I vått & torrt, genom allt & inget -tillsammans

INte heller illa!

Alltså, om ni frågar mig, så tror jag inte att det är slumpen som gjort att det är kvinnor som föder barn, med allt vad det innebär, och inte män.

"Med allt vad det innebär" så menar jag förutom, smärta, omsorg, gränslös kärlek, oro, vånda, ansvar osv, ÄVEN den smärta och vånda och oro som vi utsätts för när det där barnafödandet inte går som på räls, när nåt går snett, osv.

Nu menar jag inte att männen inte känner smärta osv i dessa situationer, men ändå... Någonstans så får jag också känslan att kvinnan drar tyngsta lasset i dessa sammanhang.

Vem tar inlägg nr  1000?

Heloise: Fy F*N så J-A jobbigt ! Jag blir lika häpen varje gång du berättar... och arg för att din pappa gör så mot dig. STARKT gjort av dig att sätta ner foten NU! Det är väl aldrig "rätt" läge för en sån här grej.. men just när man bildar familj så brukar man komma till en punkt då man liksom börjar göra upp med sin "gamla" familj och sitt "gamla" liv för att kunna se framåt och gå vidare in i det nya.

Bamsekramen! Du gör RÄTT!! Och skönt att du har Panzer som backar upp och stöttar dig i detta jobbiga.

Jag

tar

tusingen!!?

Yeah *gör vågen*

   *börjar äntligen dra på smilbanden igen*