I vått & torrt, genom allt & inget -tillsammans

Villemoa: bra tänkt, men eftersom jag gett upp hoppet om surgubben är det bäst att jag tänker på något annat.

Vet ni vad jag just har gjort? Jag har glömt bort hur man ser vad klockan är och beräknar tid. Som sagt jobbade jag ju över en halvtimme och kände att det kanske inte är någon idé att skynda hem och äta innan styrelsesammanträdet som börjar om en timme. Kanske bättre att fixa något att äta här och sedan åka direkt? Smart, för jag vill ju gärna slippa stressa.
Medan jag åt insåg jag att jag blir sen till mötet. Äsch, tänkte jag, de förlåter mig när jag säger att jag jobbade över.
Men vänta nu... klockan närmar sig 17.30... börjar inte mötet 18.30?
Så jag hade kunnat vara hemma 17.00 och börjat pallra mig iväg till mötet 18.20. Kunde ha ätit middag med maken och slappa lite. Istället sitter jag vid min röriga arbetsbänk (och har fortfarande inte rest mig!).
Jag kan inte ens skylla på FK, eftersom jag gjorde min kvällsplanering innan jag fick höra om brevet.

Villemoa: skönt att värdena är bra, men sicken envis bebis. Så tanken på kejsarsnitt känns lite bättre nu än tidigare?

Blommis: jag behöver inte fundera för att veta att jag inte på några villkor har samvete att vara hemma några dagar. Så är det. Det finns ingen annan råd än att hoppas på den där förkylningen då.
Men. Imorgon tänkte jag stämpla ut tidigt om verksamheten tillåter (det är chefens idé) och då ska någon få sina fiskar värmda utav en terrier. Eller nåt.

Jag håller med. Principen gör att jag ser rött och reser ragg och alla sådana där metaforer för ilska.

Ska berätta för chefen om brevet imorgon (han känner inte till det utan ville bara att jag skulle åka hem och vila eftersom jag haft några tunga dagar) och se vad han säger. Kanhända att han känner lite skuld till situationen.

Hej på er. Tänkte hänga här, läsa och kommentera lite medan jag satt i telefonkö till FK, men det tog max två minuter, så jag hann inte ens logga in.
Började med en rationell och lugn approach och jag kan nog ha blivit bortkollrad av en trevlig kvinna där. När jag tänker efter körde hon nog med samma race som jag hade tänkt: få över henne på min sida genom att vara förstående och medkännande... ("Nej men, ojdå, det var inte bra. Det låter som om din handläggare hade för bråttom."). Hmm. Måste bli lite mer slipad.
Jag ringde till kundcenter och där verkar de ju inte kunna göra just någonting (ska man ringa någon annanstans? ). Eftersom jag fick brevet igår så har inte mitt ärende hamnat på någons bord än, och ingenting finns i datorn.
Hon sade att jag ska ringa om några veckor för att skynda på det hela, för de brukar visst ta hänsyn till vilka datum som är aktuella. Annars tipsade hon om sjukskrivning, för det brukar inte vara några problem när det gäller tvillinggraviditeter och tunga jobb. Vi får väl se. Nu väntar jag på att min läkare ska ringa upp om det hinns med idag.

Chefen står inte högt i kurs just nu. Hans reaktion påminde inte på något sätt om skuldmedvetenhet, snarare ryckte han på axlarna och tyckte att jag skulle vila i helgen, lugna ner mig och ta nya tag nästa vecka. Grr...

Sådär. Nu när jag varit våldsamt ego ett tag ska jag läsa ikapp och kommentera.

Stackars lilla Elise som blir så bökad med! Men så skönt att de inte hittat något.

Och inte tror jag för ett ögonblick att du har tappat gnistan, Heloise.

Hvidis: hurra för fladder och flax!

Fru Sy: bra att du ringde bm. Det är obehagligt när det gör ont i tjejmagen sådär. Här har du en som varit mäkta nervös många gånger när ligamenten stramat och fogarna protesterat.

*fnissar åt Puerto *

Fru Bygg: ja, det är märkligt vad en del människor kan tycka att de ska häva ur sig.

Fru E: fy, så tråkigt med sådana kommentarer nu. Håller tummarna för att du om några veckor kan svara svävande med ett hemlighetsfullt leende på läpparna (men det ändrar ingenting, folk har inte rätt att vara hur nyfikna som helst).

Ninnis: det du lyckades med i våras, när det gällde att tygla ditt psyke och styra dina tankar, det gjorde du riktigt, riktigt bra. Fortfarande imponerad. *kramar och peppar och peppar lite till* ............. *en till kram*

Aleta: så fint med ett hjälpehjon.

Blommis: Härligt att få hem en duktig sotare!

Villemoa: men vad ska man säga när de hävdar att de inte kan se mitt ärende och hur det ligger till? Allt hon kunde/ville ge mig var att jag ska be att de skriver upp att jag vill bli uppringd av en handläggare. Vilka är de som svarar i telefonen på kundcenter egentligen? Borde jag försöka luska reda på telefonnumret till FKs kontor här?

Och chefen har inte riktigt fattat, nej. Och så tror han att jag är arg på FK för att jag är "i affekt just nu". Hade jag varit kaxigare hade jag höjt min arm och pekat på honom likt en gammaltestamentlig profet och mässat "DU har del i att jag sitter i skiten nu, herr 5-10 kilo 3-8 dagar i veckan!"
Det hade i alla fall mina arbetskamrater gillat.

Oj. Nu måste jag försvara min chef litegrann, känner jag... Han är för det mesta väldigt stöttande och om han fick bestämma skulle han nog skicka hem mig nu, i alla fall på deltid.

Han tycker om att slänga sig med orden "vara i affekt", men det är första gången han använder dem på mig. Normalt är det surgubben som brukar få höra det. "Nej, nu kan jag inte diskutera med dig, inte när du är i affekt."
Idag står han lågt i kurs, men det brukar inte vara så.

*antecknar* "...det är konstigt att de inte får upp mitt ärende med tanke på att..."

Det är jätteroligt!

Men ja, Puerto, vänd dig nu.

♥Puerto♥