Livets toppar och dalar

Än så länge finns en teoretisk möjlighet att jag faktiskt är i säng före midnatt i dag

Har varit väldigt knackigt med nattsömn den här veckan, två leder har bestämt sig för att vara extra överjävligt onda av nån anledning  Men jag utgår ifrån att det blir bättre. Nån gång iaf.

Även i den här stugan lider vi av arbetslöshet, maken ( undrar när det slutar vara så himla kul!!??) blev uppsagd från sitt deltidsjobb i december förra året.
Det tog A-kassan drygt 5 månader att bestämma sig för att han har jobbat för lite de senaste 2 åren för att få någon ersättning. Inte ens garantibelopp.

Så vi har levt på min, inte allt för stora, lön från dec-09 till maj-10 då han fick ett semestervikariat som med förlängning blev totalt 3,5 månad. Vilken fantastisk skillnad det är med 2 inkomster!

Nu är vi tillbaka till att leva på 1 inkomst och det är så vidrigt tungt! Jag har ju lilla firman vid sidan av dagjobbet och det har givit möjligheten att hålla oss flytande men det innebär också att jag jobbar 60-70 timmar i veckan.
Så senaste perioden har varit smått uppgiven

I dag ringde dom från stället han semestervickade på så i morgon ska han jobba en extra dag och dessutom skulle dom prata om vilka behov/möjligheter som finns framöver!
Dessutom så trivdes han så sanslöst himla bra med de för honom helt annorlunda arbetsuppgifter semsetervicket innebar, så bara för den anledningen så hoppas jag så på ett positivt resultat i morgon!

Snälla söta tråden - håll nån liten tumme för oss att det kan bli lite extratimmar för honom åtminstone!?

Tack för alla tummar och hejjarop!

Ja, vi är inte något klokare i dag än vi var i går kväll...

Maken och personalansvarig lyckades gå om varandra hela dagen så maken ska ringa på måndag istället.
Tydligen var det en väldigt rörig dag med många och komplicerade klienter så jag inser ju att det är sån't som händer när man arbetar med människor.

Men hur låååång kommer inte denna helg att bli!?

Fast å andra sidan så kan vi ju leva på hoppet ett par dagar till

Telefon? Så här dags?
Återkommer

Håller med jag! Här om nånstans är det väl trånga ramar!!

När det begav sig med stora drabbades vi av en distriktssköterska som utbrast:
" Å vilket A-barn ni har!"
Varpå jag naivt frågade om inte dom som blev tillsagda att dom hade B-barn blev ledsna?
Jag fick inget svar på det... (Men en ny distriktssköterska )

Dessutom tänker jag frankt påstå att det inte alls var nån fördel att ha en 9-månaders som reste sig upp och gick! Oavsett hur 'högt' det placerade mig i "jag har duktigaste bebisen"-racet!

Efter 3:e hjärnskakningen fick vi ha lekhjälm på ungen JÄMT i mer än ett halvår...

Så jag håller på Hektor jag!

MSW - Rackarns! Så lågt trombocytvärde låter inte kul alls  Hur fort hjälper behandlingen du fick? Hoppas det hjälper riktigt fort!

Oms - Maken har lämnat intresseanmälningar på ett par orter, i närheten av oss, som har samma typ av verksamhet som det han jobbade med i somras.
Tidigare jobbade han med butiksservice (beställa varor, plocka och bygga hyllor för olika varumärken) men den branschen har det väldigt tufft nu efter lågkonjunkturen. Annars trivdes han väldigt bra även med det. Han är lyckligast om det är omväxling på jobbet

PB - Inbox kommer under kvällen
Och så härligt att det finns fler än jag som väntar på sömntågen! Mina tåg kommer dock väldigt sällan och stannar bara några minuter vid God Natt-perrongen

Piggelin - Låter som en bra idé med en praktisk plan på kylskåpet så du får möjlighet att koppla av lite. Och när det är dags så kommer förhoppningsvis lilla A att se det hela mer som ett äventyr än som något stökigt!

Muggles - usch och fy för mardrömmar  Det kanske hjälper lite om jag tittar under sängen och säger 'fy och väck med er'? Familjens 8-åring hävdar bestämt att det hjälper så jag försöker iaf! Kram.

"Mors Lilla Olle"-te hade jag med som present till den nyblivna mannen när jag kom hem från konferensen i Stenungsund, det är ett rackarns gott te!
(Inte kan ni väl gissa vad maken heter nu? )

Har tänkt mycket på Snorkfröken i dag. Hoppas så att hennes dag var någotsånär uthärdlig.

Och apropå små trådgubbar på axeln - lika tryggt som det är att lyssna till dom när det behövs, lika mycket grubblar jag när en gubbe eller två inte har hörts av på ett tag...

Ett litet hej från några stycken skulle kännas bra och jag undrar hur KikkiKikki har det?

Lycka till Panzer/Heloise!
Jag håller alla tummar jag har och även om jag inte är troende i någon egentlig mening (jag är ju anställd iaf) så har jag sänt en liten önskan till yttersta 'chefen'.

PB - vore mycket uppskattat om du vill uppdatera efter förmåga! Jag borde inte vara här alls just nu (lunchen är slut för en hel stund sedan) men kunde inte låta bli att titta in trots att jag bara hann skumma lite under lunchen!
(Jag har inte glömt dig PB, bara inte hunnit)

Korta reflektioner:

Utsläppta minkar  Jag blir vansinnig!!!!

Tänkbar Nobelpristagare  Skulle vara ett mycket bra val i mina ögon och kanske ge lite välbehövlig uppmärksamhet kring ämnet som sånt!

Maken () blev inringd till jobb i dag också - hoppas det bådar gott och att han o personalansvarige lyckas sammanstråla!

