OMS, intressant att höra dina iakttagelser från "afrika".
Det stämmer rätt väl med vad jag tänker mig om vätska, om sova/närhet/tröst och med yrkesarbetande. Hade jag själv inte varit hemma ända tills min pojke var 2,5 så hade allt antagligen sett annorlunda ut. Och hade det inte varit amning på nätterna och allt det som gjorde att jag trappade ner allting väldigt små steg i taget, så hade det säkert heller inte tagit sådan tid. Men det är tråkigt när andra problematiserar och förfasar sig, äcklas av och helst vill incestförklara en utfasning som vare sig för mig eller mitt barn varit ett problem, utan bara tog sin tid.
Jag håller med Mugglan om att det är ju precis klumpar ihop vi ofta gör. Inte bara Afrika utan säkerligen det mesta annat också. Och det var precis det som egentligen var kärnan i mina tankar. Var kommer våra ramar och normer ifrån? Och hur kunniga om hur "man" väl gör och hur "fok är och gör mest" är vi egentligen?
Framförallt om vissa saker är så äckliga och skamliga i andras ögon (för jo, det spelar förbaskat stor roll för hur högt man vågar prata om saker), att det inte bara sker privat i det tysta för att det inte angår någon annan, utan för att man faktiskt inte ågar säga det alls.
Det är knappast en slump att min inbox de senaste dagarna efter debatten i den andra tråden och den här, innehåller andra kvinnors inlägg "fast det kan man ju inte säga högt".
Det är sorgligt tycker jag och begränsande. Absolut inte bara när det gäller amning, utan väldigt mycket här i livet. Vi fattar ofta inte hur snäva ramar vi har och hur mycket vi begränsar både varandra och oss själva i och med det.