Det är ju inte enligt svensk tradition att brudens far överlämnar bruden till brudgummen vid altaret men hur kommer ni göra, eller har gjort?
Jag känner mig tvistad.. Å ena sidan skulle det kännas fantastiskt romantiskt att gå brevid mannen man älskar längs gången mot altaret. Å andra sidan är det säkerligen ärofyllt för brudens far.. Jag tror iallafall att min farsa skulle uppskatta om jag frågade om detta.
Hur har ni gjort?
När jag kofimerade mig så fick jag höra historien bakom varför det är just brudens far som ska gå med bruden nedför altaret och när man vet det så blir man lite tveksam om man vill det. Det är ett bevis på ett "ägarbyte" att pappan lämnar över sin dotter i mannens vård och jag frågade min präst då (som antagligen kommer vara den som viger mig och min sambo) om det är vanligt och dom flesta präster går inte ens med på det, men det är ju från präst till präst, jag skulle jättegärna gå bredvid min pappa nedför gången fram till altaret men som symbolsak så vill jag det inte och väljer nog att gå med mannen jag älskar och planerar att spendera resten av mitt liv med. :}
Det ar jag mycket val medveten om eftersom jag gar pa vanliga gudstjanster regelbundet (dock inte varje sondag). Och jag kan tillagga att var prast direkt undrade om jag ville ga in med min far, nastan tog det for givet till och med, eftersom jag gifter mig med en katolik.
Sa det sa.
Jag tycker som sagt att det ar upp till var och en att valja hur de vill gora. Vissa praster ar emot att man gar in med sin far, och vill man nodvandigtvis gora det sa far man valja en annan kyrka som tillater detta. Jag tycker att symboliken att man lamnar sin gamla familj for att bilda en ny ar ganska fin och jag kanner inte att jag ar 'agd' av nagon man for det. Tank vad manga traditioner vi har som ar just traditioner! Vitt symboliserar ju tex oskudheten. Da kan man hardra det med att saga att alla brudar som inte ar oskulder bor valja att bara en annan farg.
Helt riktigt. Den vita klänningen kom till Sverige som en modegrej från Franska hovet (som så mycket annat) och blev populär i de högre samhällsklasserna.
"Vanligt folk" fortsatte ganska länge att gifta sig antingen i festklänningen (svart) eller folkdräkt. I socknen fanns ofta en särskild brud-folkdräkt som man kunde låna när det stundade bröllop. Liksom kronan.
Kronan fick man dock inte lov att bära om man inte var oskuld. När synen på kvinnans sexualitet förändrades blev det sättet att skam-märka människor på tack och lov meningslöst.
Slöjan sägs faktiskt ha varit ett sätt att skydda bruden under brudloppet-alltså vägen från brudens hem till kyrkan, Genom att beslöja bruden-och gissningsvis någon av tärnorna- försvårade man brudrov, som faktikst inte var så ovanligt, på den tiden det inte ens behövdes att kvinnan själv svarade "ja", för en man kunde göra det i hennes ställe.
Så när det kommer till klänning, slöja och krona, är det egentligen ingen av dem som faktiskt varit oskuldens symbol, men kronan har haft restrektioner omkring sig och myter om att den som inte är oskuld och tar på sig kronan, kommer att falla död ner i kyrkan, har säkert hållit mer än en kvinna vaken natten innan bröllopet.
ALLA symboler som visar på att båda parter gör detta av fri vilja, tillsammans och med samma värde och utgångspunkt, är värda att ta vara på. Den att gå tillsammans på vägen mot sitt förenande i äktenskapet, måste väl anses som den klart tydligaste.
Naturligtvis är det inte upp till var och en att bestämma vad folk ska tycka. Det måste ske en gemensam tolkning av världen och ting, om den tolkingen är rätt eller inte kan ingen besvara. Dock tror jag inte att majoriteten människor som följer traditionen med "överlämning" gör detta som ett medvetet val om de moraliska konsekvenserna. Vad har mina handlingar för konsevkenser för framtida kulturer? Kan mina handlingar som människa medföra si eller så? Ärligt talat måste man hela tiden stärva efter att behaga det som i västerländskultur anser vara korrekt?
Är lite så jag med känner.. men jag e fortfarande kluven hur jag kommer göra..
Men...
Jag vill att min älskade ska se mig första gången när jag går fram till altaret. Sen har jag o min pappa med en jätte bra relation & jag tror han skulle gilla att få leda mig fram till altaret :)
Har haft flera vänner som gift sig o haft sin pappa som överlämnat dom, har inte varit några problem i någon av de olika kyrkorna!
Där ska man göra som man sj tycker, åh är det något man verkligen vill & kyrkan inte accepterar det, så får man välja att byta kyrka eller att inte bli överlämnad :)
Det är när man går mot strömmen för att man "bara vill det" som jag tycker att man ska tänka efter några ggr till, för annars tar man inte ansvar för sina handlingar som en vuxen människa.