Solen skiner, skogen är full av svamp och här sitter jag med värkande leder och ett bildbehandlingsprogram som beter sig illa

På återhörande.
 

Minimadame är hämtad och utfodrad och jag måste kika in och kolla läget med Heloise o Panzer. ------------------------------------- Jätte- jättestor Kram till Snaily! Mycket skräp på väldigt kort tid för er :( ------------------------------------------ Nenne - Xylocain är smärtstillande. Här i stugan används det på elaka insektsbett och efter närkontakt med brännässlor. Antar att det fungar bra om man har ont av hemoröjder men jag tror inte att den bidrar till att göra nåt åt hemoröjderna på sikt liksom. Säger som någon tidigare - kolla noga vilken modell av hoppgunga Pricken ska ha! Minimadame fick en i dopgåva och den var jättetajt och krävde minst 2 pers för att få i och ur den lilla! Och då har min minimadame varit LITEN och pinnig men fastnade ändå :( Misstänker att jag råkar ut för radbrytningtjyven nu?

*Tröstäter choklad*
(Goda intentioner my bee-hind..)

Jag och mini är hemma själva i väntan på att resten av familjen ska sluta för dagen. Mitt i maten ringer lilla svårmor och undrar var maken är. Jag berättar att han jobbar och vi enas om att det är himla bra att han blir inringd på jobb.

Liten svårmor säger "Detär inte så bra med mig" och jag håller på att svimma alt kräkas av "nu går det åt h-e"-känslor...

Svårmor har feber och är förkyld. (insprängt i följande dialog finns informationer om feber, soppa och dålig mage...)

Svårmor har minsann försökt ringa maken flera gånger under dagen.
För han sa ju i går att om han skulle in till stan som i dag så skulle han komma förbi...

Fast det är ju bra att han får jobba!

Kommer han hit i morgon? vill hon veta. Och det vet ju inte jag eftersom han inte kommit hem ännu och där han jobbar får man inte ha mobil på sig.
Men jag erbjuder mig att handla åt henne i morgon om hon behöver något?

Nä, hon behöver inget. Och det är ju bra att han får jobba. Fast det vore bra om han kunde komma förbi i morgon.

Jag svarar att om han inte ska jobba i morgon så åker han nog inte in till stan (hur det nu än är så kör vi inte 7 mil med 2 bilar varje dag om det inte verkligen behövs - 1 inkomst liksom?).

Svårmor nästan gråter nu. Det är ju roligt för honom att han får jobba, säger hon med darr på rösten.

Kan jag hjälpa dig med något? undrar jag.

Och nej, det kan jag ju inte. För det tårarna handlar om är att DET BEHÖVER RÄFSAS LÖV EFTERSOM DET HAR BLÅST I DAG...

Alltså jag vet inte om jag ska skratta eller skrika?

Jag äter choklad och tackar min lyckliga stjärna för att jag har syskon så vi kan turas om med gracerna...

F'låt. Futtigt i det stora hela, jag vet  

 Ge mig ett år eller två till så kommer jag också att fatta det där med att jaga ett visst inlägg!
Det blir en "Aha, dåförstårjag" varje gång - men just det förståendet verkar inte hålla i sig speciellt länge

Grattis Parnassia!

Jag bestämde mig för att spiral säkert gör jätte-rackarns-ont eller nåt så det vågade jag aldrig prova!
Hoppas din favvo-BM lyckas bättre!

Nu har jag ätit östrogen i 3v och till min stora glädje är vallningarna ett minne blott  och som extra bonus så har jag slutat tappa hår i stora tussar
Fast jag undrar om det leker bus med mitt humör till familjens stora bedrövelse

Liten svårmor har ringt 2 gånger till nu...
Gah, det är svårt att inte känna sig extremt elak mellan varven för jag tycker ju faktiskt mycket om henne även om hon är smått speciell.
Första samtalet grät hon för att hon saknar svärfar som gick bort förra sommaren så då lipade vi i kapp en stund.
(Jag passade på att grina lite över bebisdramatik, foglossning, sjuka mammor och lite till när jag ändå var igång)

Andra samtalet hade hon bestämt sig för att inta putsa fönstren i 2.5 våningars villan själv i år.
Heja! tänkte jag och sände en tacksam tanke till alla fönsterputsare

Fel av mig. Maken ska putsa fönstren... Tydligen. Med trasig axel och händer som är karpaltunnelopererade 2 gånger (han är diabetiker). Och jag kanske kunde tänka mig att hjälpa till? Med söndervärkta händer som inte kan knäppa knappar och öppna mjölktetror...

Fönsterputsare blir det.

Å när man talar om trollen så ringer han!

Han har fått flera pass att arbeta under oktober (vet inte hur mycket men det spelar ingen roll!) och sen finns det goda möjligheter att det blir mer jobb framöver!!!

Yays!

Kram på en stund tråden - nu lipar jag igen och ska se på tv en stund

MSW - Tack för informationen!
Vet inte om det alls är relevant men min äldsta dotter äter Azatioprin (Imurel) som är ett cellgift. Hon har Ulcerös Colit och har varit symptomfri i snart 2 år på den behandlingen.

Jag höll på att kräkas när hennes läkare började prata om cellgiftbehandling första gången, för mig var det intimt förknippat med cancerbehandling.
Sen har jag förstått att cellgift används i behandlingen av en mängd olika sjukdomar bl.a reumatism så när chocken lagt sig så känns det helt ok. Och framförallt så mår  dottern bra.

Det finns en förhöjd risk för hudcancer när man äter Azatioprin och vi är ganska 'lättbrända' i solen men hon är väldigt duktig med att använda solskyddsfaktor.

Nehej, jobba var det...