sen! Sååå himla skönt!
Ja, det är verkligen guld värt att dessa resurser finns. Min ordinarie BM pushade även på mig i förra veckan att efter förlossningen ta upp det igen på BVC, så att det inte blir ännu en ryggsäck som jag släpar med mig i onödan. Fast förhoppningsvis blir det ingen ryggsäck att släpa på alls, eller iaf bara en väldigt liten sådan, som inte tynger så mkt denna gång
Nu ska jag logga av & hämta upp en kompis för att sen äta på stan - yummie!
Märks det att det lugnat ner sig på jobbet eller?!
*tänker på min frekvens av inlägg & längden på desamma senaste tiden*
Oj, vad morgonpigga ni är här idag då
Trött, trött, trött idag, vaknade vid halv fyra-fyra & kunde inte för mitt liv somna om förrän tjugo i sex (typ 10 min innan klockan skulla ringa...). Känns som om det kommer att bli en lååååång dag idag... Fasen vad less man blir på att vakna i vargatimmen & inte kunna somna om, hände två ggr förra veckan också. Hjärnan snurrar på högvarv & inatt var det oro kring Amanda & att få allt att funka praktiskt när vi väl åker in till förlossningen. Känns inte som om jag vill fokusera på det då, utan det måste vara uttänkt innan & så får mannan rodda det praktiska. Men så är han ju inte lika planerande som jag, så då blir det ändå jag som får dra i det nu ett tag innan, för att iaf stilla MIN oro...
Egentligen så är det mesta på spår, kompisarna som bor 100 m ifrån, där har tjejen erbjudit sig att komma upp om det drar igång nattetid. En granne på gatan likaså, men sen så måste de ju lösas av, av antingen framför eller mormor & morfar. Beroende på vilken dag det händer så ska ju Amanda lämnas på olika ställen på morgonen (ordniarie dagmamman tre dgr/vecka, reservdagmamman en dag & "lokalen" en dag). Vill ju att allt ska flyta ok för vår älskling så att det inte blir alltför stökigt för henne när vi är borta – usch & fy vad trött jag är & FULL av hormoner – ögonen tåras bara jag tänker på detta… Men mannen lovade i mkorse att vi ska sätta oss ner & skriva ner en praktisk plan, som vi typ kan sätta på kylskåpet, så då kan det förhoppningsvis rulla på OK när det väl händer (bara för det så blir det säkert en lördag eller söndag ).
OJ, vad stabil jag är - NOT!