I vått & torrt, genom allt & inget -tillsammans

Hur gick det för dig Blomman?

Och här hålls tummar för fru E också.

Härliga Axel och Fälga (kan hon inte heta det som tredjenamn eller så ).

Bruttan, vilken underbar sköterska som fixade in er på en gång!

Kramar och tumhållningar till alla ruvare och blivande ruvare.

Sprutorna verkar läskiga så det räcker och blir över.

Ninnis, kraaaaam!
Usch, det känns nästan onödigt att de måste meddela det just nu, kunde ni inte få vara ifred ett tag?

Härligt Fru E! 
*gör plusvågen*

Har Elise fått House! Jamen han löser väl allt.
Många kramar till Heloise, det kan inte vara lätt att se sin älskling bli utsatt för alla undersökningar. ♥

dfk, så spännande! Vill gärna höra rapporter om hur det går och hur det känns.

Fru Sy, det kan kännas både här och där och ganska konstigt också och det mesta är normalt verkar det som. Det finns så mycket underliga "biverkningar" av graviditet så man upphör aldrig att förvånas!

Pyret - vänd på dig nu! *Tittar strängt*

Fru Bygg, som de andra säger, ös på, det lättar. Personer som inkräktar på den personliga sfären är oerhörda energitjuvar och nu hade du ju minst två. Gubben med huset och svärmor. Oro över blåsljud ovanpå det blir raskt alldeles för mycket.

Lanovia, ja stök tär på humöret mer än man inser i början. Tillslut blir man nästan galen!

Fru Sy, jag röstar på hoppas du hinner göra iordning en massa till julmarknaden och kan sitta där och sälja medan du stolt visar upp din mage.

Här är det regn, regn, regn och jag längtar efter min man. Nåja, han kommer hem imorgon.
Jag blev invald som klassrepresentant medan vi var i Stockholm och nu fick jag veta att de hade ett möte i förrgår. Ingen fick den briljanta idén att meddela mig om att det var möte. Känns ju som en mindre bra start.

300 meter till svärmor?
Min man har 0 meter, vi bor ju med mamma! 
När man hör de två sätta igång så skulle man kunna svära på att de är ett gift gammalt par som gnabbas med varandra.

Jag kan faktiskt tänka mig att det skulle vara svårare att bo grannar än att bo ihop. Nu är vi ju en familj och även om det är skönt för mamma när vi åker bort och skönt för oss när hon åker bort så är det tomt också, så man blir glad när alla är tillsammans igen.

I övrigt så mår vi bra, det gör lite ont att tänka på det och det känns svårt att detta förmodligen var sista chansen, fast när man läser om Hvidis kollegor så kanske man inte ska ge upp hoppet. Om precis två veckor så far vi iväg på vår lilla minibröllopsresa, det ska bli underbart, bara vi två i tre dagar!